För ett år sedan skrev jag i Bulletin om mitt första möte med det så kallade ”skuggsamhället”. Det var nämligen i ett flyktingboende i Halmstad.

Det var då jag väcktes i flyktingboendet 2014 när jag upptäckte att min rumskompis som fick utvisningsbeslut packade sina väskor och försvann in i skuggan klockan fyra på morgonen innan han hann bli utvisad.

När han lämnade flyktingboendet på morgonen kände jag den naturliga plikten att gå till förläggningens chef och berätta att min rumskamrat som skulle utvisas hade rymt.

Det var varken rasism eller förakt som låg bakom min känsla och plikt.

Det var av respekt för lag och ordning. Det är ju trots allt Sveriges lag och ordning som fick mig att komma till Sverige.

Diverse lärare och läkare stoltserar på sociala medier och ledarsidor om tider de vägrade att ange illegala invandrare ty de ”inte är gränspoliser”.

Det är så fegt, så barockt, att tro att man måste vara ”gränspolis” för att ange illegala invandrare. Det tyder på den svenska bristen på civilkurage som präglar många delar av samhället och skapar problem samt ressentiment.

Jag brukar berömma den svenska religionen: ”sköt dig själv och skit i andra”. Den är för övrigt en hederlig princip som färgar den svenska kulturen. Dock i många sammanhang är det avgörande att agera utanför denna svenska religion.

Drunknar någon i bassängen då gäller det att agera snabbt och varsamt för att rädda människans liv. Då gäller det att skita i ”sköt dig själv och skit i andra”.

Skribenten och läkaren Kajsa Dovstad skrev nyligen en text i GP där hon försvarar sitt beslut att vägra ange en papperslös som hon vårdade. Bland annat skriver hon att ”Somalia, Irak och Afghanistan tar i princip inte emot sina egna medborgare om de inte vill återvända”.

Hon, liksom andra som vägrar följa anmälningsplikten, förefaller leva kvar i 2015 års debattmiljö.

Det går givetvis att upprätta avtal med andra länder att ta emot asylsökande som fick avslag. Det har Danmark gjort – och det kan Sverige göra med. Vill man så kan man.

Hon skriver även andra förlegade argument som har tappat sin vikt för länge sedan som jag inte tänker tjata om här.

Det är, av en mängd skäl, bedrövligt att lärare och vårdpersonal vägrar att ange illegala invandrare. Visst vill de bara ”göra sitt jobb”, men genom att relativisera skuggsamhällets konsekvenser och agera som ”Welcome Refugees”-aktivister 2023 så bidrar de till en mörk miljö som politiker och gränspoliser inte kan ta itu med själva.

Naturligtvis finns det ”många andra sätt att bekämpa skuggsamhället”, som Dovstad skriver, men att ange illegala är ett lätttillgängligt samt viktigt medel.

Vägrar man att ange illegala invandrare så sviker man sina barn och hela Sverige. Man fördjupar – medvetet eller omedvetet – det farliga skuggsamhället som sårar hela Sverige.

Dovstad avslutar sin text med: ”Låt mig sy sår, och säga hej då....”.

Hon, liksom andra som vägrar följa anmälningsplikten, förstår inte att Sveriges sår är djupare än den illegala invandrarens som hon vårdade.

Varför är hon mer mån om att vårda och skydda en främling – än sitt eget folk? Det lyckas hon varken förklara eller försvara.

Hela samhället bör enas om att sy de sår som vänsterliberalismen har skapat.

Men där är vi inte ännu.