I Sverige finns det många lagar och påbud som med jämna mellanrum lyfts fram för att skjuta ner argument eller tankar.

Jag kan inte minnas hur många gånger jag har nämnt en viss problematik med en viss muslimsk invandring och fått svar i stil med: ”Men vi har ju religionsfrihet.”

Läs även: Sjölander: Gulskjortorna anfaller medan eliterna sysslar med annat

Religionsfrihet, liksom yttrandefrihet, är pärlor som svensken har skäl att vara stolt över, men det verkar som att allt som slutar med ”-frihet” erbjuder en hel del komplikationer och förvirrade debatter, om nu ännu sådana debatter tillåts.

En av dessa lagstiftade pärlor är demonstrationsfriheten – som är kopplad till och går hand i hand med yttrandefriheten.

Justitiedepartementet uttrycker det så här på regeringens sida:

Demonstrationsfriheten har ett starkt skydd i Sveriges grundlag och innebär en frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats. Polismyndigheten har som uppgift att säkerställa att allmänna sammankomster ska kunna genomföras.

Men vad händer om polisen bestämmer att i stället för att säkerställa demonstrationsfriheten, avslå denna frihet?

I måndags publicerade Dagens Nyheter en artikel om att koranen framgent ska skyddas från ytterligare uppeldanden.

Bulletin tog del av samma handlingar och deras besked ter sig mer än alarmerande.

Polismyndigheten har tagit del av information från Säkerhetspolisen som konstaterar att upplevda kränkningar mot muslimer och islam, under de senaste dryga tio åren, genererat hot mot såväl tänkta mål i Sverige som svenska intressen utomlands.

Läs även: Edwardsson: Tre radikala reformer för ett bättre Sverige

Säkerhetspolisen kallas oftast för något annat i andra länder, i USA hittar vi exempelvis CIA, eller Central Intelligence Agency, men man får förstå varför den svenska varianten valde bort ordet ”Intelligence” i namnet.

Svenska CIA:s formulering om ”upplevda kränkningar mot muslimer och islam” är en medveten glidning och utgör grunden för dokumentet.

Det hade varit något annat om man nöjt sig med att skriva om ”upplevda kränkningar mot muslimer”. Då hade vi talat om kränkningar specifikt riktade mot de människor som är muslimer, och sådana hade eventuellt kunnat diskuteras inom hets-mot-folkgrupp-diskursen. Givet att ”upplevelserna” hade haft fog för sig alltså.

Men på sätt och vis har här har alltså Säpo ändå förstått problemet korrekt – nämligen att även kränkningar mot religionen islam genererar hot mot Sverige, mot Nato i allmänhet och mot Sverige i synnerhet som läget ser ut idag.

Faktum är att de allra flesta muslimer anser och hävdar att ”muslimer suger och ger islam dåligt rykte. Islam, däremot, är perfekt.”

När hundratals islamister försökte stena poliser till döds i våras så markerade de inte mot ”hatet mot muslimer” utan mot ”hatet mot islam.”

När Erdogan i det turkiska parlamentet raljerade om Sveriges yttrandefrihet nämnde han varken”muslimer” eller ”minoriteter”. Han sade istället att ”ni brände min bok” – som en stor jättebebis som Sverige och Finlad var skyldiga att vara snälla mot och be så mycket om ursäkt. Gärna köpa honom tröstgodis också, troligen i form av vapenförsäljning.

Vilket underbart säkerhetspolitiskt skämt.

Det finns, som jag gärna skriver om, ett växande hot mot Sverige som sekulär nation. Men det finns även ett stort demokratiproblem som är viktigt att ha klart för sig, som blivit påtagligt efter att ha jobbat i svensk media i ett antal år nu:

Precis som det har aldrig funnits ett majoritetsstöd för asylinvandringens massiva volymer till Sverige, finns det lika lite något majoritetsstöd för att förbjuda koranbränningar.

Ändå införs förbudet. Fundera på det.