Facebook noscript imageAhmed: Rushdies attentatsman är ingen minoritet
Luai Ahmed
Krönikörer
Ahmed: Rushdies attentatsman är ingen minoritet
Författaren Salman Rushdie knivhöggs i New York i fredags. Foto: Rogelio V. Solis/AP/TT / Timmy Augustsson
Författaren Salman Rushdie knivhöggs i New York i fredags. Foto: Rogelio V. Solis/AP/TT / Timmy Augustsson

Västvärlden, och Sverige i synnerhet, måste inse att det inte är en liten extrem radikal minoritet som önskar livet ur hädare som Salman Rushdie. Det är en majoritet av världens muslimska befolkning som hyllar hädarnas mördare. Dags att inse denna katastrof, skriver Luai Ahmed.

Sannerligen, straffet för dem som för krig mot Allah och Hans Sändebud och sprider ofog i landet är döden, korsfästelsen, att skära av sina händer och fötter på motsatta sidor, eller exil från landet. Detta straff är en skam för dem i den här världen, och de kommer att drabbas av ett enormt straff i livet efter detta.

- Koranen (Al-Ma’idah 5.33)

Föreställ dig att när jag som barn lärde mig dessa verser i koranen, så lärde jag mig dem som självklarheter, en ren och oförfalskad sanning – inte som ”en mytologisk berättelse att förhålla sig till”.

Läs även: Rushdies angripare förklarar sig oskyldig – Iranska reaktioner

Koranen lärs i flertalet muslimska länder, i de flesta muslimska skolorna och samfunden i öst och väst, inte ut till barn som en metaforisk bok, den lärs ut som en lagbok, Guds bokstavliga ord och meningar som ska följas.

När barn idoliserar Batman eller Spiderman så hänger de upp affischer av sina superhjältar på väggarna, de härmar dessa superhjältar. Men framför allt: de klär ut sig till dem.

I salafismen och wahabbismen, de mest konservativa tolkningarna av islam, vilka lärs ut i en stor del av de muslimska länderna, så påstås det att den autentiska islam som man bör följa är den som levdes och skapades av de första generationerna muslimer, de som var närmast profeten Muhammed i både tid och geografisk närhet. De är de äkta muslimerna, som även kallas för salaf, och dem ska vi eftersträva att leva som, och därför ska vi även försöka efterlikna dem.

Det är därför det är så absurt för mig att besöka Kista i Stockholm, där det inte alls är särskilt ovanligt att stöta på män som klär sig som salaf: Ingen mustasch och ett stort skägg, komplett med muslimsk kippa och klänning. Jag har även sett dem många gånger i T-centralens tunnelbana eller på Odenplan, men det sker inte lika ofta som i Kista.

Synen är för mig obeskrivligt skrämmande. För i Jemen betydde de här männen “dödsstraff” för mig på grund av min läggning, och just den ”looken” fanns överallt, den var normen. Men att se det här i Sverige är ännu mer skrämmande. Som ett fullt synligt mardrömsmonster som bara följer vart jag än flyr och var i världen jag än befinner mig.

När barn växer upp så slutar de att klä ut sig till Batman och Superman. Idoliserandet upphör pö om pö i takt med att man blir vuxen och hjärnan börjar syssla med annat än fantasier och amsagor. Men i islamismen fortsätter idoliseringen, och islamister fortsätter att klä ut sig till salaf, och krigen som superhjältarna för i deras värld är inte bara ”viktiga”, de är existentiellt avgörande, ty utan dem så väntar det värsta tänkbara: helvetet.

Det är därför Lars Vilks tvingades leva som han gjorde i Sverige med ett konstant mordhot hängande över sig. Detta är skälet till att tolv människor på Charlie Hebdos redaktion mördades. Detta är anledningen till att en våldsam muslimsk revolution mot Väst började när den danska tidningen Jyllands-Posten publicerade bilder på profeten Mohammed. Detta är berättelsen om varför över 500 svenska poliser blev attackerade i vad som i många fall liknade rena mordförsök när de skyddade vår yttrandefrihet under korankravallerna.

Läs även: Terrorist gripen efter attack i Jerusalem: Gravid kvinna skjuten

I Sverige är detta hot mer påtagligt än i något annat västerländskt land, eftersom Sveriges muslimska befolkning är den snabbast ökande, och kommer att vara den procentuellt sett största. Vid en fortsätt hög invandring kommer vi enligt Pew Research att ha en muslimsk befolkning på 30 procent redan 2050. Storbritannien, som har otroliga problem med radikal islamism, kommer att ligga på 17 procent, och Frankrike, som drabbats av islamiska terrordåd mer än något annat västerländskt land, kommer att ligga på 18 procent. Sverige kommer att ha nästan dubbelt så många muslimer som dessa länder procentuellt, och vi kan tacka våra politiker för detta.

Efter mordförsöket på Salman Rushdie svämmade sociala medier över av hyllningar av det från det muslimska communityt, som amen i kyrkan, eller måhända moskén. SD:s europaparlamentariker Charlie Weimer skrev på Twitter: ”Salman Rushdie är en symbol för yttrandefrihet. Han kämpar nu för sitt liv. Låt oss vara ärliga: Vi västerlänningar åtnjuter vår yttrandefrihet. Till alla som tvivlar på vårt sätt att leva: Älska det eller lämna det.” Och som svar på det önskade någon livet ur honom med orden ”dö din gris”.

Föraktet och aggressionerna är ohanterbara.

Jag har tidigare granskat den svenskarabiska sajten Alkompis kommentarsfält, där åtskilliga ägnade sig åt att önska livet ur Ebba Busch efter SR:s felöversätta kommentar om korankravallerna. Hatet, föraktet och våldsbenägenheten är glödheta och oförsonliga.

Sedan min granskning har Alkompis skaffat sig bättre koll på sina kommentarsfält och börjat radera en hel del kommentarer.

”Administratören är en jäkla idiot”, skrev en kommentator på Alkompis inlägg om mordförsöket på Salman Rushdie. Administratören hade nämligen raderat ett antal hyllningar av mordförsöket, men de hann inte ikapp, en hel del berömmande ord om dådet låg kvar.

Detta är det mest frustrerande med muslimer och araber som bor i Väst. De förstår och ser att en majoritet muslimer kommenterar med allt detta hat och därmed avslöjar den medeltida mentalitet som värderar en bok och en religion högre än människoliv, och de gör allt för att tvätta bort sanningen. Eftersom de är rädda att sanningen skulle drabba dem.

Och det är inte märkligt. När helst islamister ”försvarar islam” genom att mörda eller nästan mörda människor för de ord de yttrar eller skriver, svämmar sociala medier över alla bräddar med hyllningar och beröm riktat till mördarna. Krig utbryter på alla plattformar och majoriteten av kommentarerna är positivt inställda gentemot terrordåd som riktas mot hädare.

Det som är svårt för utomstående svenskar att förstå är detta, som jag skrev på Facebook igår: Det är inte bara Paty, Rushdie, Lars Vilks, Charlie Hebdo, Rasmus Paludan, och så vidare, som inte får kritisera eller förolämpa islam. Det är du, dina föräldrar, dina barn, politiker, staten, alla satiriker, komiker, journalister, jurister, domstolar med flera, som riskerar sina liv om de gör det. Man riskerar sitt liv enbart genom att stå upp för yttrandefriheten och rätten att kritisera eller göra narr av religion och idéer.

Läs även: Ahmed: Talande tystnad då orten attackerar transpersoner

Det islamska hotet mot oss är totalt, barbariskt, oförsonligt och dödligt.

Och jag menar det islamistiska hotet mot oss ALLA: detta hot gäller Vänsterpartister som SD:are, folk som bryr sig om politik eller ej.

Framför allt är detta hot riktat mot våra barn och framtida generationer.

Luai Ahmed

Luai Ahmed är krönikör på Bulletin. Innan flytten till Sverige var han kolumnist för tidningarna Yemen Today, Yemen Times,  och YoO Youth Magazine. Han är också författare till boken Asylum: A refugee’s paradoxical journey from Sharia Yemen to Rainbow Sweden. Ahmed har studerat International Business Studies på International Lebanese University i Jemen och flera kurser i International Migration and Ethnic Relations på Malmö universitet.

E-post: luai@bulletin.nu