Brasklapp: låt mig inledningsvis påpeka det uppenbara – att jag växte upp med slöj- och niqab-bärande kvinnor. Trots min syn på slöja och niqab så innebär inte det att jag har något emot de kvinnor som bär dem. Den överväldigande majoriteten av kvinnorna i den arabiska delen av mitt liv bär slöja. Kvinnor som jag helhjärtat älskar, och kvinnor som, när de läser mina artiklar, tweets och sociala medierinlägg – sympatiserar med mina ord, detta eftersom de förstår det muslimska patriarkatet på ett helt annat sätt, precis som jag och min mamma gör.

I förrgår lade leveranssidan Mathem upp en annons med en slöjbärande kvinna som beställer mat via dera app. Annonsen fick massvis med kritik, framför allt från högerhåll.

Hur kan de vara så tondöva? Hur kunde de lägga upp en sådan annons när det just nu pågår en revolt i Iran där hundratusentals kvinnor riskerar sina liv, bland annat för att slippa tvingas bära slöja? Riskerar sina liv genom att gå emot en teokratisk, auktoritär och repressiv regim som rättfärdigar mord på kvinnor med en ideologi som påstås härstamma från en allsmäktig gud från 600-talet?

Det är dock inte särskilt ovanligt att ett svenskt företag är naivt och blåögt och agerar därefter. Spektaklet påminner rätt mycket om H&M:s ”Coolest monkey in the jungle”.

Då var det: ”Självklart kan väl ett afrikanskt barn stå inför kameran iförd en hoodie som utnämner honom till djungelns ballaste apa”. Helt utan förståelse för att svarta historiskt har jämförts med apor på ett nedsättande sätt, utan att begripa att en sådan annons kan väcka starka känslor hos många människor.

Idag handlar istället reklamramaskriet om en slöjbärande kvinna, och man har missat att förstå att slöjan inte är som vilket plagg som helst, utan att det är ett plagg som används i Mellanöstern för att trycka ner kvinnor, för att just stänga dem inne och beröva dem deras kroppslig agens och rätt till frihet.

Det är vad revolutionen i Iran handlar om. Det handlar inte endast om ett plagg, utan även om kulturen som bär plagget, som trycker ner och dödar kvinnor. Plagget är en av denna kulturs symboler.

Som det är idag så har plagget gjort en resa. Från att förgifta kvinnors rättigheter och drömmar i Mellanöstern, Afrika och Asien, till att göra samma sak och därtill förgifta samhällsdebatten och jämställdheten i Sverige och i Europa.

Att förringa frågan om plagget till att handla om ett ”val” som svenska feminister gör, är ett solklart tecken på en verklighetsfrånvänd rörelse som inte begriper skillnaden mellan det svenska och det muslimska patriarkatet.

Problemet är inte att liberala och jättefria Bilan Osman ”väljer” att täcka håret i feministiska Sverige. Problemet är inte hon utan kvinnor som vägrar att bära slöja och blir slagna eller mördade på grund av det, i Öst sedan Hedenhös, och nu även i Väst. Inte bara plagget har gjort resan, det har även våldet dess frånvaro ofta genererar.

Sannolikheten att en etnisk svensk kvinna i det moderna tjugoförsta århundradet skulle ”välja” att täcka håret enligt en arabisk ökennomads förmodade ideal är mycket låg. Importen av detta tidigmedeltida tankegods har skett i samma takt som immigrationen från Mellanöstern. In i landet strömmade nämligen inte bara nomadens ättlingar utan även öknens idéer, övertygelser och mentalitet.

Jag kunde inte släppa det, så jag ställde en fråga på Twitter, och fick ett helt häpnadsväckande svar från den vittberesta krigskorrespondenten Magda Gad.

Min fråga löd:

Kära ”feminister”, om slöja är ett icke-kvinnofientligt ”val”, hur kommer det sig att ingen man någonsin väljer att bära slöja? Varför gäller det endast kvinnor att täcka sig? Försök att svara utan att föra ett kvinnofientligt resonemang!

Gad citerade min tweet och skrev:

Varifrån kommer den här föreställningen om att män inte använder heltäckande klädsel? Minns i irakiska Kurdistan när en svensk man skickas tillbaka in på hotellet och fick byta om till långbyxor för att han hade kommit ut i shorts en het sommardag.

Sedan bifogade hon, på fullt allvar, bilder på arabiska män som går i thawb och täcker håret med shemagh.

Det inget konstigt med att män ibland väljer att gå i dessa kläder på den arabiska halvön. På exempelvis bröllop och begravningar är det till och med ”en viktig sed” att män klär sig traditionalistiskt.

Men.
Kära Magda Gad.
Ingen man någonsin blir dödad eller misshandlad om han vägrar ikläda sig dessa traditionella plagg.

Gads relativisering gjorde mig helt mållös. Jag svarade henne inte. Jag orkar bara inte.

Tillbaka till Mathem som i onsdags valde att plocka bort annonsen på grund av den framförda kritiken.

Så här skrev de:

Mathem tar avstånd från all form av förtryck. Vi finns till för alla människor i samhället. Reklamen som figurerar producerades för flera månader sedan. På grund av vad som händer just nu i Iran förstår vi dock att den kan uppfattas som tondöv, och kommer därför att ta ner den.

Man skulle kunna se det som en spegling av den situation som den blågula regeringen nu befinner sig i:

Den nya regeringen tar avstånd från all form av förtryck, inklusive islamism. Vi finns till för alla människor i samhället. Sverige idag producerades för många decennier sedan. På grund av vad som händer just nu i landet förstår vi dock att mångkultur kan uppfattas som tondöv, och kommer därför att göra om konceptet.

Men det är ingenting som man erkänner i det offentliga rummet.

Inte än i alla fall.