De ukrainska flyktingarna reste troligen mot Sverige med en förväntan om att hamna i just Sverige – västvärldens liberalaste och mest feministiska land, där jämställdheten mellan män och kvinnor betraktades som något självklart.

Läs även: Män från andra kulturer nekar ukrainska kvinnor shorts och blus

Väl anlända skulle de stackars ukrainarna upptäcka att de anlänt i något som den moderna svensken gillar att kalla en ”mångkultur”. Ett gåtfullt begrepp uppfunnet för social och känslomässig hantering av det lätt katastrofala land som Sverige blivit, till följd av en stor invandring från världens absolut mest konservativa regioner. Länder där kvinnor som ens tänker tanken att ta av sig slöjan och låta håret andas blir mördade av sin egen familj medan hela samhället hejar på eftersom hedern räddats.

I onsdags rapporterade Sveriges Radio om att verksamhetschefen på asylboendet Galaxen i Olofström uppmanat ukrainska kvinnor att klä sig som de skulle om de var i Mecka, Teheran eller Mogadishu. De ska täcka sig, som hederliga muslimska kvinnor bör. Eftersom Sverige, uppenbarligen, inte längre är ett svenskt, fritt och liberalt land.

Sverige i dag är ett samhälle som anpassar sig efter andra länders divergerande kulturer. Lägg märke till att jag skrev ”samhälle”– inte ”land” eller ”stat” – eftersom lagstiftningen inte har anpassat sig till mångkulturen än. Men det är en fråga som handlar om tid och demografisk förändring. Den svenska lagstiftningen kommer att anpassa sig förr eller senare, om än med eftersläpning. Som imamen som jag intervjuade förra veckan sade: ”Lagar stiftas utifrån samhällets behov” – och i detta fall är det det muslimska samhällets ”behov” av att kvinnor täcker sig.

Svenska liberaler verkar ha missat den här utvecklingen helt. Bland deras största frågor återfinns exempelvis att sänka skatterna och att legalisera cannabis. För hur ska ”den svenska liberalismen” kunna överleva om den liberala svensken inte får mer pengar i den liberala plånboken för att kunna liberalt göra vad denne vill med? Hur ska ”den svenska liberalismen” funka när den liberala svensken inte får röka en cigarrett på uteserveringen? Eller köpa en flaska vin i snabbköpet?

Hur kommer ”den svenska liberalismen” att blomstra ut när den liberala svensken inte får röka på en liberal spliff för att kunna bli liberalt hög? Den liberala svensken ser enkelt hyckleriet i att alkohol är lagligt, medan ganja är förbjudet.

Läs även: Skärholmens nya moské kopplad till islamistisk organisation

Den liberala svensken ser hyckleri i mycket, förutom i faktumet att hela Sverige håller på att Mellanösternfieras. Jag kan tänka mig att den liberala svensken skulle tycka att det är obehagligt och småfascistiskt att jag använder ordet Mellanösternfieras eftersom det...ah...avhumaniserar Mellanöstern?

Nåja.

När den demografiska förändringen fortsatt som den har gjort under de senaste två decennierna ett tag till, och de segregerade socialdemokratiska områdena börjar rösta på Partiet Nyans och Hizb ut-Tahrir, då kommer Magdalena Andersson, Morgan Johansson, och hela den opinionsbildande kåren att vakna till och fatta vad de har gjort detta land. Så dags då.

Till dess kommer de att tiga om den svenska liberalismens smärtsamma död och fortsätta babbla om ”brist på integration”. Samtidigt som en stor del av det svenska samhället har gett upp om integrationen. Tvärtom, åtskilliga svenskar föredrar segregation i dag. De vill inte integrera Mellanöstern i Sverige. Och det vill inte jag heller.

Till dess kommer svenska de liberalerna att tjata om skatter och Miljöpartiet, om narkotikapolitiken och bensinskatt, elskatt och alkoholskatt, sockerskatt och köttskatt – allt medan den svenska liberalismen dör, och de konservativa försöker hålla den vid liv.

Läs även: Ahmed: Välkommen till islamiseringen

Men vi ses 2030, kära liberaler, när det blir normalt att börja prata om den svenska liberalismens död i händerna på den stora islamska invandringen.

Vi ”högerextrema fascistiska radikalnationalister” väntar på er här, på exakt samma sätt som Jimmie Åkesson väntade in Magdalena Andersson och hennes Socialdemokrater, som numera låter som en kopia av honom.