Detta är islamisering. Den är inte snäll. Den är inte politiskt korrekt. Den är inte bekväm. Den är inte behaglig. Den tar inte hänsyn till det ”demokratiska samtalet”. Den är inte respektfull. Den värdesätter inte yttrandefrihet, demokrati, debatt, förnuft, lyssnande.

Islamiseringen är våldsam. Den är fientlig. Den är destruktiv. Den raserar människor, familjer, samhällen, poliser, stater, nationer och civilisationer.

Läs även: Ahmed: Islamisering är inte ett högerextremt begrepp

Islamiseringen kastar stora stenar på de människor vars jobb det är att skydda oss från fara och hjälpa oss när vi är i nöd. Islamiseringen bränner våra bilar och förvandlar våra gator till slagfält.

Kravallerna som vi ser i våra mobiltelefoner, videoklippen som delas på sociala medier. Videoklipp som visar skrämmande, rasande, ociviliserade och barbariska män som kastar stora stenar på polisbilar och försöker mörda våra poliser.

De aggressiva män som kapade en polisbuss och körde runt i Örebro. De som brände sina grannars bilar i Linköping. Som dansade på polisbussarnas tak och slog sönder allt i sin väg, som framkallade terror och rädsla i den myndighet som är tänkt att skydda oss från våld.

Det är islamiseringen. Och den är här nu.

Definitionen av islamisering är “den process där ett samhälle övergår till religionen islam och till stor del blir muslimskt”.

Sverige gick från nästan inga muslimer alls till närmare en miljon muslimer på 30 år. Om det inte är islamisering, vad i hela friden är islamisering?

Islamisering är inte bara att ”det finns muslimer” i ett land. Islamiseringen är exakt det som vi ser på svenska gator just nu, där hundratals islamister sätter majoritetsbefolkningen på plats.

Ni må ha byggt det här landet, skapat en välfärdstat och en rättsstat och vad det nu kan vara, men ni får inte ens tänka tanken att kränka islam. Där går gränsen. Då dödar vi er.

Läs även: DEBATT: ”Låt dom skjuta ihjäl varandra”

Jag genomlevde det. Den där rädslan som sprider sig inom svenska polis, allt våld och all förstörelse– de är mina egna demoner. Terrorn jag kände när jag bodde i Jemen och mina skollärare sa till mig:

”Hädelse leder till dödsstraff.”

”Att lämna islam leder till dödsstraff.”

”Att kritisera islam leder till dödsstraff.”

De skojade inte. Och jag visste det. Jag kunde läsa det i min religions skrifter, jag kunde höra det berättas av mina imamer under fredagsbönen. Jag föddes in i en oförlåtande, oresonlig och våldsam “tolkning” av islam.

Det finns uppenbarligen många fina och förlåtande tolkningar av islam. Jag var på Clubhouse igår och snackade med muslimer som fördömde kravallerna. Muslimer som ser ner på våldet. De finns, deras islam är förlåtande, och deras tolkning av islam är giltig.

Men dessa tolkningar bleknar inför de destruktiva och eldfängda tolkningar som vi ser i Saudiarabien, i Iran – och i Sverige.

Det spelar liksom inte så stor roll om det står i koranen: “Lyd staten och var fredlig”, när det springer omkring tusentals islamister som skriker “Allahu akbar” och är redo att slakta någon som förolämpar profeten Mohammed.

Faktum är att de fredliga muslimer som har sina fredliga tolkningar av islam också skulle slaktas om de förolämpade eller kritiserade islamisternas islam.

Tafkir är ett enormt problem i muslimska länder. Där islamister anklagar muslimer för att inte vara “äkta muslimer” just för att de försöker tolka islam på ett mildare och fredligare sätt.

De muslimer som fördömer kravallerna är inte “äkta muslimer” enligt islamisterna som brukar terror i Sverige.

Läs även: Lidström: Korankravaller i landet som inte kan

På Expressen och diverse borgliga sajter skrivs det om “hatet mot poliser”. Vad de inte begriper är att det är ett hat mot Sverige, mot demokrati och yttrandefrihet. Det har ingenting med polisen att göra. Polisen är bara en synlig symbol som representerar Sverige.

Om inte detta väcker det svenska folket, kommer inget att göra det.