En tjänsteman på Migrationsverket har nyligen under en artikel på verkets intranät skrivit att denne ”vill gråta”. Detta i en kommentar till de nya förändringar i migrationsfrågan som kommer att införas som ett resultat av Tidöavtalet, och som kommer att ersätta de väldigt generösa riktlinjerna för immigration som tidigare gällde.

Läs även: DEBATT: Våra medier duckar att belysa migrationshaveriet

Nyheten sätter ljuset på den aktivism som genomsyrar våra kritiska myndigheter. Det finns inga undersökningar som belyser vilka åsikter som dominerar på Migrationsverket, men det krävs inte mycket för att åstadkomma en kvalificerad gissning. Vi vet sedan tidigare tack vare en undersökning från Chalmers universitet att public service domineras av vänstern.

I kommentarsfältet till Migrationsverkets intranät uttryckte således de anställda sin frustration över den nya politiken. ”Vart tog empati vägen?” skriver en. ”Tidöavtalet är för långt från min personliga värdegrund”, skriver en annan. ”Hur ska vi utföra vårt uppdrag i framtiden?” frågar en annan.

Ja, du. Man ska givetvis utföra sitt uppdrag som tjänsteman utan att blanda in sina personliga politiska åsikter. Väljarna har nämligen röstat på dina uppdragsgivare, på politiker, och inte på dig.

Man kan inte låta bli att undra var i Sverige dessa människor bor. Troligtvis inte i Bergsjön, Gottsunda, Rinkeby, Holma, Rosengård, Andersberg eller något annat av de 61 utsatta områden som odlades fram i Sverige som resultat av tidigare regeringars migrationspolitik.

Läs även: Altstadt: SD vann på vänsterns traditionella recept: Vi:et

Två miljoner invandrare på mindre än två decennier till ett land med för tiden cirka åtta miljoner invånare är en politik som helt naturligt får den ursprungliga befolkningen att känna sig sviken. Och får dem att förlita sig på de röster som har varnat för migrationens konsekvenser i form av kriminalitet och andra symptom på negativa förändringar.

Medan kriminaliteten ökar markant i Sverige så fortsätter vänstern att briljera med sin hysteri. Skrämselpropagandan är bortom allt sunt förnuft.

En bild som delats på sociala medier visar exempelvis en karta som ska illustrera ”nazismens utbredning” i Europa. I bildens vänstra sida under årtalet 1942 visas en karta där samtliga länder utom Sverige och Schweiz färgats bruna. Bilden till höger visar Europa färgat oskyldigt vitt, utom Sverige som är brunt.

Det som avses är att för 80 år sedan var Sverige och Schweiz några av de få länder som motsatte sig nazismen, men att idag inför Sverige nazism genom att landet bildar en regering med Sverigedemokraternas stöd.

Nazim, nazism, nazism.

Temat vänstern aldrig tycks tröttna på, någonsin.

Den stora skräck som fortsätter att kolporteras förblir nazism, märkligt nog. Detta trots att endast 847 personer röstade på NMR i riksdagsvalet 2022, samtidigt som 28 352 personer röstade på Partiet Nyans. 847 nazister mot 28 352 islamister som röstade på ett parti vars ledare vill elda upp – inte bara demontera utan elda upp – Lars Vilks Nimis. I någon sorts hämndaktion för ett annat av konstnärens verk.

Utöver detta häpnadsväckande resultat för Partiet Nyans så kontamineras Sverige av potentiella terrorister som fått en fristad här och som fortsätter att frodas i landet. Säkerhetspolisen uppskattar att cirka 2 000 våldsbejakande islamister går lösa i landet idag. Fler än 2 000 potentiella Rakhmat Akilov så att säga. Låt det sjunka in. Borde inte detta vara skäl nog att frukta islamismen framför allt annat?

Men när svenskar tillfrågades av SOM-institutet om vilken grupp i samhället de ogillade mest så svarade hela 23 procent av dem: Sverigedemokraterna.

Inte klankrigarna, inte de korankravallister som försökte ha ihjäl 500 svenska poliser i påskas, inte de 2 000 våldsbejakande islamister som går lösa på gatorna, inte våldtäktsmän eller pedofiler. Det blev Sverigedemokraterna som tog segern. Förbluffande.

Vänstern är oroliga över Sverigedemokraterna som påstås vara på väg att ”ungernisera” Sverige. När de egentligen bör vara oroliga över ”libanoniseringen” som aggressivt satt sina vassa tänder i folkhemmets hjärta.

Läs även: Brinkemo: Ett fogligt folk som inte litar på sina sinnesintryck