Tron på att människor i invandrartäta områden är frustrerade över diverse problem och därför bränner bilar och kastar stenar förs ideligen fram, trots att det knappast finns någon empiri som stödjer den, skriver Ann Charlott Altstadt.
DN har kartlagt de 25 personer som hittills åtalats för sin medverkan i de våldsamma korankravallerna i Malmö förra påsken. Och se där! Naturligtvis dyker den stora allomfattande frustrationen upp. Den teori som tycks kunna förklara allt från handsvett till mjäll. Nej, förlåt min egen cyniska frustration.
Tänk att det upprättades krigszoner på svensk mark. En lynchmobb även bestående av äldre, kvinnor och barn försökte faktiskt stena de numerärt underlägsna poliserna till döds. De var nära att lyckas i ett slag som pågick i timmar. Stenarna hade forslats dit i förväg och molotovcocktails låg där och väntade på att användas. En oerhörd alldeles unik händelse i Sveriges moderna historia
Måste då DN-journalisten verkligen prompt traska på den trygga mest upptrampade av stigar och låta verksamhetschefen Rafi Farouq på Flamman socialt förebyggande center, få ensamt företräde för att förklara det besinningslösa våldet och förstörelsen?
Och han gjorde förstås sitt förväntade jobb genom att upprepa den ramsa vi alla kan utantill: frustration över utsatthet, fattigdom, svårigheter med integration, trångboddhet.
Väck mig mitt i natten och jag kan sömndrucken recitera den heliga skriften lika bra som någon forskare eller de verksamma inom socialt arbete. Jag behöver inte ens veta vad som hänt, bara var någonstans det hänt eller vilka som fick det att hända.
Finns det verkligen någon empiri bakom den här Teorin-som-förklarar-allt? Går den att falsifiera? Jag är tämligen säker på att den omtalade frustrationen är en restprodukt av det akademiska flummet tillika önsketänkandet att orten är platsen där det bedrivs maktmotstånd. Det betyder att invånarna knappt kan ta sig för någonting utan att det tolkas och därmed ursäktas som de frustrerades motståndshandlingar. Ja, hela orten är en enda enad frusterad enhet.
Jag tror dock inte att det är så många som uppskattar att på detta vis buntas ihop med de ynglingar och unga män kastar sten på polis, hindrar brandkårens och ambulansens framkomlighet för att sedan förstöra och plundra fordonen.
Ja, ni fattar poängen; frustration är ingen vetenskaplig förklaring utan ett politiskt ställningstagande.
Varför kan inte medierna köra med mångfald också när det gäller vilka som intervjuas och vilka perspektiv och teorier som ska framföras så att publiken får en chans att själva välja det som verkar rimligast?
De många anhängarna verkar tro att frustrationsteorin har samma status som naturlagarna, typ astropartikelfysikens standardmodell. Den som beskriver hur universum är uppbyggt och fungerar. Men då kan man trösta sig med att den lämnar många frågor obesvarade och att forskarna vet att modellen snart kommer att braka samman. Jag blir, som sagt, väldigt frusterad om inte det stadiet snart nås även för det allmänna frustrationsflummeriet.
