I dag och på fredag ska komikern Aron Flams upphovsrättsfall prövas igen, den här gången i Svea hovrätt i Stockholm. Kortfattat handlar tvisten bland annat om hans omslagsbild till boken ”Det här är en svensk tiger”. Bilden föreställer en gul- och blårandig tiger som är en modifierad version av Bertil Almqvists kända illustration ”En svensk tiger“, som stiftelsen Beredskapsmuseet har upphovsrätt till. 

Fallet prövades redan tidigare i höstas av Patent- och marknadsdomstolen. Då kunde Aron Flam frias om han antingen kunde visa att det nya verket ”står på egna ben” och har ”verkshöjd” eller om det föll under det så kallade parodiundantaget. Rätten gick på det sistnämnda och domen blev friande. 

Men åklagaren valde att överklaga till hovrätten och nu står Aron Flam återigen inför rätta. I dagsläget vågar han inte hoppas på en friande dom till, utan säger till Bulletin att han tror att det kan gå åt båda hållen. 

– Jag tror att det är 50-50. Upphovsrätten är väldigt stark i Sverige, vilket är bra, det ska den vara. Och parodiundantaget är bara en praxis. Rättsuppfattningen för de flesta människor är att det borde få vara tillåtet att göra parodi, men det är en annan sak än den faktiska juridiken, säger han.

Så att du blev friad förra gången har inte stärkt dig inför den nya rättegången?

– Jo, det är en starkare utgångspunkt, att ha blivit friad. Men man vet aldrig. 

Började som följetong

Aron Flam arbetar vanligtvis som komiker men på grund av den pågående coronapandemin har det blivit färre uppträdanden. I stället har han lagt ner mer tid på att utveckla sin samhällspolitiska podd, Dekonstruktiv kritik. Det var också med den podden som idén till ovan nämnda bok föddes. 

– ”Det här är en svensk tiger” var från början en följetong i min podd som jag arbetade vidare med i några år tills det blev en bok av den, berättar han. 

I boken, och podden, berättar Aron Flam om den svenska regeringens relation med Nazityskland under andra världskriget och om den svenska tystnadskulturen. Det är anledningen till att det blev en parodiversion av den kända tigern på omslaget.

Helst hade Aron Flam velat att Patent- och marknadsdomstolen hade betraktat hans tiger som ett eget verk. 

– Jag tycker att jag borde ha fått verkshöjd men det fick jag inte. Min advokat Monique Wadsted har nu inför rättegången kallat in Olav Westphalen, som är professor i konst, som vittne, för att tala om den kreativa processen. Jag hoppas att det är till min fördel och att det kanske ger mig verkshöjd. 

”Kan inte jobba med det vi gör”

Med tanke på ditt jobb, har de här erfarenheterna skadat din kreativitet på något sätt? 

– Nej, jag triggas av motstånd. Men jag kan tänka mig att en annan typ av person hade gett upp.

Vad menas med att du triggas av motstånd?

– För mig handlar det om principer. När man väljer att bli komiker, vilket är ett osäkert yrke som inte garanterar en trygg inkomst, väljer man att jobba för annat än för rena pengar. För man vet inte om det kommer att gå bra eller inte. Om jag då inte kan göra mitt jobb för att parodiundantaget inte gäller så har de tagit ifrån mig hela mitt yrke också.

– För mig är det här en väldigt viktig fråga. De flesta kreatörer i landet, oavsett vad de har för åsikter om just mig, förstår att utan ett parodiundantag så kan vi inte jobba med det vi gör. 

Så om du skulle förlora nu, skulle du känna att de tar ifrån dig ditt yrke?

– Ja, då säger de rätt ut att mitt yrke är brottsligt. Det skulle betyda för en massa andra kreatörer att de inte får göra kollage exempelvis. De skulle nog tänka sig för en eller två gånger innan de vågade göra parodi på ett känt varumärke, ett politiskt parti eller vadsomhelst. 

Hoppas på lagstiftning 

Aron Flam säger att han hoppas att parodiundantaget så småningom kan bli svensk lag. 

– Om jag går igenom det här, och eftersom det ändå sker på skattebetalarnas bekostnad, så hoppas jag att det leder till något gott, inte bara för mig utan för alla i landet. Jag tror att det vore väldigt trevligt om vi i slutändan – och jag säger inte att det blir så – fick ett parodiundantag i lag. Vi har det på EU-nivå, det är bara det att regeringen inte tillämpar det i Sverige. 

Hur har hela den här processen påverkat dig?

– Det är ytterligare en stressfaktor i ens liv. Men i övrigt försöker jag leva som vanligt.

TEXT: Ana Cristina Hernández

ana@bulletin.nu