Farliga män, i meningen riskbenägna män som söker fysiska utmaningar, har alltid existerat därför att de alltid fyllt en funktion. Det existerar ingen ordning utan dessa farliga män som patrullerar sina territorier och håller upprättar och håller gränser. Men i Sverige har vi idag ingen plats för farliga män, och därför kan gängen kontrollera sina gator om oråden samtidigt som polisen framstår som impotent i sin oförmåga att göra något åt saken. Detta är inte på grund av polisens inkompetens, utan samhällets och politikens oförmåga att ta ansvar för att se till att även farliga män har en plats i dagens och framtidens Sverige.

Alla pojkar följer nästan samma mönster: säger man till dem att något är farligt så kommer de att vilja prova på det. För pojkar så är fara samma sak som en utmaning, och en varning kommer att fungera som en uppmaning. De allra flesta växer ur detta beteende och “civiliseras”, men för de som tilltalas av farorna på ett djupare plan och för vilka det inte endast är en tonårsfas, har vi historiskt skapat funktioner där samhället kan dra nytta av dessa mäns natur på ett produktivt sätt. Soldater, poliser, brandmän, krävande fysiska jobb med hög stress och stora risker och framför allt – ära. Vissa män är benägna att ta risker och när vi skapar områden där man kan ta risker och belönas, med heder och ära, renommé och acceptans, då finner vi att de farliga männen inte är så farliga för samhället.

Läs även: Polisfacket i öppet brev: ”Vad kan du göra för att lösa detta, här och nu?”

I dagens Sverige så existerar ingen ära för en polis. Vi utdelar inga medaljer för visat mod. Det finns ingen som ser upp till polisen på samma sätt längre, och när deras heder hotas direkt på plats så är polisen inte tillåten att göra åt det. Annat än att bli spottad på och gå vidare. I en värld där polisen haft respekt hade polisen fysiskt tagit hand om gangsters och provokatörer som kallar dem “h-rungar” eller dylikt. Men eftersom samhället invaggats i trygghet och säkerhet tack vare polisers historiskt hårda arbete, så kan politiker nu säga att polisen är för farlig om de har för många befogenheter att försvara sig själv. Trots att polisens heder och renommé är en stor del av dess legitimitet och utgör grunden för dess auktoritet, så vill man bara avväpna polisen ytterligare för varje år som går.

Läs även: Springare: Svensk polis – ett åtgärdsprogram

Nu har det imploderat. Farliga män från utländska kulturer har hittat en egen nisch där de kan växla in sitt våldskapital mot respekt och pengar, och där de kan kontrollera sina gator och territorier. Politiker som endast motiveras av sin egen girighet tror att man kan lösa problemet med lärar- och polisbrist med hjälp av löneökningar förstår helt enkelt inte problemet: Att den typ av personer som polisen behöver inte kommer att välja yrket om det inte existerar någon heder eller ära i arbetet. Om man kan spottas på och behandlas som smuts och bestraffas för att man försvarar sig själv, då är det klart att ingen vill bli polis. Vem skulle vill utsätta sig själv för risken att bli dödad i ett knivslagsmål eller ställas inför skjutvapenbeväpnade kriminella när ens enda belöning är en låg lön och ingen respekt?

För att gå mot en slutsats på detta vill jag alltså säga: Polisens befogenheter behöver utökas, därför att i dagens läge så är de vi behöver som allra mest inte villiga att bli poliser. Det finns ingen heder eller ära i det längre, och det kommer direkt tillbaka till att deras auktoritet är undergrävd så länge deras legitimitet är svag. Deras legitimitet kommer vara svag tills dess att politiken ställer sig åt sidan och låter polisen göra sitt arbete på det sätt som krävs.

Läs även: Mer än var tredje polis planerar för nytt jobb

Om polisens befogenheter ökar och de är tillåts ta i med hårdhandskarna när det behövs, så kommer många problem, gängproblemen främst, att börja dö ut.

Och polisen kommer snart att se en våg av nya och kompetenta rekryter.

Leif Erik Jarl
Samhällsdebattör