Den svenska polisen måste vara unik i så måtto att man konstant täcker över problem, skyller på andra myndigheter/offentliga aktörer, manipulerar fakta och för politiker och allmänhet bakom ljuset, när orsaker till den havererade förmågan att bekämpa kriminaliteten skall beskrivas. Det är också minst sagt häpnadsväckande, hur en så viktig verksamhet, år ut och år in, tillåts vara slav under organisationsstrukturer som mest kan liknas vid en dysfunktionell experimentverkstad. Det som är mest häpnadsväckande är dock inte att organisationen har slagit knut på sig själv, utan fenomenet högre chefer.

Läs även: Springare: Polisen struntar i kritisk forskning

Dessa samt kriminologer, andra självutnämnda ”sakkunniga”, etcetera, har uppenbarligen i sina hjärnor en uppsjö av ”kretskort”, vilka i en hiskelig fart kan bytas ut för att svara upp mot det som för dagen är politiskt korrekt och gångbart. Detta fenomen som har prägeln av ett inavelssyndrom, är den största bidragande orsaken till den svenska polisens totala kollaps.

Det som krävs för att lösa akuta ordningsproblem och trygga säkerheten ute på gator och torg är yrkeskunskap, erfarenhet, personlig trygghet i sin polisroll samt legitimitet. Detsamma gäller för den brottsutredande verksamheten. När dessa grundläggande fundament saknas, får vi som idag en stressad och ångestdriven poliskår som bara fokuserar på felminimeringar, värdegrunder och olika politiskt korrekta policys.

Läs även: Springare: Det är Polismyndigheten, dumskalle!

Följande åtgärder vill jag se ligga överst i prioriteringslistan när det gäller att ta tag i polisens oförmåga att klara sitt uppdrag och återta sin identitet. Där finns absolut inte hårdare lagstiftning, hårdare påföljdssystem, mera ”verktyg” eller extra kvoter av nyutbildade poliser. Detta är bara pinsamma alibin till att polisen totalt har tappat det.

• Reformera polisens grundutbildning. Bort med grundutbildningen från de lärosäten som finns idag. Skapa en enda sammanhållen polisskola på en plats i landet, med tydligare grundinriktning mot professionen.
• Hårdare antagningskrav för nya polisaspiranter. Styr bort ifrån akademiseringen av grundutbildningen och satsa i stället på en mer akademisk inriktning inom ramen för fortbildning -och vidareutbildning.
• Ledarskapet måste reformeras i grunden. Det innebär att framför allt att de högre cheferna som idag styr över de strategiska besluten måste bytas ut. Börja i toppen med rikspolischefen. För så länge samma chefer, som är cementerade i den funktionellt korkade dumhetsledningsfilosofin sitter kvar kan ingen förändring ske.
• En ny effektivare organisationsstruktur. Återinför kriminalavdelningar.
• Återinför specialistrotlar.
• Rekrytera befattningshavare utefter förtjänst ock skicklighet och inte via nepotistiska kriterier som är kraftigt färgadee av värdegrund, jämställdhets -och mångfaldspolicys. Gäller både chefer och utredare.
• Ta bort all makt från HR-avdelningarna när det gäller rekrytering till polistjänster.
• Kraftigt minska inriktning mot det brottsförebyggande arbetet.
• Under ett antal år kraftigt prioritera det repressiva arbetet.
• Varje ”uniform” måste återta och bygga upp sin egen legitimitet. Enda sättet att polisen som helhet ska kunna ta tillbaka hela professionens tappade legitimitet.
• Skapa förutsättningar för, och bygga upp, en struktur inom både den uniformerade och den brottsutredande sidan, som kan tillgodose kravet på mentorskap. Där ska nyutexaminerade under en lång tid kunna få möjlighet att växa in i professionen och i sin polisroll på ett lugnt och tryggt sätt. Detta gav tidigare ett större antal trygga poliser än de, i många fall ångestdrivna, poliser vi ser idag.
• Upphör med samverkansprojekt som inte ger något mervärde. Allt för mycket samverkan sker på helt fel nivåer och ofta mellan myndigheter och organisationer som var och en för sig har hamnat i någon slags dysfunktionell härdsmälta. Detta borgar bara för kaos och uteblivna effekter.
• Upphöra att inom organisationen skapa en mängd ”hittepåtjänster” för chefer som inte håller måttet som chefer inom den direkta professionen.
• På ett tydligare sätt medvetandegöra främst för de yngre poliserna om professionens krav och på ett mer pedagogiskt sätt delge och precisera för dem vad de kommer att möta och hur vardagen egentligen ser ut för en polis och vad man kommer att mötas av i sitt arbete varje dag.

Detta är några punkter och inom varje punkt döljer sig ytterligare åtgärder som jag inte i detalj har möjlighet att redovisa här.

Läs även: Springare: Straffskärpningar och ny lagstiftning är inte lösningen