Det blev en mörk julhelg i Sverige, med två bestialiska kvinnomord som tog bort glädjen ur firandet för väldigt många människor. I det ena fallet handlade det om en psykisk sjuk man som släppts ut trots att han uppenbarligen var långtifrån färdigvårdad – i det andra fallet om en man som redan tidigare begått oerhört allvarliga brott men som fått ett fullständigt tandlöst straff och som dessutom fått skyddad identitet och, fullt lagligt, bytt till ett kvinnligt förnamn.

Strax innan morden begicks intervjuades Sveriges Advokatsamfunds ordförande Johan Eriksson av Dagens Nyheter. Han förklarade då att han och hans kollegor är kritiska mot skärpta straff och sa att ”ett samhälle som bygger på att man låser in folk blir inget trevligt samhälle”.

Ursäkta mig nu, om jag skjuter mot öppet mål här, men för de mördade kvinnorna och deras anhöriga skulle samhället förmodligen ha varit betydligt trevligare om både mördaren i Boden och mördaren i Rönninge varit inlåsta – och om de dessutom hade hållits inlåsta under mycket lång tid.

Intervjun i Dagens Nyheter visar också att Advokatsamfundet tar strid mot alla politiska partier när det gäller frågor om brott och straff – utom Vänsterpartiet. Det är högst anmärkningsvärt, eftersom Vänsterpartiet är det parti som går allra längst när det gäller viljan att skydda gärningsmän på bekostnad av offren.

Eller – är det verkligen så anmärkningsvärt? Det finns förmodligen ett ganska bra skäl till det.

Johan Eriksson själv, och hans kollegor, skulle förmodligen hävda att skälet är att Vänsterpartiets syn på brott och straff är mer ”human” än de övriga partiernas. Då skulle de kunna påstå att Advokatsamfundets ställningstagande beror på att advokatkåren är en så genomgod helylleorganisation med människors bästa för ögonen. Om det vittnar deras nya slogan, som de slår sig för bröstet med på sin hemsida:

”Advokattiteln garanterar ett unikt skydd för klienten: lojalitet, oberoende och sekretess.”

Det låter väldigt fint för alla har ju rätt till ett försvar. Men måste detta verkligen vara detsamma som att man vänder ryggen åt offren och tar ställning för kortare och mildare straff?

Nej, naturligtvis inte. Att så ändå är fallet beror på att Advokatsamfundet har svårt att se mer än ett perspektiv samtidigt. De är helt enkelt så inkörda på brottslingars rättigheter att de inte förmår se en gärning utifrån offrets perspektiv.

Jag tror dock att skälet till Advokatsamfundets lutning mot Vänsterpartiet är ett helt annat – nämligen kronor och ören. Kortare straff innebär ju inte bara fler brottslingar på gatorna utan dessutom fler återfall i brott. Man behöver inte vara ett geni för att inse att en mild lagstiftning är lukrativ för en yrkeskår som lever på att träda in som dessa brottslingars försvarare.

Generellt debiterar advokater mellan 1500 och 3000 kronor i timmen. Ju mer komplicerade fall det handlar om, desto högre arvode – är advokaten ifråga dessutom ”erfaren” (det vill säga hemtam med att försvara riktigt högprofilerade kriminella) kan det motivera en ännu högre taxa. När Johan Eriksson försvarade terroristen Rahkmat Akilov slutade notan på över 13 miljoner för hans och hans medhjälpares drygt 1892 timmars arbete – alltså närmare 6870 kronor i timmen.

En annan av Advokatsamfundets mest välbetalda advokater är socialdemokraten, tidigare bland annat justitieministern, Thomas Bodström. Han kallar konsekvent hårdare och mer kännbara straff för ”populistiska” och nonchalerar således den breda allmänhetens ständiga krav på trygghet i det offentliga rummet och större rättvisa för offren.

Bodström tar, liksom Johan Eriksson, gärna högprofilerade, omskrivna fall och bland hans klienter hittar vi bland andra iraniern Hamid Noury, som dömdes för folkmord (och som fick hjälp av Bodström att överklaga till hovrätten), MC-gäng och gängkriminella. Men han får också bra betalt genom att stundvis ta uppdrag som målsägandebiträde och 2023 fakturerade han drygt 2,3 miljoner för sådana uppdrag, vilket gjorde honom till den högst betalda inom den kategorin det året.

SE ÄVEN: Italiens kamp mot maffian – en förebild

För Sveriges så kallade ”stjärnadvokater” skulle alltså hårdare straff, med längre inläsningar, kunna innebära ett rejält avbräck i pengaflödet. Det bör man ha i åtanke innan man låter sig förföras av Johan Erikssons ljuva ord om ett ”trevligt samhälle”.