Åtta statliga konstverk spårlöst borta från polisstationer

Konsten har tidigare hängt i polisens lokaler som en del av statens satsning på konst i offentliga miljöer. Men när polisverksamheten organiserades om och vissa stationer lades ned eller slogs ihop runt 2015 tappade man spåret efter flera verk.

En inventering har genomförts, utan resultat. Därför har en anmälan nu gjorts.

– Eftersom det inte är hittat gör vi en anmälan, säger Patrik Åkerlund, som utreder vad som hänt med konstverken.

Trots att konsten är borta finns det i nuläget inget ersättningskrav från Statens konstråd, som fortfarande äger verken.

– Det finns i nuläget inget ersättningsanspråk från konstrådet, säger han.

Spåren leder till Avesta

Efter att frågan väckts har en intern process dragits i gång i Avesta. När polisverksamheten i Hedemora avvecklades flyttades inventarier dit – vilket gör att det är där man nu letar.

– Jag har startat en process nere i Avesta. Sakerna som fanns i Hedemora finns i Avesta, säger Patrik Åkerlund, som leder arbetet med att försöka reda ut försvinnandet.

Förråd, flyttar – eller containern?

Vad som faktiskt hänt med konsten är fortfarande oklart. En möjlighet är att den helt enkelt blivit kvar i något förråd, bortglömd bakom flyttlådor och gamla skrivbord.

– Jag är rätt övertygad om att det ligger i något av förråden, säger Åkerlund.

Samtidigt finns det mindre smickrande scenarier.

– Det kan vara så att några har slängts, säger han och påpekar att det dessutom är stor prisskillnad mellan konstverken.

Låg misstanke om brott

Trots den formella anmälan tror Patrik Åkerlund inte att det handlar om någon stöld.

– Min huvudtes är att det inte är någon som stulit konsten, säger han.

Skulle det ändå visa sig att ett konstverk faktiskt har försvunnit på fel sätt – och att en polisanställd är inblandad – blir det en helt annan sak.

– Om det är så att det är en polisanställd som stulit konsten så är det en utredning som startas, säger han.

Tills dess får mysteriet om den försvunna poliskonsten leva vidare – med viss självdistans.

– Jag kan se det komiska i det, säger Patrik Åkerlund.