Det finns vissa spänningar mellan verklighet och fiktion, för att uttrycka det milt. Fiktion är kanske verklighetsflykt, men kan man i denna flykt hitta djupa sanningar bland de uppriktiga lögnerna? Detta undrar Carl Eos.

I slutet av 1990-talet stod jag en natt utanför bokhandeln på Storgatan i Västervik. Snöslask utmed fasaden och underkylt regn. Små kalla droppar mot ansiktet, som om regnet stod stilla i luften. Detta var på den tiden då folk gick till öppningen av bokrean vid midnatt. Jag var femton eller sexton år gammal. Inne i den trånga butiken hittade jag en bok som skulle förändra mitt liv.

Lögner, massor med lögner. Men nog finns det en hel del sanning i dessa lögner. Foto: Michael D Beckwith, CC0, via Wikimedia foundation

Auster, Zola, Shakespare, Montaign, Strindberg, Capote, Houeellebecq, Gustafsson, Bloom, Polo

Eos: Min vän verkligheten

Ernst Jünger är främst känd för I stålstormen. Men Jünger hann med mycket i sitt 102-åriga liv utöver första världskrigets skyttegravar. Här beskriver Carl Eos författaren, entomologen, tänkaren och ”anarken” – den oövervinnerligt frie.

Det finns författare som man inte bara läser, utan går in i som landskap. Ernst Jünger är ett sådant territorium. Ibland en ruin, ibland en trädgård, alltid med en underström av metallisk kyla. Han levde länge nog för att se tre olika århundraden mötas i sitt ansikte: det hårda, det mekaniska, det transparenta. Alltid rörde han sig vid civilisationens ytterkanter, som om han förnam en annan karta än vår, en som ritats av krutstänk och fjärilsvingar.

Ernst Jünger var den siste bäraren av tapperhetsmedaljen ”Pour le Mérite”. Foto: (Jünger) Ernst Juenger, Public domain, via Wikimedia foundation /  Jan van Kessel the Elder, Public domain, via Wikimedia foundation

”Jünger lämnar oss inte med ett program utan med en figur. Människan som kan röra sig i stålets rike utan att själv bli metall. Det är en svår konst, nästan omöjlig, men kanske den enda värdig frihetens namn”

Eos: Ernst Jünger – i stålets och stillhetens rike

Lokala SD-politiker skrev en debattartikel där de kritiserade att ett kommunalt bibliotek bjudit in vänsterprofilen Alexandra Pascalidou som talare. Carl Eos, som själv förlorade jobbet på grund av sitt högerengagemang, vet hur utanförskapet känns.

I bland annat Göteborgs-Posten har det den senaste tiden pågått en debatt om vilka som bjuds in för att föreläsa vid kommunala bibliotek. Lokalpolitiker har i debatten nämnt mitt namn, vilket är hedrande.

Problemet är inte att vänsterprofiler bjuds in. Problemet är att BARA vänsterprofiler bjuds in. Foto: Fredrik Persson/TT

Vi på högerkanten vet hur det är att hållas utanför

Eos: Jag förstår Alexandra Pascalidou

Aktivister är märkligt besatta med att peta i sådant som fungerar. Hur mycket tid, pengar och energi måste slösas bara för att en liten klick vill testa något nytt? Detta frågar sig Carl Eos/Teodor Gustafsson.

Den 18 juni meddelade Sveriges Radio P4 att <a href="https://www.sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-gor-u-svang-trafiktutan-tillbaka">den 30 år gamla signal som bryter ordinarie sändning för trafikinformation kommer tillbaka</a>. Den nya ersättningsjingeln hann inte vara i bruk många timmar innan den slängdes i papperskorgen tillsammans med tid, planering och pengar för att ta fram den.

Trafikinformationsjingeln var gammal och därmed dålig, enligt Sveriges radio. Photo credit: Adam Ihse/TT