KRÖNIKA. Chemin Jordan Hill verkar visa upp två olikfärgade linjer växelvis, som två möjliga ekvationer, sommarens och vinterns: en glittrande grön yta från april till november, med vita och svarta prickar från korna längs vägen, följt av kompakt, djupt vitt och en nästan hörbar stillhet som förr eller senare blir så kvävande att den måste jagas ur kroppen med våld om man som jag alltid levt i stadsmiljö och inte kommer hit som turist utan för att bo och skriva mer permanent, mitt under den pågående pandemin. Jag har hamnat här på landsbygden med mitt sätt att vara och mitt perspektiv som inte går att komma ifrån och som ofelbart skär sig mot den omgivande verkligheten. Jag bär med mig fyrtio år av Montrealliv och upplever lugnet till trots en smärta inför detta landskap. Jag befinner mig i exil och sörjer en tillvaro där rörelse och folkmyller utgjorde de centrala parametrarna.

Kollage: Frederic Täckström. Foto: Matthias Mullie.

Véronique Cyr, Québecpoeten, flyr sitt älskade Montreal för att undkomma pandemin men också för att försöka finna ett nytt liv på landet.