Nyligen berättade läraren Selma Gamaleldin om sina upplevelser i en Facebook-video som fick stor spridning, varpå tidningen Världen Idag rapporterade om händelsen. Bulletin ville få en djupare bild av händelseförloppet och bad om en intervju.

Selma Gamaleldin hade inte arbetat mer än en vecka på Solvikskolan, en Waldorfskola i Järna, då en förälder till en av eleverna kom fram till henne en morgon på busshållplatsen. ”Jag vill att du kallar mitt barn för hen”, sade föräldern.

Gamaleldin förklarade då att hon inte ansåg det vara rätt att av henne att kalla en sjuårig pojke för något annat än han, i synnerhet som han själv inte har önskat att bli kallad ”hen”.

– Pojken var bara sju år vid tillfället och han hade själv aldrig uttryckt någon önskan att bli kallad för ”hen”, eller visat några tecken på att vara osäker över sin könsidentitet. Inte en enda gång, från skolstart till mitt avsked, har pojken sagt till mig att han ville bli kallad för ”hen”, säger hon.

”Mamman försökte övertyga mig”

– Det blev en diskussion där, inför alla andra som var i närheten, där mamman försökte övertyga mig genom att tala om biologi och använde begrepp som ”icke-binär”.

Läraren stod fast vid sitt beslut och sedan hörde hon inte något från föräldern på ett tag. Hon bedrev sin undervisning och trivdes bra i rollen som lärare i klassen. Hon hade till och med utvecklingssamtal med pojken och hans föräldrar, där hon upplevde att hon fick bra kontakt med föräldrarna.

Men bakom kulisserna pågick diskussioner om Gamaleldin och hennes roll som lärare på skolan. Föräldrarna hade tagit upp vad de kallade ”problemet med läraren som vägrar säga hen” med skolledningen.

Diskussioner om lärarens beteende

– I november, tre månader efter vårt samtal vid busshållplatsen, berättade rektorn för mig att föräldrarna hade fört diskussioner med skolan om mitt beteende som lärare. Rektorn pratade enskilt med mig ett par gånger, där jag förklarade, både muntligt och skriftligt, varför jag ansåg att det var olämpligt att kalla pojken för ”hen”, säger Selma Gamaleldin.

Vid ett senare tillfälle fick hon frågan om varför hon inte förde en diskussion med pojken själv om huruvida han ville bli kallad för ”hen”.

– Jag vägrade föra en sådan diskussion med en sjuårig pojke. Jag anser inte att ett barn kan resonera om sådana frågor. Ett barn lyder sin förälder och jag misstänkte att barnet skulle stå under påverkan från sina föräldrar om jag skulle försöka resonera med honom, sade hon.

Hur hade du agerat om det var en äldre elev, låt säga en sextonåring, som själv bad att få bli kallad för hen?
– Det vet jag ärligen inte, eftersom jag aldrig har blivit satt i den situationen, men jag tror faktiskt inte att jag skulle säga hen om det hela handlade om att eleven själv ville välja sitt kön. Men en sak vet jag – jag hade inte haft några problem med att diskutera den frågan med en elev i den åldern. I synnerhet inte om eleven själv har tagit ett beslut om att vilja bli kallad ”hen”. Men i detta fall handlar det om ett barn som själv inte ens har uttryckt någon vilja i den riktningen, säger Selma Gamaleldin.

Skolledningen ville ”ändra mina tankar”

Det hela kulminerade i januari 2021. Då kallade skolledningen in hela personalen till ett möte där de berättade att de hade tagit fram en ny policy. Där stod att personalen hädanefter måste använda det pronomen som föräldrarna eller barnet önskar.

– Under mötet rycker en av mina kolleger ut till mitt försvar och säger att fackförbundet menar att skolan inte har rätt att kräva detta av en lärare. Men då säger Peter Friemann, skolchefen, att facket inte vet vad de talar om. Han menade att det utgör diskriminering att inte följa denna policy eftersom det står så hos Diskrimineringsombudsmannen.

Efter mötet blev Selma Gamaleldin kallad till ett enskilt möte, en form av förhör, med fem personer ur skolledningen i ett litet rum på skolan. Hon berättar att hon upplevde mötet som mycket otäckt, men kunde inte där och då förstå varför.

Hamnade i depression

– Jag blev chockad efter mötet när jag förstod vad jag hade blivit utsatt för. Jag kände ”det kanske är något fel på mig”. De tankarna kände jag under lång tid efteråt och jag hamnade i en depression.

Under mötet upplevde Gamaleldin att hon fick sitta ensam sitta stå till svars för varför hon valde att inte säga ”hen”. Hon berättar att skolledningen försökte förmå henne att ”tänka rätt”.

– De var lugna och gav ett vänligt intryck. Jag kände att de gärna ville ha mig kvar på skolan. Men de kom med en lång rad argument varför jag agerade fel och hur jag borde tänka kring könsidentiteter. Jag kände hur jag började tveka. Ingen verkade förstå varför jag tänkte som jag tänkte. ”Låt barnet hitta sig själv”, var ett mantra de använde under mötet.

Efter mötet var det två kvinnor i ledningen som kom fram till henne.

– Det märkliga var att de gav ett så vänligt intryck. Men det de sade var inte vänligt. De sade ”om du har sådana åsikter så kanske du inte ska vara lärare” och ”du passar kanske inte att vara lärare i Sverige”.

När skolledningen inte lyckades få läraren att ändra uppfattning så bad de henne ta en vecka ledigt för att ”fundera på saken”.

Hann inte ens säga hejdå

– Jag kände mig väldigt osäker efteråt. Men jag talade med mina nära och kära och bekanta. Så småningom förstod jag att det inte var mig det var fel på.

Under den lediga veckan fattade hon beslutet att hon inte skulle ge med sig. Hon skulle fortsätta vägra använda ordet ”hen” om sin elev.

– Jag skickade ett brev till rektorn där jag meddelade min uppfattning. Svaret jag fick från Peter Friemann var: ”Då beslutar ledningen att avskeda dig”.

– Jag kände att jag blev utkastad ur skolan. Jag fick inte ens säga hejdå till barnen. Jag kände mig som en dålig människa, säger hon.

Gamaleldin har hunnit reflektera över sin tid på Solvikskolan och kommit underfund med att det var fler saker som inte riktigt stod rätt till i skolan. I våras sändes en dokumentär på SVT där dokumentärfilmaren Jasper Lake beskriver en miljö där barnen i princip inte får någon regelrätt utbildning i kärnämnena alls utan där det mesta går ut på att leka.

Tog sin dotter från skolan

– Jag känner igen mig i den bild som tecknades i dokumentären. Jag undrade tidigt om barnen inte ska lära sig något – eller om de endast ska leka. Det uppstod en miljö där barnen lämnades åt sig själva att bilda sina egna hierarkier och jag noterade också att detta kunde innebära mobbing. Jag valde att ta min egen dotter från skolan och placera henne i en kommunal skola, säger hon.

Hon känner sig stark i dag, men det tog lång tid att komma tillbaka.

– Jag vill inte lämna läraryrket, jag älskar att vara lärare. Det är det roligaste som finns. Men jag har inte orkat söka mig till nya lärarjobb efter detta. Jag måste vila mig från skolmiljön och har försökt att få andra jobb. Men jag hoppas att jag i framtiden åter kommer att arbeta som lärare, säger Gamaleldin.

Vad säger du om samtalsklimatet i samhället när man kan bli sparkad från sitt jobb om man inte får använda våra etablerade pronomen och flickor och pojkar?
– Det är så många som är tysta i Sverige och inte vågar säga ifrån. Jag trodde verkligen att jag var relativt ensam om att tycka så här. Men nu har jag förstått att oerhört många människor som ifrågasätter. Jag hade dödsångest innan jag la upp videon, men jag tänkte att jag inte ska ge vika för rädslan.

Skolchefen svarar

Bulletin ringde upp skolchefen Peter Friemann för att få ett samtal om händelsen.

– Många ställer frågor om detta just nu, så jag väljer att skicka ett skriftligt svar i stället om det är okej, säger han.

I mejlsvaret står det att skolledningen inte vill meddela sig i det specifika ärendet på grund av sekretesskäl som råder i enskilda anställningsärenden.

Däremot vill Peter Friemann uttala sig generellt om användningen av pronomen.

”Det är vårdnadshavaren som har hand om barnets personliga förhållanden, och utifrån ålder och mognad, barnet självt. Detta regleras i 6 kap. Föräldrabalken. Frågor om pronomen bör rimligtvis gälla som personliga förhållanden. Det är alltså inte upp till en lärare, eller någon annan personal på en skola, att avgöra vilket pronomen som bör användas i umgänge med något barn som vederbörande inte är vårdnadshavare för”.

Peter Friemann hänvisar även till diskrimineringslagen där DO är ansvarig tillsynsmyndighet. Han skriver:

”Vidare finns i Sverige en diskrimineringslag, där DO är ansvarig tillsynsmyndighet. I DOs vägledningsmaterial framgår tydligt att det skall klassas som diskriminering om en lärare vägrar att använda det pronomen som en elev föredrar [...] Om en medarbetare vägrar att följa lagstiftningen, oberoende bransch eller verksamhet, så blir det väldigt svårt för medarbetaren i fråga att arbeta kvar.”

Bulletin ställde sedan en rad följdfrågor, varav ett urval följer nedan.

Bulletin: Du hänvisar till föräldrabalken och menar att det är vårdnadshavare samt barnet, utifrån ålder och mognad, som avgör vilket pronomen som ska användas. Tycker du att en sjuåring har uppnått en ålder och mognad för att ta ett sådant beslut? Som jag förstår det har inte heller barnet uttryckt en vilja att bli kallad ”hen”.

”Det är inte upp till skolledningen att ”tycka” något, när lagstiftningen ger tydliga direktiv. Det var precis det som var poängen med mitt första svar. Om nu barnet skulle vara för ungt att avgöra frågan, så faller det på vårdnadshavarna. Jag förstår inte vad du undrar om egentligen”, svarar Peter Friemann.

Bulletin: Detta handlar om en så allvarlig påföljd som ett avsked. Borde man inte först konsultera lämpliga instanser, samt utreda om brott har begåtts?

”Lämpliga instanser har blivit konsulterade. Jag räknar dock inte Polisen till dessa i ett arbets- och diskrimineringsrättsligt ärende. En skola måste vidta åtgärder mot diskriminering omedelbart när det framkommer, det finns alltså föga möjlighet att vänta på en utdragen rättsprocess. Också onödigt när så pass tydliga direktiv finns”, svarar Peter Friemann.

Pågående tillsynsärende

Bulletin ringde därefter upp Diskrimineringsombudsmannen, där pressansvarige Clas Lundstedt svarar:

– Jag känner till fallet och det finns ett pågående tillsynsärende i fallet. En anmälan inkom under våren och ärendet inleddes i juni.

Kan du svara på huruvida det var rätt eller inte av skolledningen att agera så här?

– Detta är ett beslut som skolan har fattat oberoende av Diskrimineringsombudsmannen och vår tillsyn. Vi kan fortfarande inte uttala oss om situationen eftersom vi inte har tagit ställning huruvida det handlade om en överträdelse eller inte, säger Clas Lundstedt.

Bulletin har begärt att få ta del av de allmänna handlingarna i ärendet och återkommer i ämnet när ett beslut har tagits hos Diskrimineringsombudsmannen.

Har du tips? Mejla journalisten Henrik Sjögren: henrik@bulletin.nu