Den här veckan ställer Johan en egen fråga som berör honom och som många funderar på. En fråga som angår oss alla oavsett om vi tänker på det eller ej. Hur förhåller vi oss till människor som erkänner att de gjort fel men samtidigt vägrar att be dem de skadat om ursäkt?
Under rubriken Publiken kräver raseri – jag föll för pressen (Expressen 1/6) gör Cissi Wallin avbön. Hon säger att hon varit ”en del i en rörelse och en obehaglig mentalitet som drog fram på nätet i syfte att hitta saker och personer att känna sig illa berörd av”.
Hon berättar att det varit lukrativt för henne att inta denna roll och att det hon spridit gjort mer skada än nytta. I en intervju med SVT deklarerar hon att hon inte tänker be om ursäkt. – Det är ”larvigt” och hon har inga problem med att människor inte tycker om henne.
Det är en betydelsefull händelse att offerkulturens förgrundsgestalt utan omsvep erkänner att hon skott sig på manshat och offerkultur. Förhoppningsvis är det ett steg framåt i kampen mot denna farsot som förstör så mycket i våra institutioner: Familjer, skolor, arbetsplatser och i politiken.
Min personliga omsorg om Wallin är ytterst liten. Jag avskyr den roll hon fått och tagit. Få har orsakat så mycket skada för det offentliga samtalsklimatet.
Det provocerar mig att hon skyller ifrån sig. Hon har inte bara fallit offer för andras krav. Hennes raseri kommer inifrån henne själv och hon måste som alla andra ta ansvar.
Inte heller har hon bara ”varit en del av” rörelsen, hon har lett den och ivrigt matat rovdjuret. Wallin är en dömd brottsling och hon har skadat jämställdhetsarbetet.
Det är hon som hetsat och förfört unga tjejer och sålt sitt hat som självrespekt. Ironiskt nog är hennes specialitet att avslöja ”kvinnohat”. Sitt eget verkar hon dock inte kunna förstå.
I min roll som psykolog kommer jag alltid att stödja människor när de erkänner sina fel. Alltid! Att erkänna fel är en stor handling och den skall bemötas med generositet.
Även om vi tycker att erkännandet är för ytligt. Så även om Wallins erkännande är ett uttryck för samma ytliga opportunism och manshat, så behöver vi vara beredda att ta emot och välkomna det. Generöst men inte naivt.
Ett samhälle som inte är generöst och öppnar dörren för människor som också är lite fega, blir för hårt. Vi måste hålla en dörr öppen för den som vill förändra sig till det bättre och blåsa liv i den lilla lågan av mod och visa vägen genom krav och stöttning.
Många av Wallins följare är konformister. Den dag de uppfattar att det är förenat med risk och skam att attackera och deplattformera kommer de att sluta. Helt enkelt därför att de inte har någon integritet och vilja, som är större än önskan att få vara med. Både socialpsykologin och historien har demonstrerat hur stark och destruktiv denna kraft är.
Att hon nu säger att det inte är coolt att mobba på nätet kommer att ha positiva effekter. Utfrysningskulturen bygger på auktoritära ideal. Vi kan inte bekämpa den med auktoritära ideal.
En av utfrysningskulturens idéer är föreställningen att livet är en kamp mellan goda och onda människor. I en sådan värld är det lättare att stöta ut och avhumanisera andra och vara Bror Duktig. Som de som ljög, hotade och smutskastade dem som talade med Paolo Roberto. – Sluta gulla med horkarlen! Vi vill se blod!
Jag kan förstå den där njutningsfulla upphetsande hämndimpulsen. Jag har i mitt yrke bevittnat och städat upp efter förödelse som Wallin orsakat i sin framfart. Krossade karriärer, självmordstankar, stigmatiserade barn, vänner som försvinner och till och med lärare, läkare och psykologer som med flackande blick överger sina plikter och lämnar bytet till rovdjuren i sin beröringsskräck och rädsla att själva attackeras.
De historier jag lyssnat på är nästan obegripliga och har överträffat mycket av det jag tänkt om människors feghet och grymhet. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan någon av offermånglarna driver ytterligare en man, far, hustru eller barn till självmord.
Jag har fyra döttrar och en bonusdotter. Jag hoppas också att Wallin ska gottgöra dem och andra unga tjejer som hon försöker manipulera och lura. De längtar efter starka kvinnor. Sådana som säger som det är, gör som de säger och ber dem hon skadat om ursäkt.
Jag önskar Wallin det mod som krävs för att våga utvecklas.
Johan Grant är legitimerad psykolog, fil. dr och ledarskapsexpert.
Vill du också få en fråga besvarad av Johan Grant? Mejla johan@johangrant.se
