I RealClearPolitics sammanvägning av opinionsundersökningar den 20 februari, leder Donald Trump med 46,1 procent mot 42,2 för Joe Biden inför det amerikanska presidentvalet den 5 november. Det finns således en tydlig möjlighet för Donald Trump att göra en historisk comeback till Vita huset.

Av den anledningen måste svensk media börja rapportera sakligare än vad som gjorts de senaste nio åren. Sedan Trump pålyste sin presidentkandidatur sommaren 2015 har svensk media präglats av hysterisk osaklighet. Låt oss göra en kort tillbakablick.

Minns ni Peter Rawet? SVT-reportern som i samband med Donald Trumps installationsceremoni i januari 2017 på stammande svengelska raljerade med en ung kvinnlig Trumpsupporter, samtidigt som han visade sig ha lågstadienivå i USA-kunskap (se klippet här).

Han gavs sedan en reprimand av Granskningsnämnden och skyfflades undan från USA-rapporteringen, men det markerade på intet sätt något slut för dumhetsbevakningen.

Den 22 mars 2016 lät Islamiska staten, som vid den tidpunkten hade ockuperat stora delar av Syrien och Irak, utföra ett bombdåd på flygplatsen Brussels Airport i Belgien. 32 personer mördades. SVT:s USA-korrespondent Erika Bjerström försökte ta en paus från sin regelbundna Trumpfrossa, men lyckades inte, utan skrev så här:

”.. jag inser att denna attack kommer som en present till Donald Trump och hans kampanj. … Det känns övermäktigt hålla emot ondskans krafter men det måste, måste , måste gå.”

Åsyftade hon ISIS eller åsyftade hon Donald Trump, eller kanske båda två i sin hänvisning till ”ondskans krafter”. Att det inte framkom tydligt säger i sig allt för mycket. Bjerström var då SVT:s USA-korrespondent.

Den 14 januari 2016 höll republikanerna en viktig primärvalsdebatt, där det gick hett till mellan Donald Trump och partirivalen Ted Cruz. Cruz kritiserade New York-bon Donald Trump för att ha ”New York-värderingar”, alltså vara liberal i frågor som gay-äktenskap och aborter och vara fokuserad på pengar och media. Donald Trump gav svar på tal och sa att hela världen kunde se vilka starka värderingar New York hade efter 9/11-attacken. Ted Cruz tystnade.

Ett halvår senare, den 9 juni 2016, orerade professor Lars Dencik på SR P1 OBS om hur hemsk Donald Trump var. Dencik sa:

”Den ledande republikanske presidentkandidaten Donald Trump markerar avstånd till ”New York values” – en omskrivning av samma typ som kommunister använde, när de gjorde begreppet ”kosmopolit” till en beskyllning som tjänade till att beskriva och förfölja judar.” (Här klippet, 31 minuter in)

I sin iver att svartmåla Donald Trump så blandade Lars Dencik alltså ihop Donald Trump med Ted Cruz. Trump var redan ”den förutbestämde onde” och ingen som helst rättning gavs av Sveriges radio.

Den 27 september 2016 gjorde retorikexperten Elaine Eksvärd en parallell mellan Donald Trump i SR P1:s Nordegren och Epstein, där hon sa:

”Donald Trump ljög 15 gånger, Hillary Clinton inte en gång. Men om man ska citera Hitler, ´ska man ljuga, så ska man ljuga stort, då tror folket på en´ och det tycker jag är ganska skrämmande likheter”

Efter att Trump besegrat Hillary Clinton i presidentvalet den 8 november 2016, skrev Lena Mellin i Aftonbladet att hans seger var en förolämpning: ”USA är för närvarande världens enda supermakt. De hade att välja på en kvinnlig presidentkandidat eller en sexist. De valde det senare. Det är en förolämpning mot mig. Och mot alla andra kvinnor.”

Duterte fick frikort av SVT

Den 21 november 2016 rapporterade SVT:s Susan Ritzén om Filippinerna, där Rodrigo Duterte då just blivit president. Hon jämförde honom med Donald Trump, till Trumps nackdel, och sa:

”Han är inte riktigt som Donald Trump eller en del andra högerpopulister. För han är politiskt lite mer till vänster och han säger sig värna, och jag tror att han gör det också, om de fattiga.”

Rodrigo Duterte skulle med tiden skapa dödspatruller och avrätta människor fast i drogmissbruk. I USA skulle Donald Trump göra raka motsatsen och förklara det omfattande opioidmissbruket i USA för en hälsokris. Men Duterte fick frikort på SVT för att denne var ”vänster”, alltså per automatik ”god”.

Carina Bergfeldts fadäs

Tidigt under Trumps presidentskap blev Carina Bergfeldt SVT:s mest namnkunniga USA-korrespondent. I augusti 2017 började hon med sina ”Trump-tisdagar”, om de senaste sakerna som omgärdade Trump.

Men ofta landade hon fel, som när hon på SVT Rapport den 2 oktober 2017 rapporterade om masskjutningen i Las Vegas dagen före där 60 personer blivit ihjälskjutna av en ensam gärningsman som sedan tog livet av sig. Inga terrorkopplingar återfanns och motivet är fortfarande helt okänt. Men Bergfeldt sa:

”När Donald Trump höll en presskonferens, så nämnde han aldrig ordet terrorism, utan istället gör man som man brukar här i USA när det är en vit ensam gärningsman; man kallar honom en ensamvarg.”

Att gärningsmannen sedan var själva definitionen av en ensamvarg togs i Bergfeldts kommentar inte i beaktning.

I januari 2018 kommenterade Sveriges radios reporter Kajsa Boglind inför Trumps uppkommande tal till nationen dit två föräldrapar bjudits in, vars döttrar hade mördats av kriminella gäng. Boglind kommenterade:

”... han [Trump] vill skydda vita amerikaner mot migranter som kommer utifrån.” Att föräldrarna sedan visade sig vara svarta, förtog hela hennes föranalys. 2018 fälldes Boglind av Granskningsnämnden, eftersom Trump aldrig hade pratat om ”vita amerikaner”. Men de flesta svenska nyhetskonsumenter hörde framförallt inslaget, de läste inte Granskningsnämnden ett och ett halvt år senare.

Xi Jinping eller Donald Trump undrar SVT

Låt mig avsluta med SVT:s program – med det i sammanhanget ironiska namnet ”Muren” – som sändes den 3 oktober 2020, när rapporteringen om USA-valet mellan Trump och Biden gick på högvarv.

I programmet frågade programledaren Kattis Ahlström deltagaren Malin Jogmark om hon skulle vilja äta middag med Donald Trump eller med Xi Jinping? Hon svarade att hon ville vidga Trumps vyer genom att lära honom äta med pinnar.

Svaret gavs förvisso av SVT-gästen, men en gäst vars bild av världen, i likhet med de flesta svenskar, är präglad av det svenska debattklimatet. Därför gav hon alltså en pik mot Donald Trump snarare än mot Xi Jinping – vår tids mäktigaste diktator. Det var en Duterte-jämförelse på steroider. Hellre en känga mot Donald Trump än mot riktigt auktoritära ledare.

Exemplen på denna ensidiga Trump-bevakning kan tiofaldigas, men detta räcker för att få fram poängen: Svensk media är osaklig. I en tid när relationen med USA är essentiell för svensk och europeisk säkerhetspolitik, är sådan osaklighet inte längre underhållande - i den mån någon nu ansett att den varit det. Den är direkt farlig.

Till Trumps nackdel kan sägas att han gör storpolitik personlig. Om han gillar personer eller länder så stöder han dem. Om han inte gör det, så ger han inget stöd. Det bör Sverige ta i akt.

Inte genom att smickra för Trump eller tala osanning till Trumps fördel – utan bara genom att låta bli att göra motsatsen. Att bli saklig på ett sätt som svensk media och public service bevisligen inte har varit de senaste nio åren.

En mer saklig USA-rapportering där republikanerna och Donald Trump inte per automatik beskrivs som onda skulle gynna såväl journalistiken som Sveriges förmåga att i en osäker tid driva en trygg utrikespolitik.