Den snabba vaccinframställningen har gått över förväntan. Regeringens vaccinsamordnare Richard Bergström beskriver det som ”en triumf för människans samarbetsförmåga”. Trots detta har vägen fram till vaccinsuccén en mindre vacker baksida.
Under sommaren är mardrömmen över – då kommer hela svenska folket att vara vaccinerat och livet kommer att återgå till det normala. Det är det senaste budskapet från regeringens vaccinsamordnare Richard Bergström.
– Det är 600 miljoner som har blivit vaccinerade i världen. I EU är vi 120 miljoner vaccinerade redan. Här i Schweiz diskuterar man att öppna för fotbollsmatcher för publik och i Danmark kommer coronapassen att göra livet enklare. Och under sommaren har vi vaccinerat alla i Sverige, säger Richard Bergström.
Det är alltså annat ljud i skällan i dag än för ett halvår sedan. Då menade han att det var tveksamt om vi kunde vara färdigvaccinerade under 2021. Han gick till och med längre än så. ”Det finns tyvärr ingen anledning att vänta sig att ett vaccin skulle få oss att återgå till det normala under våren eller sommaren 2021. Frågan är om det någonsin kommer att återgå till det vi i dag kallar normaltillstånd”, sade han i en intervju i nyhetstjänsten fPlus den 17 oktober förra året och fortsatte med att 2021 skulle se ”dystopiskt” ut.
Mycket ljusare bild
Men hans farhågor kom lyckligtvis på skam. Han är själv överraskad över hur fort allt har gått.
– Jag har en ljusare bild i dag. Det har gått mycket fortare än vi hade förväntat oss att få fram vaccinen. De flesta har blivit överraskade av snabbheten, säger han.
I pandemins inledningsskede rapporterade flera medier om att vaccinframställning i regel tar mellan tre och tio år. Snabbheten har överraskat de flesta och i flera fall har farhågor rests om att det har skett på bekostnad av säkerheten och tillförlitligheten.
Rickard Bergström menar dock att den snabba tillblivelsen är en triumf för den mänskliga samarbetsförmågan.
– Vi har jobbat annorlunda än tidigare. Det viktiga är att man inte har väntat på sina slutgiltiga tester och kliniska prövningar innan man börjar bygga fabriker, vilket man i normala fall gör. Nu har flera arbeten pågått parallellt. Samtidigt har man börjat köpa in råvaror för massproduktion innan man är säker på att vaccinet blir godkänt. Det innebär självklart att vissa satsningar måste läggas på sophögen, medan vissa blir lyckosamma, säger Richard Bergström.
Uppstramad byråkrati
Även studierna har påskyndats. I regel väntar man på att studien av fas ett ska bli klar och utvärderad innan man påbörjar fas två. Nu planerar man in studierna så att de krokar in i varandra. Även myndigheternas godkännandeprocesser har stramats upp – ett tydligt bevis på att det går att göra något åt de tröga byråkratiska kvarnarna på EU-nivå.
– När ett vaccin är klart kommer en vetenskaplig rekommendation från det europeiska läkemedelsverket, sedan ska kommissionen fatta ett beslut. Normalt sett tar det en månad, och så har det varit i åratal. Nu tar det två timmar, säger Rickard Bergström.
Han vill också lyfta det enormt effektiva samarbetet mellan offentligheten och näringslivet.
– Vi hade aldrig klarat detta utan den privata sektorn. Samarbetet mellan stater, myndigheter och näringslivet är en fantastisk succé. De som pläderar för att vi enbart ska ha statliga läkemedelsfabriker måste inse att det inte funkar. Det finns ingen motsättning mellan en kapitalistisk modell och ett folkhälsoarbete.
Stängda gränser ett skräckscenario
Men kan vi verkligen blåsa faran över redan? Har vägen fram till vaccinet varit helt smärtfri och är alla hinder undanröjda? Nej, ingalunda. Det fanns i inledningsskedet av pandemin en väl grundad rädsla för att nationer skulle stänga sina gränser när de fick tillgång till ett vaccin. Bland annat stängde Tyskland sina gränser en period för export av sjukvårdsprodukter och det fanns farhågor om att samma sak skulle hända med vaccinet.
Richard Bergström ville då nedtona de riskerna.
”Nej, det är en enorm skillnad mellan globalt verksamma läkemedelsföretag och små tillverkare och handlare av masker och handsprit. Jag är inte bekymrad över eventuellt stängda gränser”, sade Richard Bergström i ovan nämnda fPlus-intervju.
Men han hade fel.
– Det största problemet har varit Astra Zenecas leveransproblem. Vi hade kontraktvolymer redan i december. Sedan skulle vi få 120 miljoner doser kvartal ett. Det bidde 30, säger han.
De låga volymerna berodde framför allt på ett väldigt decentraliserat försörjningssystem med tillverkare som är utlokaliserade kontrakttillverkare på olika platser i världen.
– I vårt kontrakt stipuleras att vi ska få doser från en anläggning i Belgien, en i Storbritannien och sedan, vid behov, skulle vi få från USA. I Belgien har fabriken problem med sin output.
Men den stora obehagliga överraskningen var att USA stängde sina gränser.
– Det kom som en blixt från klar himmel, men USA tillåter alltså inte export av vaccin, även om doser den senaste veckan har börjat gå till Mexiko och Kanada, säger han.
När jag intervjuade dig senast så tog vi upp risken att nationer stänger sina gränser och tänker på de egna främst.
– Ja, och nu har det hänt. Det är ”America first”. New York Times skrev för en tid sedan att det fanns 30 miljoner Astra Zeneca-doser som bara ligger och väntar. Det finns inga schemalagda planer för att de ska ut. I går såg jag medieuppgifter om att det fanns 90 miljoner doser som bara ligger och väntar på lansering. De ligger oanvända.
Det är väl att betrakta som en skandal?
– Ja, visst är det. Och det har präglat EU-diskussionen. För några veckor sedan väcktes frågan om EU:s vidlyftiga export av doser. Vi hade fått 80 miljoner doser till EU, men vi hade exporterat nästan 80 miljoner doser samtidigt. Det blev en väldig debatt.
Så EU släpper ifrån sig doser och USA stänger in sina doser?
– Ja. Vi tillåter export. Så länge företagen uppfyller kontrakten med oss så får de exportera.
Är vi i EU så snälla så vi blir dumma?
– Nåja. Jag tror att det kan kännas rätt, rent kortsiktigt, att stänga sina gränser och låta sina egna medborgare vaccineras först. Men i längden är det katastrof. Denna pandemi kommer inte att vara en engångsföreteelse. Nu har vi sett de här mutationerna dyka upp. Ännu så länge så vet vi att befintliga vacciner fungerar på dem. Men vad händer när vi får en mutation som befintliga vaccin inte rår på?
Tror du att det äventyrar globala vaccinsamarbetet framöver och förmågan att bekämpa eventuella mutationer?
– Ja, exakt. Vem kommer att kunna lita på USA framöver? Och kommer vi att kunna lita på Storbritannien?
TEXT: Henrik Sjögren