Facebook noscript imageBetyder jämlik skola ”lika dålig skola för alla”?
Carolin Dahlman
Krönikörer
Betyder jämlik skola ”lika dålig skola för alla”?
Om ingen vill gå i skolan kanske det finns en anledning? Foto: Jonas Ekströmer/TT
Om ingen vill gå i skolan kanske det finns en anledning? Foto: Jonas Ekströmer/TT

Det är toppen om friskolor är så pass bra att de lockar elever. Om en bortvald kommunal skola därmed tvingas spara eller stänga är det inget problem. Den som värnar om barnen vill ju att de bästa skolorna ska vara kvar och de andra läggas ner. Eller är survänsterns ideal att stötta oattraktiva skolor bara för att inga elever alls ska få en skolgång av hög kvalitet?

KRÖNIKA. Hundratals elever har valt bort de kommunala skolorna i Botkyrka och Salem i Stockholm. De har i stället gått till Jensens så kallade ”hälsocampus” – en friskola som främjar bildning, vett och etikett, gott uppförande samt mental träning. 1 700 elever köar dessutom ivrigt för att få komma in framöver.

Att en skola är attraktiv och lockar elever borde ju vara en dröm för den som värnar om barnens utbildning och framtid! Men icke i vänsterns värld. För de röda är en populär skola ett hot – mot de stackars skolorna som inte är lika bra.

De vill hellre stötta skolor som elever flyr ifrån än heja på dem de flyr till.

Omsorgen om ideologin överträffar omsorgen om barnen.

Det gör mig rasande.

Vänsterpartiet i Botkyrka ville inte se en etablering av Jensen alls. Aftonbladets Natalia Kazmierska oroade sig i en artikel över att kommunen tvingades spara på sin egen skola när barnen flydde och lokalerna därmed stod tomma en period (16/6). V twittrade med anledning av hennes artikel om de svåra konsekvenserna för den kommunala skolan.

Men var fanns omsorgen om barnen? Var fanns oron över de svåra konsekvenserna med att ha en stökig skola?

Ville de på allvar hellre tvinga barnen att stanna i den kommunala skolan – som familjer uppenbarligen tyckte var sämre – än tvinga kommunen att skära ner i stunden?

Problemet för Kazmierska verkade vara att friskolesystemet kan leda till att resursstarka familjer använder sig av valfriheten, samt att den som startar en skola kan tjäna pengar på sin insats för skolsystemet.

I en bisats konstaterade hon att vd:n ”för övrigt fick vinstutdelning på 13 miljoner förra året”. Hon gjorde en poäng av att Jensens campus låg i ett område med dyra lägenheter och sjöutsikt, medan den kommunala hade ”många nyanlända elever och barn från mindre resursstarka hem”. I en faktaruta konstaterades: ”På skolmarknaden slåss numera kommunala skolor med norska välfärdsentreprenörer och amerikanska riskkapitalbolag om de svenska eleverna.”

Rik mot fattig. Kommunen mot företagen och bolagen. Det dramaturgiska upplägget var illrött och totalt utan tanke på utbildningens kvalitet eller elevernas framtid.

Det är så vedervärdigt själviskt att inte unna barn den allra bästa skolan bara för att deras val försvårar för den sämre en stund. Det är väl för bövelen bara för den kommunala skolan att rycka upp sig då, och bli lika attraktiv! Sätt fart! Skärp er!

Lär av Jensen i stället för att snorkigt gnälla. Att införa sådant som mental träning eller uppmana till vett och etikett kostar inga miljoner. Fixa lite ordning och reda på era egna skolor så att även barn från resurssvaga familjer får värdefull studiero. Inspireras av dem som tänker annorlunda i stället för att nöja er med det bristfälliga nuläget.

Om kommunala skolan blir lika bra kommer skolpengarna in igen. Till dess förtjänar ni fasiken inte annat än att få snåla.

Kazmierska beskrev Jensens skola som ”bländvit”, men påpekade att färgen flagnade på den kommunala. Jaha, tänkte jag. Ta fram målarfärgen då! Eller blir du nöjdare om allas skola är exakt lika grå?

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman

Carolin Dahlman

Carolin Dahlman är högerliberal krönikör. Hon har studerat fil kand i statskunskap och sociologi samt journalistik för akademiker vid Uppsala universitet. Hon har arbetat som politisk opinionsjournalist sedan 1997, senast som politisk redaktör för Kristianstadsbladet i sju år. Hon har skrivit böcker och rapporter för Timbro samt krönikor och debattartiklar för ett stort antal medier.