Är det sannolikt att personer kan vara sjuka och smittsamma i covid, trots avsaknad av symptom? Svaret på denna fråga torde rimligtvis ha bäring på vilka åtgärder som vidtas. Men Folkhälsomyndigheten kände till riskerna med så kallad symptomfri smitta utan att agera, vilket Expressen nyligen rapporterade om (18/2).

I en rapport, daterad juni 2020, skriver myndigheten att många personer endast får lindriga symptom. Rapportförfattarna menar att det finns en risk att dessa personer inte förstår att de är sjuka och ska stanna hemma. Man varnade för att personal utan symptom kunde sprida smittan till ”äldre omsorgstagare och patienter”.

Trots att Folkhälsomyndigheten i juni förra året var av uppfattningen att personer utan tydliga symptom är smittsamma, och att detta utgör en risk, kom inte myndigheten med någon rekommendation om munskydd. Det hade varit en, i sammanhanget, enkel åtgärd. 

Den stora skillnaden mellan Sverige och andra länder är inte att vår strategi i hög grad bygger på rekommendationer i stället för lagar. Snarare handlar skillnaden om vad som rekommenderats – och vid vilken tidpunkt.

I Norge började man rekommendera munskydd i Oslos kollektivtrafik i augusti förra året (SVT 14/8 2020). Beslutet motiverades då med att man väntade sig en ökning av resenärer och att man sett en viss ökning av smittfall.  Att svenska rekommendationer om munskydd i kollektivtrafiken dröjde till den 7 januari i år kan inte förklaras med att vi skulle ha haft en lägre grad av smitta än vårt grannland. Snarare beror det på ett illa underbyggt motstånd mot munskydd från Folkhälsomyndigheten. 

I juli förra året uttalade Mike Catchpole, chefsforskare vid EU-myndigheten ECDC (European Center for Disease Prevention and Control) att det fanns alltmer belägg för att användning av munskydd kan begränsa pandemin (SVT 28/7 2020). Vid tidpunkten fanns 130 länder som krävde att mun och näsa ska täckas i offentliga sammanhang (Aftonbladet 29/7 2020). Världshälsoorganisationen WHO hade då sedan drygt en månad tillbaka uppmanat till användning av munskydd i situationer där det är svårt att hålla fysisk distans (Aftonbladet 5/6 2020). 

Sverige hade då inga munskyddsrekommendationer för allmänheten. Statsepidemiolog Anders Tegnell efterlyste praktiska erfarenheter från länder som använt munskydd (SVT 28/7 2020). Socialminister Lena Hallengren (S) hänvisade dels till den då avtagande smittspridningen, men sade också att regeringen lyssnar till experter: ”I Sverige fattar vi inte politiska beslut när det gäller smittskydd, det lämnar vi åt experter” (Aftonbladet 29/7). Som att de enda experter som räknas är de som huserar på Folkhälsomyndighetens kontor i Solna. 

Genomgripande åtgärder, som att stänga ner hela eller delar av ett samhälle, bör inte vidtas lättvindigt. Åtgärder som bidrar till att minska smittspridningen kan ha negativa effekter på andra områden och konsekvenser måste vägas mot varandra. Men när det gäller relativt enkla åtgärder som kan vidtas utan några större ekonomiska, sociala eller hälsomässiga kostnader bör man utgå ifrån en försiktighetsprincip. 

Rekommendationer om munskydd, till både vårdpersonal och allmänhet, är ett sådant exempel. Det hade inte kostat särskilt mycket att komma med sådana rekommendationer i ett tidigare skede. Men regeringen valde okritiskt att låta Folkhälsomyndigheten formulera den svenska strategin.