Kusinäktenskap hade inte existerat om de inte fyllt en funktion. I samhällen där omgivningen är fientlig och där man inte får skydd av en stat stärker man sin grupp genom att se till att lojaliteten är stark. En grupp med osviklig trohet till och offervilja för varandra ökar överlevnadschanserna. Det är det som ligger i potten, förmågan till överlevnad, skydd och säkerhet.

Hur gör man? Det fungerar inte att bara säga till medlemmarna: ”nu ska vi vara lojala mot varandra”. Det krävs något mer kraftfullt.

Genom historien har människan använt sig av en specifik och universell strategi för parbildning.

Blod är tjockare än vatten

Inget verktyg är mer effektivt än att använda sig av äktenskapet som medel för att få lojaliteten inom gruppen att bli stark. Det bygger på en instinktiv vetskap om att blod är tjockare än vatten. Det är en strategi som för oss i hög grad har fallit i glömska eftersom den inte behövts på många hundra år.

Denna strategi omfattar både ett biologiskt och socialt plan. Det handlar för det första om vem som gifter sig med vem. Och därefter var de två nygifta tar vägen efter bröllopet, alltså på vilken plats de tu slår ner sina bopålar.

Låt mig använda mig av min egen familj i ett tänkt exempel.

Min syster träffade sin blivande man när hon var 15 år. Idag är de pensionärer och har två barn. Genom min svåger lärde jag känna en mängd personer, hans många syskon (med respektive) och föräldrar, människor som jag troligtvis inte hade träffat utan min systers äktenskap.

Jag tränades på så sätt att möta och lära känna främlingar. Hur långsökt det än i förstone kan framstå är detta ett slags träning i både tillit och demokrati.

Tänk tanken att min syster inte hade gift sig med sin man utan i stället blivit bortgift med en av våra manliga kusiner. Hans familj hade då redan på förhand varit känd för oss eftersom kusinens pappa är vår kära farbror.

Ponera nu att kusinäktenskap också hade praktiserats av mig och min systers familj. Min son gifter sig med min systers dotter. Min sons fru är då inte bara min svärdotter utan också min systerdotter. När min son och hans hustru (och kusin) får barn får jag och min syster ett gemensamt barnbarn. Min syster och jag knyts på så sätt ännu starkare samman än genom bara syskonskapet. Vårt barnbarn kommer att bära en stor del av både min och min systers genbank.

Detta är den biologiska aspekten.

Blodslinjerna på pappans sida

Den sociala är att det nygifta paret inte flyttar vart som helst. I samhällen där kusinäktenskap praktiseras finns det kraftfulla normer för bosättningsplats. Eftersom de flesta samhällen historiskt och globalt har varit patrilinjära, blodslinjer ärvs på pappans sida, flyttar det nygifta paret, min son och hans fru, antingen hem till oss eller bosätter sig i vår närhet. På fackspråk kallas denna form för patrilokal bosättningsplats.

Om jag och min syster dessutom praktiserade kusingifte för våra andra barn hade samtliga dessa, min systers och mina barnbarn, alla varit kusiner. De kommer att dela genbank med varandra och sina farbröder och fastrar, mostrar och morbröder. Den delade genetiska arvsmassan gör att släktroller som vi idag har tydliga distinktioner för blir flytande.

Så som äktenskapsmönster ser ut idag i Sverige är det en distinkt skillnad mellan ens pappa och farbror. Men när kusinäktenskap praktiseras kommer en farbror snart att betraktas som mer eller mindre en förälder och kusinerna som syskon. Ett både genetiskt och socialt kluster har uppstått, med band som är oerhört starka.

Snart bildar vår familj en storsläkt med tvinnade lojalitetstrådar som är mer släkt med varandra än västerlandets släktingar. Om en kusin är i trubbel blir det en självklarhet att rusa till undsättning. Om en annan kusin skämmer ut sig drabbar det dåliga ryktet om denne en själv och hela släkten.

Grupplojaliteten stark

Eftersom människan bara klarar att upprätthålla ett begränsat antal relationer (någonstans mellan 100 och 250) kommer nära relationer utanför släkten bara av detta skäl prioriteras ner. Fler klarar man inte av. Det leder till en inneslutning i den egna gruppen.

Om sådana äktenskap praktiserats i generationer har grupplojaliteten växt sig ofattbart stark. Eftersom strukturen syftar till något så fundamentalt som överlevnad blir varje individ som inte anpassar sig ett hot mot hela gruppen. I värsta fall måste man ta bort en sådan individ, därav hedersmord, som praktiseras framför allt i samhällen med kusinäktenskap generation efter generation.

När tvärtom sådana släktäktenskap inte praktiseras och när par är fria att bosätta sig var som helst vidgas genflödet och ökar antalet människor som de lär känna. Det i sin tur är en främjande faktor för tillit till främlingen, vilket är själva förutsättningen för att kunna utsträcka tilliten till institutioner och acceptera och leva i ett demokratiskt system.

Människan har en inneboende benägenhet för nepotism. Klart man hjälper sin släkting om man kan. Det är därför vi har lagstiftning mot korruption.

Korruptionsnivån

Nu går inget samhälle helt och hållet fritt från nepotism. Men i samhällen där äktenskap mellan släktingar är vanliga är den som högst. Man ser först och främst till den egna gruppen och det blir svårt att få till en tillit bortanför den.

Eftersom tillit är själva fundamentet för demokrati blir också den skakig för att inte säga omöjlig. I samhällen med stor andel släktkonstellationer där kusinäktenskap praktiseras blir staterna nyckfulla, ofta autokratiska.

Forskning visar entydigt att andelen kusinäktenskap i ett land korrelerar med korruptionsnivån. Hög andel kusingiften leder till omfattande nepotism, låg andel till långt mindre även om, som sagt, inget samhälle går helt fritt från detta virus.

I Sverige fanns förr en medvetenhet om att släktskap kan bli en fara för demokratin. I den gamla regeringsformen stod:

”Ej må de, som äro i rätt upp- och nedstigande skyldskap, ej heller syskon eller äkta makar på en gång vara ledamöter av statsrådet.”

Men denna inskränkning togs bort i regeringsformen 1974. Och därmed sannolikt också vår förmåga att tänka om släktskapsmönster som en faktor för att förstå samhällen, både i världen och i Sverige, och när de kan bli en fara för demokratin.