En ny studie visar att män har svårt att ta sig in i kvinnodominerade yrken, medan kvinnor som söker sig till mansdominerade yrken inte drabbas av diskriminering. Det betyder inte att kvinnor aldrig diskrimineras på arbetsmarknaden, däremot finns skäl att ifrågasätta narrativet om kvinnan som ständigt offer, och nyansera bilden av den patriarkala arbetsmarknaden.
För ganska länge sedan påbörjade jag en ingenjörsutbildning (som jag aldrig avslutade...) Det var ibland tröttsamt att vara en av få kvinnor på en sådan utbildning. Inte för att jag faktiskt upplevde någon negativ särbehandling, men därför att det inte sällan togs för givet att det måste vara svårt att vara kvinna i en miljö där männen är fler. Men jämställdhet handlar inte om hur många man är, utan om hur man blir behandlad och vilka möjligheter man har. (Sedan kan man argumentera för att det av olika skäl vore bra om fler kvinnor intresserade sig för tekniska utbildningar, men det är en annan diskussion.)
Så hur ser möjligheterna ut för män respektive kvinnor? När det gäller antagningen till utbildningar sker ingen diskriminering på grund av kön. Man kan fråga sig hur kön och betyg hänger ihop, varför flickor har högre betyg än pojkar och om dagens betygssystem är rättvist, men urvalet sker baserat på meriter. Det finns ingen handläggare som pekar på Anders och säger att han måste bli ingenjör för att därefter skicka Anna till pedagogiska institutionen där hon ska utbildas till förskollärare.
Däremot kan studieval påverkas av vad man tror att andra förväntar sig, där förväntningarna (och kanske även bilden av vad som förväntas) kan skilja sig mellan könen, liksom av ens egna fördomar om olika branscher. Om det finns tjejer som vill bli ingenjörer, men inte vågar därför att de tror att de ska särbehandlas negativt, på utbildningen eller i arbetslivet, är det ett problem.
Glädjande för kvinnor som vill in i mansdominerade branscher är dock att det inte sker någon diskriminering när de söker jobb. Åtminstone inte i det första steget av ansökningsprocessen, enligt en studie som utförts av forskare vid Linköpings Universitet och University of California, Irvine.
Forskarna studerade fiktiva jobbansökningar som skickats till svenska arbetsgivare. När det gällde yrken som fordonsmekaniker, lastbilschaufför, IT-utvecklare och lagerarbetare såg forskarna ingen tydlig diskriminering mot kvinnor. Däremot observerades diskriminering mot män inom yrken som sjuksköterska, förskollärare och barnskötare. Allra svårast var det för män som sökte jobb som städare.
Resultatet visar huruvida män respektive kvinnor drabbas av könsdiskriminering när det gäller att bli kallad till intervju. Att kvinnor inte diskrimineras i det första steget av ansökningsprocessen utesluter inte att en kvinna som blir intervjuad för en tjänst som it-utvecklare kan bli diskriminerad i ett senare steg, eller att hon kan bli trakasserad på sin arbetsplats eller utbildning därför att hon är kvinna. Däremot finns skäl att ifrågasätta narrativet om kvinnan som ständigt offer, och nyansera bilden av den patriarkala arbetsmarknaden. Förutsättningarna är trots allt sämre för mannen som inte får jobb som lokalvårdare, än för den kvinnliga ingenjören.
