När året nu går mot sitt slut har cirka 350 skjutningar ägt rum i Sverige och 2020 ser ut att bli ett nytt rekordår för vapenvåldet. Men det är inte bara skjutningarna som ökar. Bulletin har tagit del av statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) som visar att antalet anmälda personrån där förövarna använder sig av skjutvapen har ökat de senaste åren.

Oron för personrån ökar mest bland unga pojkar

Från att ha legat på mellan 400 och 500 per år under början av 2010-talet började kurvan för personrån med skjutvapen stiga brant kring 2015. År 2014 anmäldes 428 personrån med skjutvapen. Fem år senare, 2019, hade det talet stigit till 656. En ökning med drygt 50 procent. För coronaåret 2020 visar Brås statistik på 563 anmälda personrån med skjutvapen till och med november månad.

Samtidigt upplever allmänheten en växande otrygghet. När Brå presenterade den Nationella trygghetsundersökningen för 2020 hade andelen som känner oro för brottsligheten i samhället ökat från 43 till 47 procent, vilket är den högsta nivån sedan mätningen startade 2006. Det är framför allt bland unga pojkar mellan 16 och 19 år som oron för brott är alltmer påtaglig. I Brås undersökning uppger 32 procent av dem att de känner en oro för att bli utsatta för brott. Vid det förra mättillfället 2017 var motsvarande andelstal 22 procent. Och det som dessa pojkar uppger sig vara mest rädda för är att bli rånade.

– Det är en tydlig trend att oron över brottsligheten ökat bland unga män, och personrån är den brottstyp där oron för att utsättas ökat tydligast, uppgav Maria Molin, projektledare på Brå när rapporten släpptes i oktober.

”Det har påverkat barnen något enormt”

Bakom statistiken finns berättelser om unga som bär på en rädsla för att bli rånade, med eller utan vapen. För Anna och hennes son Johan, 18 år (som egentligen heter något annat) förändrades tillvaron totalt när Johan, hans flickvän och några kamrater blev rånade av ett gäng förra sommaren. De bor i en av Stockholms mer välbärgade förorter och det var där rånet ägde rum. Förövarna var i samma ålder, maskerade och hotade ungdomarna med en pistol och en machete för att kunna ta ifrån dem deras mobiltelefoner, jackor och smycken. Förövarna riktade pistolen mot den ena efter den andra i sällskapet, samtidigt som de beordrade offren att vara tysta, lyda order och inte titta på dem. 

– Det här har påverkat barnen något enormt. Min son gick knappt ut på över ett år och vägrade åka kommunalt och vistas utomhus när det var mörkt under en betydligt längre tid. Så fort han såg flera utländska killar i en grupp fick han panik och blev livrädd. Han kan fortfarande bli nervös och jag var tvungen att köpa en ny vinterjacka då han inte vågade ha på sig sin märkesjacka, säger Anna.

Det blir allt vanligare med vapen lägre i åldrarna i framför allt gängsammanhang. I boken Gangsterparadiset skriver författaren och journalisten Lasse Wierup att ”dödliga skjutvapen närmast börjar ses som en obligatorisk accessoar bland unga på tröskeln till den kriminella gängvärlden”. Artisten Cherrie rappade redan för fem år sedan att ”Hela orten har tabanja”, vilket är slang för pistol.

– Vi har tyvärr sett en generell ökning av vapen i samhället så tillgången på vapen är säkerligen högre i dag än vad den var för fem år sedan, säger Per Åkermark, operativ koordinator på polisen, när han kommenterar statistiken.

Han pekar på att gärningsmännen ofta är flera stycken mot en, samt att det ofta handlar om unga gärningsmän och offer. Något som kan handla om risken att bli dömd till ett långt straff eller inte.

– Vi ser att både offer och gärningsmän inte sällan är under 20 år. Det kan mycket väl vara så att det är gängens yngre medlemmar längre ned i hierarkin som begår de här brotten på order av de äldre, eller så klart på eget bevåg. De äldre löper en större risk att bli dömda till långa fängelsestraff för grovt rån och vapenbrott, säger Per Åkermark.

”Förvånad att ökningen inte är större”

Amir Rostami, kriminolog på Institutet för Framtidsstudier är inte förvånad att trenden av anmälda personrån med skjutvapen har förändrats.

– Att det relativt sett är vanligare att gärningspersonerna använder skjutvapen vid personrån kan vara en effekt av att användandet av skjutvapen normaliseras. Det finns en risk att ökningen av skjutvapenvåldet som vi har noterat senaste åren bidrar till detta i den kriminella miljön, och resulterar i en generell ökning av skjutvapenbrott i den kriminella kontexten, säger Amir Rostami.

Manne Gerell, docent i kriminologi vid Malmö Universitet, är förvånad över att antalet personrån med skjutvapen inte ökat mer givet de senaste årens utveckling. 

– Det är inte förvånande att vi ser en ökning av att skjutvapen används för personrån, eftersom vi de senaste åren sett en kraftig ökning av det dödliga våldet med skjutvapen. Jag skulle från det perspektivet säga att det är förvånade att det inte varit en större ökning.

Allt vanligare att gäng reser för att råna

Det väpnade rånet mot Annas son, hans flickvän och kompisar var inte bara skrämmande för de inblandade. Det innebar också ett närmast chockartat möte med en statsmakt som inte räcker hela vägen fram, menar Anna.

– Det tog väldigt lång tid, kanske en timme, innan polisen kom. De sa att det berodde på att de inte patrullerade så ofta här ute. Vi fick också höra att vi ska vara glada över att vi har det så lugnt i den här delen av Stockholm. Sådana här personrån var vardagsmat i Västerort, sa de. Vi fick också höra att ungdomarna hade tur som inte blev misshandlade. Det kanske inte är det man vill höra när ens barn blivit rånat. Dessa poliser kändes väldigt luttrade, säger Anna.

Poliserna förmanade även ungdomarna om vilka platser de skulle vara extra försiktiga att besöka på kvällarna. Inga busstationer, inte tågstationer och inte kommunens centrum. Det är nämligen vanligt att gäng från andra delar av Stockholm åker till ”lugnare” förorter där det anses lätt att råna och begå brott.

– Det är inte ovanligt att unga från de södra delarna av Stockholm reser till de norra i syfte att råna personer i sin egen ålder. Detta gäller också ungdomar från andra förorter. Vi vill lagföra dem så fort som möjligt just för att det handlar om yngre gärningsman och målsägande. Det är viktigt för båda parter att det finns och att man kan se en tydlig respons från samhället, säger Per Åkermark.

“Barnen blev belagda med munkavle”

Anna berättar att fokus efter rånet var att stötta Johan och hjälpa honom att ta sig igenom det inträffade. Men när familjen insåg att man inte skulle bli erbjuden adekvat hjälp reste de utomlands.

– Hanteringen efteråt ser jag som katastrofal. Barnen blev belagda med ”munkavle”. De fick inte prata med någon om händelsen alls, de fick inte träffa brottsofferjouren och fick inte prata med någon psykolog alls eftersom det skulle kunna påverka vittnesmålen, säger Anna.

Först efter en månad, när alla hade förhörts, fick Johan och de andra möjlighet att prata med brottsofferjouren och en psykolog. Trots att Johan och de andra kunde peka ut och namnge flera av gärningsmännen valde åklagaren att lägga ned fallet. Han tyckte att vittnesmålen var för osammanhängande för att kunna skapa en tydlig bild av förloppet.

– Vi hade haft en diskussion om vi överhuvudtaget skulle gå vidare med det här med tanke på eventuella risker. Men vi valde att göra det och satt med i alla rätt uppslitande förhör. Så det är klart att vi blev oerhört besvikna när det inte gick vidare till åtal.

– Jag tror också att det faktum att de inte fick vittna förrän en månad efter händelsen, plus att det var så mycket ”hysch hysch” runt, påverkade vittnesmålen, fortsätter Anna.

Misstänkta gärningsmannen fick behålla jackan

En händelse som särskilt etsat sig fast hos Anna är när polisen genomförde en husrannsakan hos en misstänkt gärningsman. Då hittade de hennes sons jacka som han också kunde identifiera. Men en tid efter att åtalet lagts ned fick familjen ett brev om att eftersom inte åtal hade väckts, skulle den misstänkte få behålla Johans jacka.

– Om vi ville motsätta oss skulle vi behöva betala en summa pengar i deposition för att jackan inte skulle ges tillbaka till den misstänkte och skriva ett yttrande om varför vi motsätter oss detta. Vi släppte det på inrådan av min sons målsägarbiträde som menade att vi inte skulle vinna något på det och jag ville ge min son en möjlighet att gå vidare.

Anna berättar att den förort som familjen bor i har förändrats snabbt på bara några år. Från att ha varit en relativ trygg plats har det spridit sig en oro i de olika grannskapen. En utveckling som påverkar alla.

– Alla våra ungdomar känner någon, eller har hört talas om någon som råkat ut för något. Vi hämtar våra barn med bil om de varit någonstans lite längre bort eller där de inte brukar vara. Ungdomarna själva anpassar sig genom att vara mycket hemma hos varandra, på olika ställen i närheten av där de bor. Det var inte så för några år sen, säger Anna.

Utsatta områden hårt drabbade

Gärningsmännens etnicitet är en känslig fråga som Maria von Bredow på Brå har fått i uppdrag att utreda. I samband med att hon sjösatte utredningen i november sa hon att man hittills sett att en stor del av både gärningsmän och offer kommer från socioekonomiskt utsatta områden. Detta bekräftas av Carin Götblad, tidigare regionpolischef i Polisregion Mitt:

– Det vi kan säga är att många av gärningsmännen kommer från utsatta områden. Det betyder inte alla gör det, men det är väldigt vanligt, uppgav hon till SVT i början av året.

En trygghetsundersökning som presenterades i november och som är gjord i Järva i Stockholm, där det finns flera utsatta områden, visar på en stor otrygghet och utsatthet. 55 procent av de tillfrågade uppgav att de känt någon i sitt bostadsområde som förlorat livet genom dödligt våld. Drygt en fjärdedel uppgav att de avstår från att gå ut på kvällen på grund av rädsla för brott, och 18 procent uppgav att de utsatts för våld eller hot om våld de senaste 12 månaderna. 

Bulletin har sökt Polisen för att få kommentarer på den kritik som Anna framfört i artikeln.

TEXT: MARTIN BERG

Läs mer: Förnedringsrånet i Solna: "Inlåsning den enda metod som fungerar"