Det har aldrig varit något officiellt mål för coronastrategin. Men resonemanget har legat nära till hands. Den svenska modellen med färre restriktioner än i andra länder och med en relativt hög smittspridning har lett till många sjuka och döda. Men kanske har den samtidigt varit mindre skadlig för ekonomin?

Det är inte ett helt främmande argument. Folkhälsomyndigheten har ett holistiskt perspektiv. Man ser inte bara på sjukdomsfallen i sig, utan vill också ta hänsyn till konsekvenserna av social isolering, arbetslöshet och andra följder av samhällets åtgärder mot smittan. Och då är ekonomi en parameter, eftersom välstånd påverkar hälsa.

Men när man ska försöka utvärdera utfallet av regeringens vägval känns det krasst, för att inte säga direkt osmakligt. Med dagens 11 005 döda är det snudd på omöjligt att fråga: var det värt det?

I dag presenterade finansminister Magdalena Andersson (S) och biträdande finansminister Per Bolund (MP) en summering av regeringens ekonomiska insatser hittills under pandemin. ”Skattebetalarna har aldrig tidigare räddat så här många jobb” sade finansministern. Kostnaden för statens krisåtgärder som beslutats hittills uppgår till 374 miljarder kronor, enligt beräkningarna.

Finansministern hade lovat en redogörelse för utfallet av pandemiåtgärderna. Men med detta menades bara hur mycket skattepengar som hade gått till vilken sektor. Inte vad politiken hade gett för effekt.

Det verkliga resultatet är desto svårare att analysera. Visst finns det tecken som kan tolkas positivt. Bland världens starkaste valutor är det den svenska kronan som har gått bäst jämfört med dollarn under 2020. Stockholmsbörsen har också gått bra, om än inte bäst. 

En jämförelse med Norge vore intressant. Där har man lyckats hålla ner smittan, med hårda restriktioner. Och ja. Den svenska arbetslösheten gick förvisso upp under förra året – men den gick upp ännu mer i Norge. Den norska kronan är numera omsprungen av den svenska.

Men den norska ekonomin har inte gått radikalt sämre. Sverige har tjugofalt fler döda, men inte tjugofalt bättre ekonomi, för att uttrycka det grovt.

Kanske är det för tidigt att dra några slutsatser. Och när vi en dag kommer dithän, att det är möjligt att se tydliga ekonomiska effekter av regeringens vägval i covidkrisen, kommer frågeställningen möjligen ändå att vara för magstark för ett seriöst samtal. Dessutom ligger hälsovinsterna av en förbättrad ekonomi så långt fram i tiden att de fortsatt kommer att vara svåra att greppa.

Regeringen har därför, klokt nog, avfärdat påståenden om avvägningar mellan samhällsekonomi och smittbekämpning. Trots att strategin egentligen inbjuder till det.

Men politik är nu ingen sport för finkänsliga. Valet 2022 kommer till stor del att bli en utvärdering av coronahanteringen. Frågan kommer att hänga där över regeringen, hur grov den än känns. Var det värt det?