Att svenska skattebetalare lägger en miljard om året på att barn ska lära sig språk som inte ger dem en biljett till arbete och självförsörjning är vansinne. Sluta ösa pengar på modersmålsundervisning och fokusera hellre på att få fler att plugga svenska.
KRÖNIKA. Allt fler barn i Sverige får modersmålsundervisning. Enligt Skolverket är det nu hela 28,7 procent av barnen i grundskolan som är berättigade till klasser i annat språk än svenska.
I vissa kommuner är andelen långt högre. I Botkyrka 59,6. I Södertälje 59,3. I Malmö 54. Drygt 7 procent av eleverna har rätt till modersmålsundervisning i arabiska.
Men genom att lägga krut på att lära asylmigranter och deras barn hemspråk i stället för att helt fokusera på svenska förvärrar man deras chanser att få arbete i framtiden. Vi har trots allt en arbetsmarknad som ofta kräver svenska.
Rapporter om hur det ser ut i vissa skolor oroar. På grundskolorna i Järvaområdet i Stockholm pratar hälften av sexåringarna för dålig svenska. Många trots att de är födda här (SVT 23/11). I maj rapporterade Sydsvenskan att det på ett 40-tal skånska skolor var få elever som hade svenska som modersmål. I ett tiotal hade över 90 procent utländsk bakgrund. En rektor som varit skolledare i 21 år vittnade om att ”språket blir torftigare och torftigare” (15/5).
Det blir en slags omsorgens grymhet att ödsla elevers tid på att lära sig arabiska och somaliska när tiden skulle kunna gå till svensk ordförståelse och grammatik.
Risken är ju stor att man inte heller kan ta till sig av lektionerna i andra ämnen om man inte förstår svenskan, vilket delvis förklarar glapp i skolresultat mellan inrikes och utrikes födda elever. Sannolikheten är hög att de små inte kommer att kunna förverkliga sina drömmar om de inte behärskar svenska eller klarar plugget i övrigt. Hur kan vi göra detta emot dem? En gåta.
Dessutom är det inte så bra för de arbetsgivare som verkligen behöver personal med rätt kunskaper.
Många minns hur landet liksom hickade till när en kvinna på Arbetsförmedlingen i Filipstad för ett par år sedan talade klarspråk. Hon sa i Uppdrag Granskning: ”det finns ingen efterfrågan på utrikesfödda analfabeter, utan det finns en efterfrågan på arbetskraft” (SVT 30/8 -19).
Vård och omsorg har skriande behov av massor av folk, men språkkunskaper kan där vara en fråga om liv och död. Det är dumt att ta in vem som helst.
I höstas berättade undersköterskorna Maryam Alamran och Abir Alawieh från Göteborg att de fått många kollegor som inte kunde språket. De var oroade över att många av de nya inte kunde läsa instruktioner. ”Det händer att det blir fel med medicinering när det kommer vikarier som inte förstår språket” (G-P 5/9).
Fackförbundet Kommunal avslöjade 2019 att 73 procent av skyddsombuden inom vård och omsorg att bristande språkkunskaper leder till olika typer av problem. Det kan handla om risken för felmedicinering, att dokumentation blir svår att förstå eller att personer med demens blir mer oroliga.
Förutom att avskaffa modersmålsundervisningen måste kraven på att vuxna läser SFI skärpas. Den som har läst SFI har lättare att komma in på arbetsmarknaden, enligt DN:s beräkningar.
Att SFI inte fungerar är ingen nyhet. 2007 misslyckades två av tre elever. 2016 skrev Lärarförbundet att bara fyra av tio elever avslutade sin kurs. 2017 rapporterade SVT att bara en av tio utan tidigare utbildning klarade av SFI.
Tyvärr tycks politikerna inte ha förstått eller haft mod att på allvar hantera detta.
Dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni (L) införde en bonus för dem som klarade sina kurser.
En morot alltså. Ingen piska.
Kunskapslyftsminister Aida Hadzialic sa 2016: ”Jag förutsätter att de som kommer hit tar sitt ansvar och lär sig svenska” (DN 18/5 -16)
Hon ville inte göra utbildningen obligatorisk. ”Det är vuxna människor som det handlar om. Så jag vill gärna att vi hittar andra sätt att få dem att fullfölja studierna”, och så handlade det om hur Sverige borde erbjuda bättre utbildning.
En morot alltså. Ingen piska.
Den typen av slapp snällism hjälper ingen – och kan ha skadat många. F i svenska dömer dem till ett liv i arbetslöshet.
Kraven på att förbättra sin svenska måste omedelbart höjas. Om det sker genom att villkora permanenta uppehållstillstånd och medborgarskap, eller att stoppa bidrag, låter jag politikerna klura ut. Men att något måste göras är uppenbart.
Så länge den som blir arbetslös försörjs av andra måste samhället kräva motprestation. Den som vill plugga arabiska kan göra det på sin fritid med egna pengar.
CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
