KRÖNIKA. Journalisters värderingar påverkar nyhetsrapporteringen. Det tror en majoritet av svenskarna, enligt en färsk enkätundersökning från Ipsos (Journalisten 12/1).

Det är inte osannolikt att det är så. Naturligtvis erkänner få journalister att deras politiska sympatier påverkar hur de ställer frågor eller vinklar. Men jag är övertygad om att de undermedvetet styr vad de skriver om och hur. Människor är inga robotar.

Tyvärr verkar särskilt vänstervärderingar oroväckande ofta finnas inom skattefinansierade public service.

I veckan ville Aktuellt sända debatt om de nya restriktionerna på grund av pandemin. Nyamko Sabuni (L) tackade ja till att ge regeringen kritik, men den ansvariga ministern, Lena Hallengren (S), tackade nej. Vilket absurt nog ledde till att SVT ställde in debatten helt och hållet.

Oppositionen fick därmed inte presentera sin syn. Socialdemokraterna undvek granskning och mothugg. Och väljarna gick miste om ett seriöst samtal.

Så där får det inte gå till i en demokrati! Om public service ska få miljarder av medborgarna måste de sköta sitt jobb. Här borde redaktionen ha sagt till S att Sabuni fick vara med ändå, oavsett om Hallengren försökte komma undan genom att springa och gömma sig.

Nu gav man i stället S-ministern hela makten.

Faktum är att den statsägda radion och tv:n väldigt ofta enbart låter regeringen synas. På onsdagen stod Mikael Damberg (S) till exempel ensam i Aktuelltstudion och presenterade en sexmiljardersatsning på elräkningsbidrag. Detta trots att detta hela dagen kritiserats högljutt.

Liberalerna skickade tidigt ut ett pressmeddelande. Elisabeth Svantesson (M) uttalade sig i olika medier. Nog hade Aktuellt kunnat ha med någon av de kritiska rösterna som alternativ till att agera reklamkanal åt de styrande?

Men icke. Damberg fick en stund på bästa sändningstid att propagera. Ett valår, dessutom.

Du minns säkert den märkliga händelsen i SVT Morgonstudion för ett par år sedan, när Morgan Johansson (S) och Maria Malmer Stenergard (M) satt mitt emot varandra för att prata om migrationsförhandlingarna. De pratade inte som är brukligt utan höll varsin monolog eftersom S-ministern hade krävt att få slippa debattera.

Att SVT lydde Socialdemokraterna var bisarrt.

Om ledande politiker lägger fram förslag borde man ha mod att bemöta invändningar från oppositionen. Tidningar, radio och TV borde inte låta dem få fritt spelrum att ensidigt propagera.

S tycks tyvärr göra sitt bästa för att undvika granskning. Stefan Löfven (S) ansågs av journalister svår att få möten med. Enligt Liberalernas pressavdelning tillät Magdalena Andersson (S) i höstas redaktionerna bara att ställa en fråga vardera på presskonferenser.

Jag kämpade för att komma in på S-kongressen i höstas, men fick nej, nej, nej. Pressavdelningen skyllde på att jag missat ansökningstiden, men jag hörde att fler opinionsjournalister från höger inte var välkomna. Jag frågade gång på gång hur många journalister som fick ackreditering och hur många som nekades, men pressekreterarna vägrade svara.

Tyvärr är många medier i dag underbemannade. Inte alla har tid att göra den research som krävs för att ställa initierade kritiska frågor. En lösning på den problematiken är att ta in någon motståndare för att balansera och neutralisera rapporteringen.

Men om de inte bjuds in alls – eller om debatter skrotas eftersom makthavarna inte behagar infinna sig – får väljare leva i ovisshet. Det är ett demokratiproblem.

Visst kan tittare, lyssnare och läsare uppmanas till att vara källkritiska och ta del av olika slags medier för att få alternativa bilder. Men folk har jobb och familjer, och kanske inte tid. Journalister har en viktig uppgift att gräva, förklara, ifrågasätta och upplysa.

Public service har en plikt att sköta sin uppgift väl för oss alla. Dess jobb är inte att vara en plattform för regeringen.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman