KRÖNIKA. Magdalena Andersson (S) sa i förra veckan att vi ska ha trygga socialförsäkringar och pensioner ”av respekt för alla som jobbar och för dem som byggt upp vårt land”. Hon menade att ”arbetet för trygga pensioner handlar om respekt för dem som varit med och byggt upp vårt land”.

Hon försökte verkligen få det att låta som om S belönar dem som jobbar.

Men i praktiken tvingar den röda regeringen personer som har och haft arbete att betala mer i skatt samt avstå från välfärd – i syfte att försörja alla som inte byggt landet. Man skyddar dem som kräver sin rätt. På bekostnad av dem som gör sin plikt.

Socialdemokraterna höjer exempelvis bostadstillägg, pensioner och garantiersättningen i sjuk- och aktivitetsersättningen, samt sänker skatten för bidragstagare.

Självklart lockar det personer som inte arbetar, och därmed gynnas privatekonomiskt i stunden av S politik.

Och lika självklart sticker det i ögonen på dem som måste betala.

”Alla som kan jobba ska jobba”, sa Magdalena Andersson (S) i sin regeringsförklaring. Men kraven på den som är arbetslös är vaga. Bidrag delas ut till personer som har invandrat och inte bidragit med en krona till det gemensamma. Pengarna dras från arbetarnas löner.

Det får konsekvenser. Väljarna drar till SD och högerpartierna, som är mindre generösa med andras pengar. Arbetarna drar.

Enligt vallokalsundersökningen, Valu, röstade 31 procent av väljarna med arbetaryrken på S, medan 24 procent röstade på SD. Valet dessförinnan var siffrorna 33 och 15 procent. Den utvecklingen lär fortsätta.

Stödet för S i traditionella väljargrupper sviktar, konstaterade opinionsexperten David Ahlin i Smedjan häromdagen (3/12). ”I gruppen som ser sig som arbetare har S röstandel minskat från 29,8 procent 2018 till 23,1 procent i oktober 2021”, skrev han efter att ha tittat närmare på väljarundersökningar från Novus. Andelen LO-väljare som röstade på S minskade under samma tid från 41,4 till 33,6 procent. Och i landsbygdskommuner samt mindre orter utanför stora och medelstora städer sjönk stödet för S från 29,5 till 25 procent.

Var ska detta sluta? I senaste SCB-mätningen fick S 29 procent och det är inte dåligt. De flesta partier har mindre. Men det är heller inte de siffror S haft historiskt, och om det fortsätter nedåt kan det gå snabbt. Trender tenderar att smitta.

Socialdemokraterna är än så länge starka i gruppen pensionärer. Men när många får dåliga pensioner lär fler knorra över att pengarna går till välfärd för papperslösa eller pensioner till människor som inte har arbetat alls.

Räddningen kan bli de utrikes födda. I valet 2018 var S största parti – med bred marginal – i utanförskapsområdena. I Rinkeby fick S och V tillsammans nära 90 procent av rösterna.

I valet 2018 fick S hälften av väljarna med utländsk härkomst. Med tanke på att allt fler har invandrat kan det kännas frestande att försöka fortsätta attrahera gruppen. Och med tanke på att många invandrare har svårt att nå självförsörjning kan det bästa sättet att locka dem vara att fortsätta ösa på med stöd. Gärna utan krav. Gärna med en signal om att de är offer. Gärna med löften om att klämma åt de rikaste för att ge mer till folk som inte har jobb.

Att många försörjs av andra skattebetalare kan ge S en uppgång. Men kan leda till både S och Sveriges fall i längden.

Jag hoppas att S hittar tillbaka till sina rötter, visar djupare respekt för arbetarna och ställer högre krav på bidragstagare.

Men annars finns ju alternativ till höger som driver sådan politik. Komsi, komsi alla som är trötta på slöseri och vill peppa bidragstagare att bli arbetare i stället för att leva på andra. Jag vet vilka som står på arbetarnas sida.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman