KRÖNIKA. ”Vi ser till att V inte får politiskt inflytande de kommande åren”, sa Annie Lööf sturskt i januari 2019 när hon skrev på januariöverenskommelsen.

Ändå kunde vi bara häromdagen läsa i tidningen: ”Dadgostar och Andersson eniga om att börja förhandla”. V kräver inflytande på flera områden. Och enligt S partiledare är det ”god anda” dem emellan.

Lööf lyckades uppenbarligen inte så bra med sina ambitioner.

Ändå fortsätter hon att böja sig för de rödgröna och släppa fram en slösaktig regering med kli i fingrarna för att höja skatter.

Den här gången blir motivet till att trycka gult till S-ledaren som statsminister en uppgörelse om strand och skog. Men denna tycks vara en fluffig historia som kan tolkas lite hur som helst.

Skogsägarna ska själva få ta initiativ till att skydda sin skog och snabbt få ersättning, står det. De ska också få välja bland tillvägagångssätt.

Men vad betyder detta egentligen? Vad är snabbt på en skala? Dessutom kommer myndigheternas möjlighet att använda tvång när det krävs fortfarande att finnas kvar. Och vem ska tolka när det är nödvändigt?

Vad gäller strandskyddet slopas det inte helt i stora områden, som C krävt. Det kommer visserligen att bli lättare att få bygga nära vatten – förutsatt att inte området är värdefullt för biologisk mångfald och att det finns fortsatt god tillgång till områden för allmänheten.

Och vem ska tolka det i vardagen?

Den nya överenskommelsen om strandskyddet innebär att man tar bort strandskyddet vid små sjöar, vattendrag, anlagda dammar och våtmarker. Enligt praxis råder dock inte strandskydd för grävda dammar utan naturligt flöde, vilket Lagrådet påpekade. Så någon lagändring krävs således inte.

Riksdagsledamoten Carl-Oskar Bohlin (M) reagerade på att strandskyddet vid småvatten ”kan återinföras med upp till 300 meter när och var som helst där länsstyrelsen finner det särskilt påkallat” (Twitter 12/11). Ja, vem bestämmer när något är särskilt påkallat?

Det fintilta spelar trots allt roll. Djävulen sitter i detaljerna, och dessa är inte satta. Innan förslagen träder i kraft 1 juli nästa år ska det formuleras skarpa förslag och definitioner. Dem såg dock inte Centern innan man valde sida.

Propositionen som lades fram i veckan är full av vaga formuleringar, som är öppna för tolkning. Ordet ”bör” finns till exemplel med 394 gånger.

Exempelvis står det: ”När det ska fattas beslut om att inrätta formellt skydd av skog bör avsteg från frivillighet vara mer restriktivt än idag, när så är befogat.” ”Frivillighet bör vara utgångspunkten…”. ”Även frivilliga avsättningar bör uppmuntras”. ”Staten bör prioritera….”

Men vem bestämmer när BÖR blir SKA med sådana öppningar? Vem definierar ”befogat” eller ”prioritera”? Den som är lite kreativ kan nog få sin vilja igenom.

Då det ofta handlar om att länsstyrelsen är den myndighet som ska tolka är det viktigt att påminnas om att de som jobbar där inte är några robotar. Tyvärr befolkas våra viktiga institutioner av personer som kan vara politiskt vinklade.

En anställd på Länsstyrelsen Gotland, tidigare ledamot i regionfullmäktige för MP, hyllade öppet beslutet att säga nej till Nordkalks planerade brytning av kalksten i Ojnareskogen på norra Gotland. Det avslöjade Peter Wennblad på Svenska Dagbladets ledarsida, som frågade hennes chef om handläggarens opartiskhet kunde ifrågasättas. Svaret blev nej (28/10).

”Vi är väldigt nöjda med de två produkterna som ligger på regeringens bord. Det här visar att Centerpartiet spelar en viktig roll i svensk politik och att vi har fokus på sakpolitiken”, sa Annie Lööf (C) till DN (10/11).

Men det C tycks ha fokus på är snarare Sverigedemokraterna. För att undvika att SD får minsta inflytande säljer man sig billigt. Till rea.

Vem tror längre på de stora orden från Lööf (C)? Hon siktade mot stjärnorna, men föll ner i en grop.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman