KRÖNIKA. ”En oerhört stor satsning”, kallade försvarsminister Peter Hultqvist (S) på torsdagen det faktum att två procent av BNP nu ska gå till försvaret. ”Sveriges försvarsförmåga ska kraftigt förstärkas”. I siffror handlar det om en ökning från 66 miljarder 2021 till 108 miljarder i årlig kostnad, som två procent skulle innebära.

Det är ju fint att Socialdemokraterna äntligen förstår att Sverige behöver ett försvar att lita på.

Tyvärr är det i sista minuten.

Under lång tid kapade Socialdemokraterna budgetar och krympte vårt lands försvarsförmåga.

Det är därför relevant att fråga sig om de röda är att lita på framgent. Att man paniksatsar i desperation när krigshotet är nära känns inte bra i magen. Väljarna borde tacka för att de åtminstone gör det – men också minnas.

Mellan 1982 och 2006 sjönk försvarsanslagen från 2,8 procent av BNP till 1,3. Detta skedde under regeringar ledda av Socialdemokraterna. Sverige styrdes visserligen av högerpartier 1991–94, men då skedde inga förändringar av budgeten. Den gick tyvärr inte upp. Men heller inte ner.

Nedgången stod S för.

Om Miljöpartiet hade fått sin vilja igenom hade det skurits ner ännu mer.

I sina memoarer ”Min väg, mina val” från 2007 skrev Göran Persson hur han avvecklade stora delar av Sveriges försvarsmakt. ”Processen tog tolv år, det vill säga hela min tid som finansminister och statsminister. I grova drag resulterade den i en halvering av svenska försvaret.”

Han avvecklade regementen, sålde beredskapslagren billigt och sänkte försvarsbudgetens från 2,3 till 1,3 procent av BNP.

Alliansregeringens första regeringsår 2007 låg alltså försvarsanslaget på 1,3 procent av BNP. Under Reinfeldtåren gjordes inga ytterligare nedskärningar.

Att försvaret sågs som ett särintresse kan kritiseras, liksom att försvarsminister Karin Enström (M) ansåg det vara en ”rimlig ambitionsnivå” att Sverige bara klarade av att stå emot ett angrepp i en vecka.

Men storslakten av försvarsbudgeten de senaste decennierna stod S för.

Under Alliansregeringens tid ville S dessutom skära än mer – med 5 miljarder.

Tidningen KIT gick 2017 igenom samtliga budgetpropositioner från Alliansregeringen och jämförde dem med Socialdemokraternas skuggbudgetar. Under 2012–2014 hade båda parter samma utgiftsramar, men åren dessförinnan visar desto större skillnader” (16/1 -17).

KIT fann att S föreslog högre anslag 2008 – 350 miljoner – men att man samtidigt räknade med ”avsevärt större neddragningar framöver”.

”I de resterande skuggbudgetarna (för 2007, 2009, 2010 och 2011) föreslog Socialdemokraterna en betydligt stramare finansiell kostym för försvaret än Alliansen. Totalt ville S kapa 5 365 miljoner mer än Alliansregeringen under de åtta åren.”

2017 ville oppositionen se ökade anslag, men det viftades bort av Stefan Löfven (S) som ”anslagsbingo”.

Det är med detta i minnet man ska se S-regeringens plötsliga generositet i stundens hetta. Magdalena Andersson (S) har i orostider mycket stort förtroende i väljarkåren. Men hennes parti har en historia av gnidighet.

Just i dag är försvaret ett hett ämne. Frågan har hastigt hamnat högre på listan av väljarnas viktigaste frågor i Novus mätningar. Till och med Miljöpartiet vill kraftigt höja försvarsanslaget…

Men tyvärr blir det tufft att bygga ett försvar för nuet och närmaste tiden när kriget pågår i dag. Man trollar ju inte fram materiel och kompetens genom några ord på en presskonferens. Inför kommande kriser behövs mer vaksamma politiker.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman
Youtube.com/carolinhannadahlman