KRÖNIKA. Häromdagen twittrade justitieminister Morgan Johansson (S) att Moderaterna ”företräder överklassens intressen” (3/8).

Är det så enkelt? I vänsterns värld tycks många anse att klass står mot klass och att kampen dem emellan är ett nollsummespel. Men om man förstår hur ekonomi hänger ihop borde M-politik vara det naturliga valet.

Högerns fokus på att stimulera ekonomin via skattesänkningar leder ju till att det blir mer att dela på. Krav på bidragstagare motiverar folk att hitta egen försörjning. Om fler får behålla mer av sin lön ökar det intresset för att studera eller starta eget. Och ju fler som jobbar, desto högre inkomster och skatteintäkter.

Högerns politik är helt enkelt bättre för den som vill få mer på bankkontot eller utökad välfärd. Att den enbart skulle gynna överklassen är banalt.

Jag själv blev högerliberal i tonåren trots att jag var långt ifrån överklass. Pappa var lastbilschaufför och mamma blev tidigt sjuk i MS. Att köra lastbil är ett hedervärt jobb, men vi hade det knapert, fick socialbidrag. Jag växte upp med ärvda kläder och utan sommarhus.

Just på grund av det blev jag förälskad i högerpolitik. Jag insåg nämligen hur industrialismen gjorde Sverige rikt, att företag som frodas kan anställa, vilket både ger cash åt löntagare och det offentliga. Både pengar i handen och sjukvård åt min mamma.

Jag insåg att låga bolagsskatter och minskat regelkrångel är nycklar till välstånd, för om näringslivet mår gott gynnas så många fler än företagarna. De som tar risker bör naturligtvis kunna tjäna en hacka – annars lär fler hellre pilla sig i naveln – men näringslivets insatser kommer många till del, och det är super.

Johansson drog i några av alla sina tweets upp hur högern förr inte ville se fackliga rättigheter, rösträtt för arbetare eller sociala reformer. Men är det aktuellt nu?

Inte står Ulf Kristersson (M) och motverkar rösträtt i dag? Visst är man emot sossarnas favoritreform familjeveckan, men det är ju främst för att det är en tossig felprioritering när polisen går back.

Apropå fackliga rättigheter uppmuntrar jag själv anställda att fajtas för bättre villkor. Självklart ska man i ett sunt samhälle få gå med i facket och förhandla. I mina ögon är det varken höger eller vänster.

En annan sak som gör Moderaterna till ett bättre alternativ för den som har det skralt ekonomiskt men vill förbättra sin standard är att M fokuserar på det viktigaste och undviker trams.

Numera är S ett parti som slösar med arbetarnas pengar. Man lägger dem på konstutställningar för maskar eller rosa enhörningar. Stora pengar ges i bistånd trots att behoven är stora här i Sverige. Skattepengar delas ut utan tillräckliga kontroller eller konsekvensanalyser.

Att prioritera om är inte att gynna överklassen. Alla vinner faktiskt på det.

Dessutom är de rödgröna saktfärdiga vad gäller att stävja brottsligheten. Där driver M regeringen framför sig, vilket inte är för överklassens skull. Snarare är det väl de som bor i de fattigare delarna som är mest utsatta för brottslighet och i störst behov av hjälp.

Att få bukt med brottslighet är den absolut viktigaste politiska frågan bland boende i utsatta områden, enligt Novus (5/7). Många är för strängare straff, fler poliser, kameraövervakning, språktester för medborgarskap och mindre bidrag. Typisk högerpolitik alltså.

S envisa kvarhållande vid ebo-lagen förstärker däremot segregationen. Regeringens slapphet mot arbetslösa förstärker fattigdomen. Dess generösa migration förstärker integrationsproblemen.

Morgan Johansson (S) må hävda att han företräder arbetarklassen, men han sitter där med sin megalön och twittrar ilsket mot högern i stället för att hantera allvarliga samhällsproblem. Vems intressen företräder han då – mer än sina egna?

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman