Många pratar nu om att Sverige nu får sin första kvinnliga statsminister. Men att stödja nya partiledaren i S för att hon är kvinna är att krympa henne. Feminism handlar om att kön inte ska spela någon roll. Inte om att det ena könet är bättre.
KRÖNIKA. Stefan Löfven (S) avgår som statsminister i dagarna och Magdalena Andersson (S) tar vid. Hon är en person med ett imponerande cv. Ändå diskuterar vänsterröster lyriskt vad hon har mellan benen. Som om det var hennes kön som gjorde henne mest lämpad.
”Dags för en kvinna”, menade lokala S-profiler i somras. ”Det får vara slut-snubbat i socialdemokratin nu”, twittrade Veronica Palm (S). Både Anders Lindberg och Jonna Sima på Aftonbladet skrev om vikten av att Sverige med Andersson får sin första kvinna som statsminister.
”Om hon blev statsminister skulle det betyda enormt mycket för att spräcka glastaket”, sa Annika Strandhäll (S) i Expressen (6/10).
När riksdagsvilden, tidigare vänsterpartisten, Amineh Kakabaveh i Agenda i söndags fick frågan: ”Spelar det nån roll att hon är kvinna för din röst?” svarade hon att ”Det skulle vara mycket svårare att säga nej till en kvinna” (7/11).
Dessutom används Anderssons könstillhörighet som ett slags utpressning mot Vänsterpartiet och Centerpartiet. Dessa framställs som skurkar om de inte låter Socialdemokraterna få allt de pekar på. Eftersom S-ledaren är KVINNA.
Helle Klein skrev på Twitter ”Så här 100 år efter att rösträtten infördes även för kvinnor känns det fantastiskt att Sverige snart kan få sin första kvinna på statsministerposten. Det vore absurt om Dadgostar eller Lööf skulle stoppa detta” (4/11).
”Ska de stoppa första kvinnliga statsministern?”, frågade Strandhäll, apropå att Andersson behöver stöd av Nooshi Dadgostar (V) och Annie Lööf (C) (4/11). Även Miljöpartiets Maria Gardfjell försökte få C och V att ta det lite piano kring sina krav kring sakfrågor, då ”vi står inför ett läge där Sverige skulle kunna få sin första kvinnliga statsminister”.
Ex-ministern Margot Wallström (S) skrev: ”Överväger Nooshi Dadgostar på allvar att stoppa Sveriges första kvinnliga statsminister? Exakt ett hundra år efter införandet av den kvinnliga rösträtten.”
Som liberal feminist blir jag bestört. I mina ögon ska man kunna få makt oavsett om man är kvinna. Inte på grund av. Kompetens ska trumfa kön. Överdrivandet av vilket kön en politiker har är en backlash för jämställdheten.
Men för vänstern tycks det där med feminism användas lite hur som helst, beroende av vad som gynnar dem själva.
Exempelvis är konstigt hur vänstern är mån om vissa kvinnors framgång – men har en mobbington kring andras.
TV-programmet Svenska powerkvinnor handlar om personer som har lyckats i sina karriärer. Något som borde ses som positiv inspiration för andra som vill nå sina drömmar. Men vänstern tänker annorlunda.
Kommunistiska Partiets tidning Proletären skrev på Facebook: ”Nent och Viaplay har sin bild av ’powerkvinnor’. Vi har en annan.” Det illustrerades med en bild på kvinnorna i tv-programmet med ett stort rött kryss över, samt en bild av kvinnor som verkade jobba i välfärden med en grön bock.
Alla kvinnor skulle tydligen inte få vara stolta över sina insatser. Vissa skulle kryssas över.
Margot Wallström hånade på Twitter författaren Camilla Läckberg som är med i programmet. Hon undrade om man ska skratta eller gråta åt att ”en människa som kallar sig själv ’Powerkvinna’ går runt i sitt nybyggda hus och säger att hennes garderob är det viktigaste rummet…?” (13/9).
Onekligen ett föraktfullt sätt att se på någon som arbetat stenhårt för sin framgång.
Magdalena Andersson (S) sägs ha höga förväntningar på sina medarbetare. Jag kan tänka mig att hon skäms över hur vänsterfeministerna nu försöker vinna val och makt med hennes kön som argument. Nog måste hon själv anse att det finns starkare skäl att rösta på S?
Jag hoppas att hon visar sitt berömda heta temperament och fräser ifrån. Att hon höjer sin röst för att höras.
CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman
