KRÖNIKA. ”Våra politiker skriker om kriminalitet men verkar inte vilja lyfta ett finger för att förändra unga mäns livsvillkor”, skrev Arbetets ledarskribent Lotta Ilona Häyrynen häromdagen (22/10).

Själv hade hon lösningen på problemet: ”Se till att alla tonårskillar i förortsområdena har en Xbox och ett rum att spela i”.

Med en spelkonsol från skattebetalarna skulle tonårskillar undvika att bli gängkriminella. Tadaaaa. Hokus pokus filiokus.

Vänstern har tyvärr en tendens att tro att kriminaliteten kan stoppas genom simpel omfördelning av pengar.

Zina Al-Dewany på Aftonbladets ledarsida oroade sig nyligen över barnfattigdom. Hon ansåg att det ”görs för lite”, och att vi skattebetalare – som står för både skola, ekonomiskt bistånd, kuratorer och vård – inte skulle förvänta oss någon ”tacksamhet från barnen utan sommarstugor” (17/7).

Oj. De ska ha fritidshus av skattebetalarna också för att bli tacksamma? Vad kommer härnäst? Gucci-bälten och semestrar på Maldiverna? När är jämlikheten nog omfattande för vänstern?

Att dela ut pengar från de ena till de andra är dessvärre ingen hållbar lösning. Alltför höga skatter minskar incitamenten att plugga, göra karriär eller ta risker. Och att få utan prestation kan minska motivationen att anstränga sig.

Spelkonsoler till killarna blir självklart också dyrt. De kostar cirka 3 500 kronor styck, och de pengarna måste komma någonstans ifrån. Någon annan måste avstå. I morse hörde jag att det inte finns nog med platser i äldreomsorgen, vilket leder till att sjuka, ensamma, rädda 90-åringar tvingas bo kvar hemma. Politiker måste välja mellan utgiftsposter. Att välja Xbox till vissa barn av ett visst kön är fel.

För att komma åt nyrekrytering till gängen krävs dessutom helt andra saker.

Den första är en bra skola. En god utbildning lägger grund för livet. Den ger faktakunskaper, ordförråd och perspektiv som gör det lättare att skapa ett framgångsrikt liv.

Nuvarande flumskola måste därför skärpas upp, med ökade krav på disciplin och fokus på kunskap.

Jag läste en artikel om att en rektor på en problemskola hade lyckats vända dåliga resultat bland annat genom mobilförbud och att läraren är först på plats i klassrummet och sedan släpper in i eleverna. ”Allt ska vara förutsägbart för eleverna oavsett vilket klassrum de går in i. De ska veta vad som förväntas av dem. Och vi har höga förväntningar på våra elever” (GT 25/10).

Den andra är att vuxna får jobb. Se till att barnens föräldrar utbildar sig och får ett arbete att gå till. Sätt högre press på att plugga SFI eller gå yrkesutbildningar, alternativt flytta till jobben.

Om man verkligen vill att barn ska få en Xbox är det betydligt effektivare att kämpa för att familjer kommer ur fattigdom av egen kraft än att stötta dem med mer bidrag. Jag är också övertygad om att den som försörjer sig själv känner större stolthet och blir en förebild för barnen.

Det tredje är tidiga, tydliga insatser mot kriminalitet. När rikspolischefen intervjuades i P1 Morgon talade han om behov av att identifiera barn i riskzonen redan i förskoleåldern. Det är viktigt att lärare och socialtjänst törs ingripa och hjälpa. Nu får Socialtjänsten inte ge öppna insatser utan föräldrars samtycke förrän barnet är 15 år och då är det tyvärr ofta för sent.

Det fjärde är kännbara straff. Förändra SiS-placeringar som i dag är för slappa. Ta bort straffrabatt även för straffmyndiga under 18 år. Anställ fler poliser som kan finnas på plats i problemområden, för att avskräcka samt ingripa.

Jag kan rabbla långt fler förslag för att komma åt gängkriminalitet. Men varken det sjätte, sjunde och nittionionde är skattefinansierad spelkonsol. Inte ett enda handlar om att uppmuntra unga att stänga in sig i rum och spela spel. Noll tar pengar från gamla och sjuka för att göra tonårskillar i förorten en björntjänst.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman