KRÖNIKA. Journalister ska granska makten. Både vi som skriver åsiktstexter och alla de reportrar som neutralt granskar, ifrågasätter och avslöjar saker är viktiga kuggar i demokratin.

Men inom den rödgröna regeringen finns ministrar som ger sig på en enskilda skribenter.

Det är en mycket oroväckande inställning.

Häromdagen riktade den fristående debattören Ivar Arpi en tweet till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S). Han skrev: ”I dag dömdes en pedofil för femte gången i Sverige. Ute om mindre än ett par år igen, och du har förhindrat förvaringsstraff. Sverige har flest antal skjutningar i Europa. Vi har enorma problem med segregation. Allt detta har skett på områden du har varit eller är ansvarig för” (28/7).

Arpi fick genast svar från ministern: ”Jag har bl a drivit igenom borttagen preskriptionstid för grova övergrepp mot barn och skärpt straff för grov våldtäkt mot barn. Vad har du själv gjort i politiken, bortsett från att försöka förringa en av de värsta attackerna på ett demokratiskt parlament i modern tid?”

Wow.

”Vad har du själv gjort i politiken?” Vilket argument!

Om Ebba Busch (KD) eller Ulf Kristersson (M) hade sagt något liknande hade det säkert mullrat från Sveavägen. Om Jimmie Åkesson (SD) hade uttalat sig på ett sådant sätt hade det blixtrat och dundrat. Då hade socialdemokrater varnat för att demokratin är i fara, att Sverige närmar sig Ungern och att pressfriheten hotas.

Men när S inser att de kan förlora makten 2022 är tydligen allt tillåtet. I desperation över att Ulf Kristersson (M) ska ”gripa” makten tar man till vilka fulmetoder som helst.

För någon vecka sedan hackade Johansson även på hur andra politiker kritiserade honom.

När Tobias Billström (M) skrev ”Det här sker på din vakt, @johanssonmorgan Barn skjuts i vårt land och vad gör du och regeringen? Vänder er på andra sidan i hängmattan?” (18/7) kommenterade han: ”Barn blir skottskadade och Moderaternas reaktion är att raljera och driva partipolitik. Det är ovärdigt.”

Han argumenterade alltså inte emot i sak eller försvarade sin politik, utan kritiserade att bli kritiserad av en annan politiker. Tjusigt.

Folk på Twitter försvarade Johanssons påhopp på Arpi med att han inte var en riktig journalist. Jag har dålig koll på om han har formell examen eller inte, men vad spelar det för roll om han ”bara” är bloggare? Ska en minister någonsin fräsa mot medborgare som kritiserar hans politik på det sättet? Han antyder att man måste vara aktiv politiker för att ha invändningar. Det är sjukt. Vad kommer härnäst när någon har en avvikande åsikt? Uppmaningar om att ”flytta härifrån då om det rödgröna styret inte passar”?

Ska den som leder ett upprop för eller mot migration viftas bort som oviktig bara för att de inte löst medlemskap i partier? Anses den som skriver insändare mot regeringen irrelevant eftersom hen själv inte sitter i nämnder eller kandiderar till riksdagen?

Vad är det för föraktfull syn på alla byggjobbare, undersköterskor och förskollärare som lägger sina dagar på annat än politik och ”bara” röstar? Usch.

Politiker har en viktig roll att spela i en demokrati, men det har även journalister. Ja, alla. Varje fri tyckare på Twitter, varje insändarskribent, varje person som engagerar sig i frivilligorganisationer, varje människa som tänker själv i en fri demokrati. Alla är värdefulla.

Hylla dem. Hylla oss. När Morgan Johansson (S) försöker trycka ner regimkritiska röster sårar han demokratin.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman