KRÖNIKA. Jag trodde först att det var ett skämt, men tyvärr icke. Tranemo har fått en så kallad ”kommunpoet”, som under ett år ska skalda om kommunen med en dikt i veckan.

”Det ska hjälpa människor att känna sig sedda”, förklarade poeten Jimmy Alm för P4 Sjuhärad (8/10).

Hmm. Längtar verkligen pensionärer och kämpande ensamstående föräldrar efter att för sina skattepengar få ”känna sig sedda” av en random diktare? Jag menar, tänk om de hellre hade velat se satsningar på fler poliser eller fått behålla sin inkomst och köpa sig något fint till helgen?

Men så tänker inte de som kämpar för att kulturarbetare ska få lön från oss arbetande skattebetalare. Friheten att själva få välja underhållning är inte deras grej. Nej, de ska bestämma. Och du ska betala. Punkt.

Diktarens lön kommer från Konstnärsnämnden, en statlig myndighet som delar ut 85 miljoner om året till olika projekt. Via underavdelningen Kulturbryggan fick vi skattebetalare punga ut med 894 000 kronor för poeten.

Grattis alla som bor i Norrköping, Ystad och Boden som måste betala för dikter om en betongfabrik eller ett kommunalt styrdokument i Tranemo.

Tyvärr är det inte första eller sista gången vi hör om hur medborgarnas pengar delas ut hur som helst till diverse tokiga kulturprojekt.

Via Kulturbryggan fick fyra konstnärer för ett par år sedan en miljon kronor för att göra konst FÖR ”naturens mindre invånare” – fåglar, humlor, skalbaggar, maskar och svampar (Expressen 6/3 -19).

För några år sedan kom nyheten att skattebetalarna kommer att lägga sex–sju miljoner på att en levande person ska vara heltidsanställd på livstid, som en konstnärlig prydnad av Västlänken i Göteborg (SVT 25/10 -17).

Denne ska ”vandra omkring under marken och agera konstverk” och göra ”lite vad den vill”. Detta som ”en kommentar på lönearbete i dag”, enligt en av beslutsfattarna.

Många av oss som tvingas betala – via lönearbete – morrade som kommentar. Vilket trams!

Dessvärre används skattepengar uttryckligen för att ge jobb åt konstnärer. På Konstnärsnämndens hemsida talas det om att myndigheten har som uppgift att ”analysera och sprida kunskap om konstnärernas ekonomiska och sociala villkor” – alltså verka som en fackförening.

Kulturbryggan ska ”förbättra förutsättningarna för konstnärer att verka utanför storstadsregionerna”. Det handlar alltså inte om att folk som betalar miljoner för dikter och dansföreställningar ska få se nåt kul, utan att om ett slags hitte-på-jobb för konstnärer.

Idén till att inrätta en kommunpoet i Tranemo kom från Juan Ochoa-Echevarria, verksamhetschef för kultur, bibliotek och fritid. Han var noga med att kommunpoeten ska ha stor konstnärlig frihet. ”Vi måste låta konstnären arbeta fritt och vi vill inte styra för mycket. Det ska råda armslängds avstånd.”

Men det är faktiskt politikerna som ska hålla armslängds avstånd – från våra bankkonton.

Schas! Om någon ska ha frihet är det väl vi.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman