KRÖNIKA. På skolor landet över får barn elaka kommentarer om sitt utseende. Det fnissas bakom ryggen på den som anses för tjock, smal, lång, kort, finnig eller felklädd.

Vi har alla drabbats. Det sociala trycket har begränsat oss. Sårat. Styrt.

Tyvärr är det inte bara småbarn som mobbar folk för hur de ser ut. Även vuxna dömer andra hårt utifrån yttre attribut. Hackar och klagar över sådant som faktiskt inte påverkar dem själva alls.

Jag fattar inte varför man inte bara kan leva och låta leva. Om någon har på sig något du inte tycker är snyggt skadar det ju inte dig. Låt det bero!

Lena Hallengren hade nyligen en rosa outfit. Enligt vissa var den inte klädsam, och ministern hånades i sociala medier. Hade hon ingen spegel? Bar hon pyjamas? Usch och fy. Löjeväckande. Någon tyckte att det var ”respektlöst av henne att gå omkring sådär, minister och allt! Ser gärna att de folkvalda får en sedlighetspolis efter sig.”

Oj då. Ska vi införa regeringsuniform? Vem bestämmer hur den ska se ut? Ska sedlighetspolisen bevaka din kjollängd eller färg på strumporna också?

Den här typen av kommentarer kommer från höger till vänster. Jag har sett upprörda klagomål angående att folk bär hatt inomhus eller mjukisbyxor utomhus.

Före detta journalisten Staffan Sonning skrev för ett tag sen ”Varför har alla manliga fastighetsmäklare för små kavajer som verkar ha krympt i tvätten?” En liberalpartistisk riksdagsledamot gillade inlägget. En sosse kommenterade ”Det är så fult med för små kavajer” och menade att ”En kavaj ska gå att knäppa utan att strama och täcka rumpan”.

Jaha. ”Ska”. Enligt vem?

Om man själv vill ha pösig lång kavaj kan man ju ha det. Men varför också sätta regler för andra?

Lisa Magnusson, ledarskribent på liberala Dagens Nyheter, skrev nyligen: ”FATTAR verkligen inte trenden med att försöka inreda så det ser ut som på hotell? Och att den stilen bara... fortsätter... pågå?? Varför vill man ha ett hem som ser typ ’fräscht och opersonligt’ ut?! Som en kuslig mardröm.”

Men varför göra narr av andras stil och smak? Det hade varit mer liberalt att titta åt andra hållet.

Debattören Pernilla Ström skrev för några år sen på Facebook: ”Snälla, snälla – kan vi inte avskaffa detta gräsliga skäggmode nu!! Ok för ett litet välansat skägg – men dessa vildvuxna, hårmassor i ansiktet?” Ström raljerade över att de såg ut som skogshuggare och hillbillyer.

En skäggig man kontrade med: ”Skulle det vara OK om en man uttalade sig om hur han tyckte att kvinnor skall sätta upp håret eller ha rakade armhålor eller inte?”

Det tyckte Ström var i sin ordning, men själv undrar jag varför man över huvud taget måste gnälla på andras utseende i oförskämda ordalag. Så onödigt hätskt.

Någon kanske invänder mot mitt resonemang och säger att de klagande mobbarna inte kräver lagstiftning. Det är korrekt. De tycker ju bara i sociala medier.

Men socialt tryck är också ofrihet. Oskrivna regler måste ofta följas för att undvika straff som utställning ur gruppen.

Jag ogillar Facebookgnället på samma sätt som jag vänder mig emot hur moralpoliser i förorterna anmärker på kvinnors kläder. Om någon mästrande imam säge: ”Om hon inte täcker sig, ska hon till helvetet”, kommer jag att skydda tjejerna mot imamens ord. Den nivån av social kontroll är självklart värre, men principen är densamma.

Ett fritt land består av ett gytter av olikheter. Folk har olika åsikter, sexualitet och stil. Om vi är generösa och tillåter det kommer fler att få vara sig själva – sitt unika jag.

Om du inte diggar Lena Hallengrens klädstil kan du väl hålla det för dig själv? Hon kanske inte tycker att dina byxor är snygga heller? Varför lägga kraft och tid på att tjuvnypa?

Jag önskar att vi kan vara toleranta mot varandra och låta våra medmänniskor söka lyckan på sitt sätt. Då formar vi ett samhälle med god, hållbar energi. Som ger ljus och värme till fler.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman