KRÖNIKA. ”Vi kommer att döda dig genom att slakta dig”, sa ett barn som intervjuades i Al-hol-lägret i Syrien av Sky News (Utrikesbyrån 23/3). Barnet hade drillats i att den som inte lydde de islamistiska värderingarna förtjänade döden.

Tyvärr finns det många som han. Barn. Vuxna. Kvinnor. Män. När den före detta salafisten Anas Khalifa intervjuades i 30 minuter menade han att det finns extremister i alla moskéer han besökt – i Sverige (22/9).

Att de mest hårdhudade muslimerna kan skrämma på ett ytterst obehagligt sätt blev den nyligen avlidne konstnären Lars Vilks smärtsamt medveten om. Han tvingades leva med livvakter under sina sista 14 år i livet och kunde inte ens fira jul med sin älskade särbo. När han dog skrattades det i sociala medier. Folk jublade.

Hans ”brott” var att han 2007 ritade en tuschteckning av profeten Muhammed som rondellhund. Detta retade upp terrornätverket al-Qaida i Irak, som utfäste en belöning till den som mördade honom. I Somalia uppmanade al-Shabab sina anhängare att skära halsen av honom. Under åren försökte några bränna ner hans hem och vid en föreläsning i Köpenhamn dog två människor i en attack med Vilks som måltavla.

Tyvärr skrämdes alltför många av detta. Föreläsningar stoppades och tidningar valde att inte publicera hans teckning. Hot gick hem.

För några år sedan svarade var tredje politiker i Skaraborg att de ville förbjuda publicering som kunde vara kränkande för religionsutövare (P4 28/11 -16). Kommunalrådet (C) i Skövde menade att ”Det är egentligen onödigt med den typen av provokationer”.

Det var bisarrt nog inte alltid terrorgrupperna som fick skit för de provocerades agerande – utan Vilks.

Debattören Ann Heberlein skrev 2015 att Vilks ”hetsar mot muslimer”, vilket hon själv hade ”liten tolerans mot”. ”Att vi får säga vad vi vill innebär inte att vi bör säga allt vi kan”, menade hon. Detta eftersom vi har ett ansvar för vilka konsekvenser våra ord får eller hur människor uppfattar det vi säger (SVT Opinion 17/2 -15).

”Lars Vilks får skylla sig själv. Att smäda en religion och dess utövare är rätt billigt”, skrev journalisten Täppas Fogelberg i SVT Opinion (5/10 -12).

Ouch. Att mena att den som ritar en teckning har skuld i om han får halsen avskuren är ju magstarkt. Har man verkligen ett ansvar för de extremt lättkränktas uppblåsta reaktioner? Om de retar upp sig för minsta lilla begränsas i så fall vårt rörelseutrymme enormt.

Förhoppningsvis har de flesta i dag vett att stå upp för yttrandefriheten och inte fjäska för islamister. Tyvärr finns dock undantag.

Moderna Museets chef kallade nyligen Vilks rondellhund ”hatisk och kränkande”. Hon menade att den var ”en medveten provokation med avsikt att skapa spektakel i en tid som var och är starkt präglad av xenofobi och islamofobi” (SVT 8/10).

Men på vilket sätt var det främlingsfientligt att rita en teckning av en profet? Naturligtvis visste Vilks att det skulle reta upp en del muslimer. Men de hetsiga reaktionerna emot hans konstverk visade att den som bör beskyllas är de hotfulla och våldsamma. Inte Vilks!

Ytterligare ett exempel på att välja fel är vad som hände i Malmö i helgen. Just nu pågår en förintelsekonferens där, och en arkivarie ställde därför fram böcker och affischer med judiskt tema i Stadsarkivets skyltfönster. Men en chef gav snabbt order om att täcka över böckerna – för att inte riskera skadegörelse, rapporterade Sydsvenskan (11/10).

Så generande mesigt! Den som döljer den judiska litteraturen för att antisemiterna kanske retar sig på dem viker sig ju för intoleransen. Det ska inte det offentliga Sverige göra.

Varken för islamister eller antisemiter.

”Det sorgligaste med Lars Vilks historia är att islamisterna vann”, skrev Karin Olsson på Expressen (3/10). Hon pekade på att deras ”våldskapital är så fruktansvärt och ängsligheten i offentligheten så förlamande”.

Lars Vilks själv sa: ”Jag menar att det är problematiskt om det är en mobb som ska bestämma” (TT 11/5 -10).

Problematiskt är ett alldeles för svagt ord för den som vill kuva hela vårt samhälle och ta vår frihet ifrån oss.

Låt inte mobben få bestämma.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman