KRÖNIKA. För att stoppa den globala uppvärmningen bör 10 procent av världens elproduktion komma från kärnkraft år 2050, skrev det internationella energiorganet IEA i en rapport i maj. Detta kräver fördubblad kapacitet. Utbyggnad alltså! (SVT 19/5). Även i en rapport från 2018 menade IEA att det byggs för få kärnkraftsreaktorer för att klara klimatmålen (6/12 -18).

I Sverige har kärnkraftverk dock tvärtom stängts ner. Så i dag tvingas företag och hushåll betala skyhöga elräkningar och vi har måst importera smutsig el, från kolkraftverk och andra fossila källor.

Det känns sådär för den som bryr sig om miljön.

Enligt Per Bolund (MP) och Stefan Löfven (S) beror nedstängningarna på bristande lönsamhet. De försöker påskina att de själva inte har någonting med saken att göra, utan att det är företagens egna beslut.

Men det är lögnaktigt, då politikerna indirekt stoppat kärnkraft via skatter, regelverk samt uteblivna forskningspengar.

Vattenfalls produktionschef Torbjörn Wahlborg sa i februari att nedstängningen av de två Ringhalsreaktorerna 2019 och 2020 berodde på politiska beslut – nya säkerhetskrav och effektskatten (SVT 11/2).

Skatten avskaffades visserligen för några år sedan, efter ett beslut 2016, men då var det för sent; skadan var redan skedd. Dessutom finns flera andra hinder. I Miljöbalken finns förbud mot att driva fler än tio reaktorer i Sverige, och en regel att de bara får byggas vid de befintliga kärnkraftverken. Gamla kärnkraftsreaktorer får inte återstartas.

Dessa politiskt formulerade regler förhindrar utvecklingen mot småskaliga reaktorer, som bland andra Moderaterna har sett som en smart lösning för framtiden.

De ska vara betydligt mindre än vanliga kärnkraftverk och kunna serieproduceras. Än så länge är de inte så vanliga, även om till och med statliga Vattenfall forskar på området i Estland. Men i dag måste varje nytt kärnkraftverk prövas och godkännas för sig, vilket krånglar till.

Tyvärr stöttar staten inte heller utvecklingen med någon entusiasm. Energimyndigheten lägger varje år 1,6 miljarder kronor på forskning. Men de projekt som får pengar ska underlätta utvecklingen av ”ett helt förnybart energisystem”, vilket betyder att kärnkraftsforskning kan få svårt att få medel.

Vår regering har dessutom valt att inte stå bakom ett krav från tio EU-länder att kärnkraften ska grönklassas, i syfte att stimulera investeringar i nya, moderna modulära reaktioner.

De rödgröna är helt enkelt benhårt inställda på att Sverige inte ska ha kärnkraft, vilket både Socialdemokraterna och Miljöpartiet är tydliga med i sina partiprogram. S skriver att ”miljövänlig och förnybar energi måste ersätta såväl de fossila bränslena som kärnkraften”. MP tycker inte att kärnkraften hör hemma i ett hållbart samhälle, så vi bör ”påbörja avvecklingen omedelbart”.

Om det blir maktskifte 2022 har Ulf Kristersson (M) lovat ny kärnkraft (Expressen 2/5). Detta via stöd till forskning samt en ny energiöverenskommelse. M, SD, KD och L är positiva till att satsa på kärnkraft och vill skrota målet om att Sveriges elförsörjning ska vara förnybar från och med år 2040.

Det behövs naturligtvis satsningar på vind- och solkraft, samt andra lösningar. Men om svenska företag ska kunna fortsätta blomma behövs en trygg elförsörjning. Och tyvärr går inte att lita på vindkraften om det inte blåser tillräckligt mycket. Dessutom ligger den ofta i norr och då det inte finns nog med kraftledningar till söder blir industrin i Skåne utan.

Men det är verkligen inte bara en fråga om att gynna företagen på miljöns bekostnad.

I Finland vill De Gröna att kärnkraften ska klassas som hållbar energikälla i EU, som ett sätt att stoppa klimatkrisen (Yle 23/10).

Låt oss hoppas att deras svenska systerparti har mod att tänka om.

För klimatets skull.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman