KRÖNIKA. Kenny misshandlades svårt i sex timmar. Förnedrades med en colaflaska. Trodde att han skulle dö. Kvällspostens intervju med honom i helgen var otäck läsning. Särskilt hajade jag till över att Kenny berättade hur han byggde upp ett hat mot samhället. ”De gick fria och jag fick flytta 40 gånger på två år. Jag spårade ur helt i missbruk och kriminalitet och blev riktigt psykiskt sjuk” (12/9).

Nog känner man ofta ilska på gränsen till hat när man läser rapporteringen om rättsprocesser som tycks mer flippade än en science fiction-rulle.

Många rasade när en man som våldtagit två kvinnor grovt fick 840 000 kronor i skadestånd eftersom Högsta domstolen skrev ner hans ålder. Ett av hans offer fick ynka 3 000 kronor eftersom det tydligen inte gick att ta av hans resurser för att ge till henne. ”Det är ett hån mot kvinnor”, sa hon till Kvällsposten (20/8).

Ja, det ger kväljningar.

Jag får svårt att andas.

Mannen fick alltså sitta kortare tid i fängelse eftersom han var ung, vilket ju är något många har vänt sig emot under lång tid. Men det finns också riktlinjer från riksåklagaren, om att barn bara får frihetsberövas som sista utväg och kortast möjliga tid, som bör kritiseras.

Som exempel dömdes en ung man nyligen för att ha haft tusentals barnpornografiska bilder, till och med på spädbarn som plågats. Men eftersom han bara var 19 år fick han bara skyddstillsyn och 100 timmars samhällstjänst (Kvällsposten 3/6).

17-åringen som misstänks ha mördat en polis i Biskopsgården i somras lär nog inte få något större straff. Polisprofessorn Leif GW Persson spådde att han får max fyra års ungdomsvård (4/7).

Expressens granskning av våldtäktsdomar 2016-2019 visade att det inte är ovanligt att unga våldtäktsmän döms till tre månaders fängelse och skyddstillsyn när de våldtagit en tjej som varit berusad på exempelvis en hemmafest. (25/6 -19).

Tre månader! Usch! Minimistraffet om två år för våldtäkt av normalgraden är ju redan lågt. En utredning som föreslår en höjning tre år är visserligen ute på remiss. Men arbetet har gått generande långsamt. Redan 2018 kom riksdagen med kravet via ett tillkännagivande.

Det finns fler rabatter.

Man kan få lite snällare bestraffning om man döms till utvisning – även om denna inte kan genomföras på grund av verkställighetshinder, vilket händer i ett av tio fall. Den som har koppling till Sverige får enligt praxis 10-15 procent rabatt.

Förutom att åberopa förövarens ringa ålder eller att kvinnan var full kan en våldtäktsman även komma undan fullt straff genom att hävda att han sov under en våldtäkt.

Också den som riskerar att bli av med jobbet får ofta sänkt straff. Mannen som dömdes för våldtäkt av unga som han hjälpt via RFSL fick exempelvis sitt straff sänkt av hänsyn till att han blivit avskedad (16/7).

Och om man begår många brott får man rabatt; bara det grövsta bestraffas fullt ut.

Dessutom finns rätten att avtjäna en tredjedel av sitt fängelsestraff i frihet, via villkorlig frigivning. Risken att återfalla i brott påverkar inte, som i våra nordiska grannländer Norge, Finland och Danmark. Inte heller påverkas rätten av att man har misskött sig i fängelset.

Bovarna släpps alltså fria, medan offren ofta lever kvar i mentala bojor.

Vad är ens lagarna värda? Vems sida står politikerna på? När ska det bli ändring av praxis i domstolar och av straffskalor så att de som kränkts kan känna trygghet?

Risken med rådande o-ordning är att offren en dag reser sig i frustration och slår tillbaka. Att ilskan ökar och tilliten till samhället sjunker. Att medborgargarden och parallella rättsystem tar över.

Den utvecklingen är naturlig – men högst oönskad för alla som vill leva i harmoni.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman