KRÖNIKA. SVT ska tvingas sända en kvart i varje nyhetssändning om klimatkrisen, föreslogs det i en motion till Miljöpartiets kongress. ”Klimatnytt” skulle alltså ta en brutalt stor bit av exempelvis Rapport, som i dag är en halvtimme inklusive väder och lokala nyheter.

Bort med rapportering om brottslighet, hej då till nyheter om kriser i Afghanistan, bye bye till inslag om nya satsningar på skolan.

Hej till politisk styrning av nyheter.

Kvarten skulle nämligen inte bara styra ämnesval, utan att berätta ”vad vi måste göra snarast för att undvika den slutliga kollapsen för klimatet och naturen”.

Jisses. Tänk er vilket ramaskri det – med rätta – blivit om Moderaterna hade krävt halva Aktuelltsändningen för propaganda för marknadsekonomi? Eller att Sverigedemokraterna hade begärt att statstelevisionen skulle sända reportage om negativa effekter av migration?

Tobias Billström, gruppledare för Moderaterna, menade att förslaget “gör våld på grundläggande demokratiska principer” och att det för tankarna till Ungern och Polen.

Ja, sannerligen.

Tyvärr är MP-medlemmarna inte ensamma om att från vänster försöka styra medier.

”Det är dags att Sverige inför en Netflix-skatt”, föreslog Lawen Redar, kulturpolitisk talesperson för Socialdemokraterna i helgen (Aftonbladet 8/10). Hon vände sig emot ”globaliseringens inverkan på svenskt kulturliv”. På ren svenska betydde det att hon ogillade att folk själva fritt väljer att betala för Netflix olika serier i stället för de svenska produktioner som staten vill att vi ska se på.

”Om vi ska värna våra språk- och kulturintressen och ha inhemsk film- och serieproduktion krävs en ändring”, skrev Redar.

Snacka om nationalism!

Även vänstersidans envisa försvar av ett stort public service betyder tyvärr att man riskerar att snedvrida debatten.

När SR, SVT och UR får miljarder av skattebetalarna riskerar man att tränga ut alternativ. Public service kan erbjuda nyheter ”gratis” medan andra måste ha betalvägg – för att överleva och kunna betala sina journalister.

Jag tycker personligen att det finns anledning att ha offentligt ägda mediekanaler. Men kraven måste vara mycket höga på att det verkligen blir balanserat och inte vinklat utifrån reportrars egna agendor. Att minska budgeten för public service behöver inte gå på tvärs mot public service existens.

Men försök att minska dess kostym blir hårt bemötta av vänstern.

Lawen Redar (S) skrev för ett par år sen om ”hatet mot public service” apropå sådana. Hon oroade sig över att svenskarna valde annat än SVT och SR, och att ”globaliseringen” – det vill säga människors fria val – riskerade att slå ut svensk medie- och kulturproduktion (19/10 -19).

Men varför tvinga fria människor att finansiera och konsumera just svenskt? För mig som liberal är det en viktig princip att låta alla själva bestämma vad de vill göra och hur de vill leva. Så länge man inte skadar någon annan ska man ha maximal frihet.

Socialdemokraternas och Miljöpartiets styrning av våra tankar är därför obehaglig.

Centerpartiet när tyvärr också en vilja att kontrollera friheten, för att gynna sina egna tankar. ”Det är inte odemokratiskt att förneka odemokratiska partiers inflytande”, skrev EU-parlamentariker Abir Al-Sahlani (C) i vänstertidningen ETC i veckan (5/10).

Exakt hur hon ville stoppa dem framgick inte, men hon menade att det är ett problem att de hon själv ansåg vara populister får makt och inflytande.

Det är konstigt hur så kallade liberala partier kan agera så uppenbart emot liberala principer utan att skämmas.

Christer Nylander från Liberalerna menade i en debattartikel i Aftonbladet att ”ett smalt, kontrollerat och slutet kulturliv som följer den politiska maktens önskan gör samhället mer slutet och minskar vår möjlighet att tänka annorlunda” (27/2 -20).

Hans taggar vändes då mot Sverigedemokraterna, men borde ha riktats vänsterut. Om någon försöker detaljstyra våra tankar är det de. Liberaler borde kraftsamla och ryta till. Medan vi fortfarande får.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman