KRÖNIKA. Anne Ramberg, tidigare generalsekreterare för Advokatsamfundet, klagade häromdagen på att åklagare uttryckt politiska åsikter.

”Jag ifrågasätter om åklagare i sin myndighetsroll med krav på saklighet och objektivitet ska driva repressiv aktivistpropaganda”, skrev hon på Twitter och länkade en artikel av 29 åklagare (17/12).

Men om bara advokater hörs i debatten riskerar den att bli skev. Dessa är nämligen ofta satta att försvara brottsmisstänkta, så det är naturligt att de värnar om deras intressen. Åklagarna har i stället som jobb att bevaka samhällets intresse av att beivra brott.

Sannolikt kan de komma att landa i olika ståndpunkter.

Det är bra om de båda vågar ta plats och ge input till politiker och väljare.

Rambergs motvilja mot att åklagare ska öppna munnen blir märklig med tanke på att hon själv genom åren knappast varit någon neutral tyst mus. Kan hennes ovilja att se åklagare i debatten handla om att hon inte delar de åsikter som kommer därifrån?

”Det är inte mina privata åsikter som jag i första hand för fram, utan samfundets”, sa hon för ett par år sedan (Karriär 7/2 -19). Men tror alla advokater verkligen på det som Anne Ramberg tror på? Nja. Alla högljudda inlägg på blogg, Twitter och radioprogram tyder på ett starkt personligt engagemang.

I sitt sommarprat 2019 jämförde Ramberg Europa i dag med nazismens framväxt och pekade ut åsikter som krav på hårdare straff för brott. Hon har uttryckt kritik mot slopad åldersrabatt, kriminalisering av terrorsamröre och hemlig dataavläsning. (Expressen 18/9 -19). Hon har sagt att det vore ”oerhört stötande” att höja minimistraffet för våldtäkt (Expressen 28/7 -19).

Ramberg menade i sitt sommarprat att det behövs ett visst mått av civil olydnad som ett slags ”säkerhetsventil” i ett demokratiskt samhälle. Hon tog som exempel upp att Elin Erson vägrade sätta sig ner i ett plan i syfte att stoppa utvisningen av en afghansk man. Mannen hade liksom många, många fått nej på sin asylansökan. Menade Ramberg att de alla skulle ”räddas” på samma sätt?

Själv har hon tagit ställning för ett högt asylmottagande, oavsett om detta drabbar välfärden eller fattigpensionär.

Dessutom har hon använt en rå och arrogant ton mot meningsmotståndare. Hon har på sin blogg dissat förslag från liberala ledarsidor med argumentet att de bara framförs av populistiska skäl. Som om de var lealösa nickedockor utan egen vilja.

Den tidigare generalsekreteraren har tidigare även anklagat åklagare för något slags populism: ”Jag tror att svenska domstolar och domare har en väldigt hög integritet och inte låter sig styras av opinionen. Däremot kan det nog ibland vara lite annorlunda bland poliser och åklagare”, sa hon till tidningen Karriär. ”De vill vinna målet och har svårt att förhålla sig objektiva.”

Åklagaren Paulina Brandberg, även aktiv i Liberalerna, delar inte Rambergs uppfattning att hennes engagemang står i strid med åklagarnas krav på objektivitet. ”Att man som åklagare har uppfattningen att fler som begår brott ska kunna lagföras kan knappast vara förtroendeskadligt, snarare vore man en dålig åklagare om man var helt likgiltig i denna fråga”, skrev hon i en kommentar till mig.

”Vi ser ju väldigt konkret vad som fungerar bra och mindre bra i brottsbekämpningen och i en situation där många politiker försöker hitta lösningar för att bryta brottsutvecklingen blir det ju väldigt kontraproduktivt om vi bara sitter tysta.”

Ja, nog behöver Sverige all hjälp för att förstå hur vi kan komma åt kriminaliteten som river sönder landet.

Vi som inte möter de misstänkta eller deras offer i vardagen, läser domar i detalj eller kan tolka lagparagrafer behöver de skolades inspel. Risken blir annars att debatten blir ytlig. Och fokuserad på badkar.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman