KRÖNIKA. Gängkriminaliteten frodas och vi är många som känner smått panik över situationen. Klumpen i magen växer när man ännu en morgon vaknar till nyheten om någon som blivit skjuten.

Många har dött i Järva i Stockholm, vilket fick ett stort antal föräldrar, särskilt mammor, att demonstrera utanför riksdagshuset nyligen. De riktade 34 krav till politikerna – en lång radda med typiskt vänsterinriktade förslag.

Föräldrarna ville ha en krisbudget för utsatta områden, fler sommarjobb, läxhjälp för alla, ekonomiskt stöd till ensamstående, fler specialpedagoger, lärare och kuratorer. De krävde stöd till kultur, idrott och föreningsliv. Fler billiga hyresrätter. Och så vidare.

Fokus låg alltså stenhårt på att kräva mer pengar av skattebetalarna och fler insatser uppifrån. Det egna ansvaret för situationen nämndes knappt.

Lena Andersson skrev klokt om saken i Svenska Dagbladet. ”När Tenstas mammor demonstrerar och skickar kravlista till regeringen gör de det enbart i egenskap av drabbade. Förövarna tycks vara föräldralösa. Eller ska vi förstå det som att statsråden är förövarna?” (30/10)

Nej, självklart är det inte politiker som har format brottsliga barns värderingar och beteenden. Föräldrar har ett enormt ansvar över att lära barnen att respektera andra, skapa ett hederligt liv samt sköta skolan.

Ett land där mammor och pappor föser över sitt föräldraansvar på politiker kommer att funka dåligt. Man måste faktiskt uppfostra på egen hand.

De måste exempelvis berätta för sina barn om att inte alla har råd med det dyraste.

En mamma berättade att hon vet föräldrar som tar lån eller lägger delar av sin lön på märkeskläder till barnen så att de inte ska springa ärenden åt kriminella (SvD 30/8).

Men få familjer kan köpa allt, och ansvarsfulla föräldrar behöver förmedla sanningen att plus och minus måste gå ihop. De måste hjälpa barnen att finna självkänsla ändå, oavsett vilken jacka de bär.

Föräldrar bör även se till att barnen inte ränner ute på nätterna. Vad gäller barn som växer upp i hederskultur vet vi att mammor och pappor är nitiska när det gäller att sätta gränser för döttrarna. Hur kommer det sig då att söner släpps vind för våg?

I augusti hölls en manifestation i Tensta där svensksomaliska kvinnor ville se långsiktiga insatser på skola och jobb, samt bättre bostäder ”så att barnen inte tvingas ut på gatan där de kan hamna i fel sällskap”.

Men vad då tvingas ut? Självklart har de själva inflytande över om deras barn får gå ut eller inte. Att skylla ifrån sig och avkräva skattebetalarnas hjälp är bara fegt.

Föräldrar måste larma om deras barn tycks hamna snett. När polisen i Järva började jobba närmare föräldrar kom fler avslöjanden om att barn förvarade vapen eller pengar hemma, vilket ledde till en del beslag. Fler behöver ha bättre koll på vad som göms, och mod att berätta.

Fler bör även acceptera hjälp med besvärliga barn. Ibland gör misstänksamhet mot socialtjänsten och andra myndigheter att många inte tar emot stöd. Föräldrar som bryr sig måste börja tacka ja.

Politiker är naturligtvis inte helt utan makt att vända utvecklingen. De kan:

• Pressa arbetslösa att ta de jobb som finns eller utbilda sig, genom att sänka bidragen.
• Se till att det finns resurser och verktyg hos rättsväsendet.
• Ge Socialtjänsten rätt att hjälpa tidigt i barns liv, även utan föräldrars samtycke.
• Se till att skolan bli tuffare, med mer disciplin och ordning som ger arbetsro.
• Ge skarpare och tydligare information och kunskapsbas via samhällsorientering och SFI.

Men sanningen är att politiker redan nu går ner i brygga för att stödja. Dagens Nyheters ledarskribent Hanne Kjöller avslöjade exempelvis att skolor i utsatta områden får ett socioekonomiskt tillägg om upp till 53 000 kronor per år och elev.

Pengar, pengar, pengar är inte alltid den bästa lösningen.

Ibland behövs gammal hederlig uppfostran.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman