KRÖNIKA. Moderaternas utspel om hårdare straff fick häromdagen kritik av kriminologen Janne Flyghed, professor vid Stockholms universitet (Aftonbladet 12/9).

Han kallade det ett ”populistiskt utspel och symbolagerande” och menade att hårdare straff inte är problemet för ”de här unga killarna är inte särskilt straffkänsliga”.

Flyghed ville hellre se socioekonomiska satsningar.

Ja, det brukar ju låta så från svenska kriminologer. Straff är dumt. Mer bidrag löser allt. Gärningsmän är ett slags stackare som blir som klassens ljus om de slipper påföljder….

Man kan ju lika gärna bygga padelbana av häkten och anstalter och så tjotjim blir alla trygga?

Hmm. Jag är skeptisk.

Det är inte första gången Janne Flyghed sätter sig på tvären när det kommer till att ta itu med brottsligheten med tuffare tag.

Redan 2008 vände sig han och tre andra forskare mot en oförsonlig inställning till ungdomsbrottslighet (DN 14/1 -08).

Tio år senare argumenterade han tillsammans med fem andra kriminologer på DN Debatt mot skärpta straff (30/1 -18).

Flyghed har även vänt sig mot olika metoder för att komma åt skurkar. Exempelvis var han kritisk till kartlägga extremism i kommuner, med argumentet att det skulle kunna vara åsiktsregistrering (SR 24/4 -16). Han var också kritisk till krafttag mot terrorism (SVT 24/3 -16).

2019 sågade han en satsning på övervakning i Göteborg. Planerna på ansiktsigenkänning gjorde honom mörkrädd (G-P 19/2 -19).

Nu i maj var han i samma anda kritisk till att polisen ville övervaka områden med drönare, i syfte att rädda liv, bekämpa brott och öka säkerheten i samhället. Men Flyghed såg det som en ”kränkning när polisen filmar på allmän plats” och en form av stigmatisering av utsatta områden (SVT 27/5).

Att Janne Flyghed liknar Linda Westerlund Snecker (V) är alltså tydligt. Stopp för alla verktyg som kan underlätta polisens arbete. Ovilja att ta ställning för brottsoffren i målkonflikter. Nej till att förövare ska få sona sina brott.

Men han tycks även tydligt vänster i sina värderingar på andra sätt.

I februari var han kritisk till att polisen infiltrerat en misstänkt knarksmugglarliga. Han smällde i sin motivering: ”Varför använder man inte det här i stora bolags styrelserum, där man jobbar med skatteflykt?” Flyghed lyfte att miljardbelopp försvinner till Cayman-öarna och menade att det var minst lika samhällsskadligt som en del av det som händer i utsatta områden. ”En del av skatteflyktandet, som handlar om tiotals miljarder som man drar undan, hur mycket har det resulterat i att man skurit ner på fritidsverksamhet, ungdomsidrotten, skolan, sjukvården?” (Aftonbladet 13/2)

Jämförelsen mellan dem som gömmer en del av pengar de har tjänat ihop och de som skjuter vilt på allmän plats är obehaglig.

Han är även en stark förespråkare för sociala insatser. 2008 skrev han att unga som begår brott ofta kommer från resurssvaga familjer där ekonomisk fattigdom och social misär spelar roll.

2018 efterlyste han och andra kriminologer en politik som minskar ojämlikheten i människors livschanser.

Dock var det oklart vilken typ av insatser som kan göra susen. Var det total jämlikhet mellan alla svenskar som skulle förvandla alla knarkförsäljare och barnrånare till hederliga elevrådsordförande?

Jag kan absolut hålla med om att folks dåliga ekonomi kan locka till att begå brott, men jag skulle snarare ha mer disciplin i skolan, sanktioner mot föräldrar vars barn kränker andra, eller uppfostrande insatser från Socialtjänsten.

Men sådant tal om eget ansvar eller individuell bestraffning är inte kriminologernas melodi. Förövarna är i stället offer för rasism.

2008 menade Flyghed och hans medskribenter att representationen i brottslighet bland unga med utländsk bakgrund delvis berodde på en diskriminerande myndighetsutövning från polis och rättsväsende.

2014 kallade han polisens utlänningskontroller för ”rasistiska” då man för att finna personer som kunde befinna sig i landet illegalt kunde gå på utseende eller reagera mot dem som talade dålig svenska (Fria tidningen 18/12 -14).

Och han försvarade förra året en annan artikel som beskrev polisens arbetsmetoder och teknologi som baserade på strukturell rasism (Sydsvenskan 30/7 -20).

Rätt magstarkt anklagande mot poliskåren, minst sagt.

Att svensk kriminologisk forskning har vridning åt vänster tycks tydligt. Kriminologen Fredrik Kärrholm skrev på DN debatt 2018 att den är minst lika politiserad och vänsterorienterad som genusvetenskapen.

Anna Dahlberg på Expressen intervjuade 2008 Eckert Kühlhorn, professor emeritus i sociologi, som menade att det finns en tydlig slagsida i svenska kriminologers forskning: ”Det inte är fel på brottslingarna, menar man, utan på samhället.” Han hävdade till och med att kriminologerna blockerar annan forskning ”Om man går in och kritiserar så får man på käften” (13/4 -08).

Några som fick på käften var tre forskare som 2019 presenterade en studie byggd på intervjuer med 35 personer från Brå. De talade om att forskningsrapporter ändrades efter krav från chefer och politiska påtryckningar (Expressen 16/12 -19)

I studien pekades förresten den kriminologiska institutionen på Stockholms universitet ut som en maktspelare i Brås arbete. Det vill säga, Janne Flygheds arbetsplats.

En slump?

Man ska ha respekt för forskning och jag är alldeles säker på att det finns resultat som visar att det är bättre att släppa en del fångar fria. Men hur har man ställt frågorna? Sådant påverkar vad man kommer fram till. Finns det möjlighet att med bättre rehabilitering omvända fler? Går det att tänka kreativt för att ge brottsoffer upprättelse och sluta dalta? Kan man finna sätt att värna integriteten utan att skydda kriminella?

Politiker bör ha ryggrad att stå upp för höga straff trots forskarnas härskartekniker. Vad är annars kriminologernas alternativ? Vill de ha anarki? Tror de att alla människor är goda och att människor strikt följer lagboken bara för att det är kul? Tyvärr har de lite att komma med annat än klagan och anklagelser om populism.

Forskarnas tilltro till alla människors godhet är naiv. Vår tilltro till dem får inte vara det. Se igenom. Och tuffa på med tuffa tag.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman