KRÖNIKA. 1996 hittades en ung flicka död. Det började spekuleras på Aktuellts redaktion om mordet skulle kunna vara hedersrelaterat. Men den teorin sopades under mattan, då det skulle ”gynna de främlingsfientliga krafterna”. Det avslöjade journalisten Erik Fichtelius på Publicistklubben häromdagen.

Han lyfte fler exempel. Bland annat medierapporteringen kring de många assyrier som kom till Sverige på 70-talet. En reporter på Ekot avslöjade då att gruppen inte alls var förföljd, utan att många helt enkelt sökte sig till ett rikare land. Detta fick en Harald Ofstad, professor i praktisk filosofi, att kalla reportern naiv och ondsint, samt påstå att han svartmålade asylsökande. Ofstad jämförde reporterns metod med den som nazisterna använde mot judarna (DN Kultur 19/2 -81, redovisat i boken ”Äkta nyheter”, Fri tanke).

Något liknande hände på 90-talet, runt familjen Sincari. De utvisades men gömdes av en kyrka i Åsele och fick stöd av många. Amnesty protesterade.

Men SVT skickade ett TV-team till Sincaris hemby och fann att situationen inte var lika illa som den framställdes av familjen och dess stödtrupper. Den utsända reportern granskade uppgiften om att familjen var efterlyst i lokaltidningen, och fann att det inte alls fanns någon sådan notis.

Reportern Ola Nilsson berättade för Folkbladet att han bemöttes med ”hårda, närmast hätska, reaktioner” för att ha grävt fram sanningen. Till och med från kollegor. ”Västerbottens-Kurirens ledarsida och Anders Ehnmark i Expressen ifrågasatte varför jag alls hade berättat något som kunde vara till nackdel för männen Sincaris asylprocess” (12/8 -17).

Även Jörgen Huitfeldt, tidigare på Studio Ett, har berättat att han varit frustrerad över hur public service hanterat integrationsfrågan. ”Rätt ofta hamnade jag i diskussioner med kollegor om varför frågan skulle beröras över huvud taget. Och om vi skulle ta upp den – varför göra det på ett sätt som ”riskerade att gynna främlingsfientliga krafter” (DN 19/7).

Samma hariga kultur rådde länge i politiken. Alliansens eftergifter till Miljöpartiet 2011 för att stänga dörren för främlingsfientliga krafter är ofta omskrivna.

Jasenko Selimovic (L) menade 2012 att partier undviker debatten om integration av rädsla för att gynna de främlingsfientliga. Han lyfte att Socialdemokraterna inte hade en integrationspolitisk talesperson, och att Miljöpartiet och Vänsterpartiet sällan debatterade integrationen. Enligt honom kommer ”tystnaden […] att förvärra situationen” (DN 21/10 -12).

Så rätt han hade.

Tyvärr har migrationsdebatten i Sverige varit feg och förskönande – både bland politiker, opinionsbildare och i media.

Och tyvärr finns fortfarande de som vill mörka problem, samt skuldbelägga dem som lyfter dem.

I en debatt på Publicistklubben om kriminaljournalistik menade Camila Salazar Atías, kriminolog på Fryshuset, att man inte skulle prata om polisens lista över utsatta områden. Inte heller borde medier avslöja gängnamn.

Kerstin Gustafsson Figueroa från Nyhetsbyrån Järva – tidigare reporter på Flamman – vände sig emot att de flesta medier bara bevakar utsatta områden när det handlar om dåliga nyheter. Hon ville undersöka bakgrunden till gängskjutningar, men då fokusera på sociala orsaker.

Journalisten Johanna Bäckström Lerneby, författare till en bok om en kriminell släkt i Angered, försvarade dock öppenhet. Hon menade att problemen inte började när hennes bok kom ut, för familjen hade i många år förpestat tillvaron i sina bostadsområden. ”Det bästa är väl att det kommer upp på bordet så att det blir debatt så att vi kan göra något åt det på riktigt”, sa hon.

Det låter rimligt för alla som vill få ett harmoniskt Sverige. Det är absurt hur vissa tycker att det är det bättre att visselblåsare håller klaffen.

Vi som törs måste fortsätta vissla, även om det ger vissa tinnitus. Alternativet är värre. Om problem inte uppmärksammas finns risken att lösningar uteblir. Det skadar människor. Det ökar kostnader. Det spär på svårigheterna.

Drygt hälften i Järva känner någon som dött efter våld, enligt Folket Husbys trygghetsundersökning 2020. Cirka hälften av dem som bor i utsatta områden vill flytta, främst på grund av hög kriminalitet, enligt Global village studie.

Men Nyhetsbyrån Järvas huvudnyhet var på onsdagen en insändare från en tjej i åttan som uppmanade media att ”Sluta svartmåla förorten”, en intervju med en man som tyckte att media överdrev, samt en nyhet om att julgranen var på plats.

Som om problemen inte fanns.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman