Den absoluta friheten är den absoluta ofriheten. Det är en paradox som plågat liberalismen som idé från början. Andra partier och ideologier har inspirerats och efter hand övertagit liberal politik och kvar står Liberalerna med den olösliga frågan.
Den franska revolutionens berömda slogan var som bekant Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Det låter ju storslaget och har verkat hoppingivande för många generationer. Men det är en omöjlig ekvation. För att uppnå jämlikhet krävs statliga ingripanden som kommer att begränsa friheten. Det är därför den tredje delen, broderskap, behövs. Den omöjliga ekvationen kan lösas om vi känner oss som bröder, om vi på frivillig väg därför avstår lite av vår frihet för att i broderlig anda eftersträva jämlikhet.
Detta dilemma slutar inte där. Begreppet frihet innehåller i sig en omöjlig paradox. Den totala friheten att göra vad man vill måste rimligen också innebära rätten att förtrycka andra. Den enes frihet kan alltså vara den andres ofrihet. Detta har varit liberalismens paradox eller dilemma från allra första början. John Stuart Mill gör sitt bästa för att lösa den i sin bok Om friheten (1859) och många menar därför att han också gör det med orden som i Hjalmar Öhrvalls klassiska översättning från 1881 lyder:
Det enda fall då med rätta myndighet kan utöfvas mot en medlem af ett civiliserat samhälle mot hans vilja, är då man afser att förebygga oförrätt mot andra. – – – För att sådant skall vara berättigadt, måste den handling, hvarifrån man vill afhålla honom, vara afsedd att skada någon annan.
Men Mills invändningar mot sin egen teori blir snart många. Människans absoluta rätt till frihet kan bara gälla vuxna människor vid sina sinnens fulla bruk, som lever i ett civiliserat samhälle. I andra skrifter förespråkar Mill rent av slaveri för människor som han inte ser som civiliserade.
I äldre tider handlade frihetsparadoxen mest om ekonomisk frihet. Liberalismen eftersträvade ett samhälle med låga skatter, utan tullar och onödig byråkrati. Den socialistiska invändningen, att fri kapitalism leder till friheten för kapitalisten att utsuga eller förtrycka arbetaren, argumenterade man mot genom att hävda att också för löntagaren innebar friheten att man fritt kunde välja arbete, fritt förhandla om lön och annat som gjorde att marknaden också var till fördel för de svaga.
Liberalismen var därför lika mycket på kollisionskurs mot den klassiska högern, som inte alls var särskilt marknadsvänlig. ”Garanterat tullvänlig!” stod det ofta på 1800-talets högertidningar. Tullarna sågs inte som ett hinder mot fritt varuutbyte, utan som ett skydd mot prisdumpningar som skulle slå hårt mot bönder och hantverkare.
Läs även: Sabuni (L) avgår – han tar över
Det gamla Folkpartiet hade sina konflikter, inte minst den kluvna inställningen till brända och destillerade drycker. Å ena sidan innebär frihet att staten inte ska blanda sig i privata individers alkoholkonsumtion. Å andra sidan leder alkoholism till ofrihet för hela familjen. Nykterhetsrörelsen stod nära det gamla liberala partiet och även frikyrkorörelsen hörde till liberalernas trogna väljare. De ville föra en strikt alkoholpolitik som ur liberalt perspektiv kunde formuleras som frihet från alkoholens tvång genom förbud. Men där blir dilemmat så tydligt. Frihet genom förbud, är det ens möjligt att se förbud som frihet?
Så kom då den stora invandringen till Sverige. Ur ett liberalt perspektiv var detta något bra. Öppna gränser utan krångel och kontroll var liberalismens grundprincip. Länge gällde också regeln att invandrare skulle ha största möjliga frihet att leva så som de själva ville i Sverige, med andra ord att kunna bilda enklaver i Sverige med största möjliga frihet för att kunna bevara den egna särarten. Mångkultur blev honnörsordet och många tyckte att det gråa Sverige blev lite färgrikare av spännande maträtter, folkdräkter och mörkare hudfärg.
Men också här kom dilemmat i dagen. Frihet genom förbud-linjen gjorde sig gällande även i denna fråga. Påtvingad assimilering genom språkkrav och begränsning av invandring rimmade på ett ytligt sätt illa med liberalismens idéer, men omhuldades av Folkpartiet. Det var jämlikheten och broderskapet som gjorde sig gällande gentemot friheten. Men då hade vi ändå bara sett början.
Fortsättningen kom med nya invandrargrupper, från länder allt längre bort, såväl geografiskt som kulturellt. En autonom frihet för dessa invandrargrupper att själva odla sin kultur innebar frihet att behålla traditioner som förtrycker kvinnor och barn. För att komma ur detta dilemma blev de frihetsälskande alltmer förbudsivrande och allt mindre liberala. Allt givetvis i frihetens namn.
Läs även: Miljöpartiet och Liberalerna kvar under riksdagsspärren
Liberalismen är en av de stora ideologiska strömningarna under de senaste århundradena. Den har åstadkommit mycket av det som andra politiska ideologier senare tagit åt sig äran för. Nästan alla, från höger till vänster, har tagit till sig frågor som från början fördes fram i den politiska mitten. Den breda mitt som Annie Lööf vill göra till sin omfattar i nästan alla frågor alla politiska partier från V till SD. Kvar står Liberalerna med de olösliga frågorna, där paradoxen att absolut frihet är absolut ofrihet står som symbolen.
Hur det än går med Liberalerna i höstens val är denna fråga orsaken till de ständiga konflikterna. Konfliktytan går i mitten och därför blir lätt det som skulle vara en fredlig och nyanserad linje de stora grälens politik.
