Den som inte ser bakåt måste se upp. I Fäderneslandets Historia och Statskunskap för Begynnare av Christian Wåhlin (tolfte upplagan, 1822) framgår att det var entydigt Kungliga Sundhetskollegiet som hade ansvaret för vaccinationen, givet att det var ett landsövergripande problem. 

Långt innan EU inrättades tillämpades alltså en analog till subsidiaritetsprincipen. Den principen är till för att värna medlemsstaternas möjlighet att fatta beslut och vidta åtgärder, liksom att ge unionen rätt att ingripa, om målen för en planerad åtgärd inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna. Om effekten bättre kan uppnås på unionsnivå ”på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar” bör den ske på den högre nivån. Principen är alltså att när delegerad hantering inte fungerar kan nästa instans ingripa för att säkerställa det övergripande målet. Frågan har nu fått förnyad aktualitet. 

Regeringens hantering av pandemin fick flammande kritik. Den tydliggjorde att "regeringen styr riket" (grundlagen) och att passivitet och delegation av den styrningen inte fritar regeringen från ansvar. Nu när vaccinationen är på väg att skalas upp ger samma brist på styrning en regional ojämlikhet. Detta eftersom statens styrning sker genom filtret SKR, Sveriges kommuner och regioner. 

Vardera av de 21 regionerna, eller landstingen som det hette förr, agerar efter eget huvud med lokala vaccinationsplaner. Ännu är inget nationellt vaccinationsregister på plats. I världens mest digitaliserade sjukvård sker fortfarande rapporteringen för hand på sina ställen. 

I Halland meddelades att vaccinationen till en början fick vänta, eftersom man inte hade klart för sig hur man skulle prioritera vaccination gentemot sjukvårdens omedelbara behov. På flera ställen planeras massvaccination enligt förindustriell tradition med individuell tidsbokning. Det kommer troligen leda till överbelastning av tidsbokningsresurser och undanträngning av annan sjukvård. Dessutom blir genomflödet lågt och därmed leder det till försenad effekt av populations-immuniteten. 

Hur kan det bli såhär? Staten styr och ger uppdrag till regionerna. Men mitt emellan sitter SKR – som i grunden är en arbetsgivarorganisation och intresseorganisation för regionerna och kommunerna. 

För att få reda på vad som händer inom SKR hänvisas man till diarierna för de offentliga organisationer som sänder in information. Men SKR:s eget diarium är inte offentligt. Som intresseorganisation framhåller man i varje ögonblick det kommunala självstyret som princip och spelar sårad oskuld när staten har synpunkter. Därför blir styrningen från staten undermålig för processen att uppnå befolkningsimmunitet. 

Vi ska med andra ord ha tur om det ambitiösa målet om vaccinering till midsommar ska nås. Kom ihåg att man vaccinerar sig bara till viss del för egen del. Den stora effekten av vaccination är att smittan inte har bärare kvar i befolkningen. Det är en solidaritetshandling och inte ett individuellt privilegium att bli vaccinerad.

Sverige har nu valt att vaccinera per riskgrupp. Det har två effekter. Byråkratin ökar och träffsäkerheten på vem som tillhör vilken grupp blir låg. Systemet leder till fiffel när man ser att kommunala chefer tydligen passar in i riskgrupp 1, enligt nyhetsrapporteringen. 

För det andra leder det till att regionerna ännu inte organiserat sig för den massvaccinering som ska rullas ut inom några veckor. Många samtal kommer dagligen och stör sjukvården där människor vill veta när de får sitt vaccin. Lokalt lutar sig organisationen helt enkelt tillbaka i väntan på nästa steg. Dessutom lutar man sig tillbaka olika mycket i det regionala självstyrets namn.

Hur ska man göra i stället? För det första ska inte friska självgående människor störa vårdcentralernas arbete. För det andra: så fort det finns vaccin ska det snabbt ges till alla som vill ha (efter att små specifika riskgrupper fått först). För det tredje ska en enkel registrering av vilka som fått vaccin finnas, så att man tydligt vet i realtid hur immunitetsläget utvecklas. 

Därför borde massvaccinationen ske utan byråkratisk och resurskrävande tidsbokning med enkelt kösystem. Då kan transaktionstiden per vaccination minska så att det blir möjligt att hantera uppgiften. Om styvt 7 miljoner personer ska vaccineras till midsommar måste ungefär 85 000 personer vaccineras per dag, om man kommer igång på allvar den 15 mars. Då gäller det att ta bort alla byråkratiska hinder och slippa hantera alla tidsbokningar inklusive ändringar i varje vårdcentral.

De regionala olikheterna skapar förvirring och regionernas information om planeringen framstår som oklar också i den egna organisationen. Och som vanligt när det allmänna krånglar till det, så drabbar det dem med svag socioekonomisk styrka.

Det här är en kolumn. De åsikter och analyser som framförs är skribentens egna.