Nationalekomomen David Sundén är en av de grundligaste kritikerna av de omfattande satsningarna på koldioxodlfritt stål i Norrland, vilka delvis finansieras med skattemedel och beräknas anstränga den redan hårt prövade svenska elförsörjningen.

Han har på uppdrag av Skandinaviska Policyinstitutet skrivit tre uppmärksammade rapporter som kritiskt granskar satsningarna, och när Bulletin ska intervjua honom bjuder han även på viss kritik mot Bulletins reporter, efter att ha läst vår stora genomgång av den gröna omställningen i norr.

Läs även: Den gröna omställningens uppgång och fall

Det handlar om ett stycke där vi refererar till ett påstående från H2 Green Steels presschef Karin Hallstan om att en av hans rapporter utgår ”från felaktiga jämförelser mellan elpris och priset på naturgas”.

– Du skrev att de hävdade att jag hade antagit fel pris på naturgas. Då hade du kunnat kolla om jag hade fel eller inte. Jag brukar vara extremt noggrann med siffrorna, så när de säger att jag har fel, då blir jag skitsur, säger David Sundén, som emellertid inte låter det minsta sur.

Tvärtom har han nära till skrattet, som bryter ut flera gånger när vi går igenom turerna kring LKAB:s och Stegras (Tidigare H2 Green Steel) ambitiösa satsningar på koldioxidfritt stål under en lång intervju.

Samtidigt tar han ämnet på stort allvar, och är noga med att vederlägga Hallstans tidigare påstående om att han skulle haft fel om priserna på el och naturgas.

– De gör ju det medvetet, de vet ju att jag inte har fel, säger David, som sedan redovisar sina uppgifter och källor.

– Vad gäller priset på el så räknar jag med ett spann från 10 till 100 dollar per MWh, vilket är ungefär 10-100 öre per kWh, så där har de ju direkt fel.

– Vad gäller priset på naturgas så gäller det för Mellanöstern eftersom det är där konkurrenterna med naturgasdrivna järnsvampsanläggningar är lokaliserade. Priset där varierar mellan 2-5 dollar per mmBTU. Det är bara att söka på nätet så hittar du priserna.

– Jag antog 4 dollar per mmBTU, vilket troligtvis är för högt. Det bara för att vara säker på att beräkningarna inte skulle bli snedvridna till min fördel. En av mina källor som jobbar där sa att han blivit erbjuden ett fast pris på 2 dollar när de skulle bygga en järnsvampsanläggning.

Testmodell visade ”att elmarknaden brakar samman” om satsningarna genomförs

David Sundéns rapporter publicerades i rask följd under vintern 2023 till 2024. Den tredje rapporten fokuserade på elförsörjningen för satsningen, där David och hans medarbetare körde en modell för att testa vad som skulle hända med elmarknaden om alla planerade stora satsningar i Norrland genomfördes fullt ut, bland annat utifrån LKAB:s uppgift att man skulle komma att behöva 70 terrawattimmar.

– Vi försöker göra beräkningar så gott det är möjligt, det är väldigt svårt när det är så otroligt mycket el. Sedan missuppfattade vissa och menade att ”det där är ju inte realistiskt”. Ja, men det är ju själva poängen, att elmarknaden brakar samman, och det gör den långt, långt tidigare än vid full utbyggnad. Det räcker med att LKAB, Stegra, SSAB och Fertiberia realiserar relativt lite av sina planer för att det ska påverka elpriset i hela Norden, det var vår poäng.

LKAB i Kiruna. Bild: Christine Olsson / TT

Ett högre elpris är inte bara en ovälkommen bieffekt av satsningen på koldioxidfritt stål för den svenska samhällsekonomin i stort, utan har dessutom en direkt och negativ påverkan på själva den koldioxidfria stålproduktionen, då produktionskostnaden till stor del bestäms av elpriset.

Vilket elpris skulle de behöva för att göra produkten lönsam?

– Det är lite olika, men för LKAB ska man jämföra med dagens läge där dom har en lönsam produkt, det vill säga järnmalmspellets som de gör idag, fast fossilfria. Jämför man med det läget behöver man ett ganska lågt elpris, ned mot 20-30 öre. Samtidigt behöver priset på koldioxid (EU:s utsläppsrätter för koldioxid) vara väldigt högt för att det ska gå i lås. Den kombinationen är helt nödvändig för att det ska bli lönsamt.

Hög risk och stora investeringar för låg potentiell avkastning

Men även om LKAB och Stegra på något sätt skulle lyckas få till det låga elpris som krävs, samtidigt som koldioxidpriset skjuter i höjden, kommer den potentiella avkastningen vara ”väldigt låg på de här gigantiska investeringarna” enligt Davids beräkningar.

Vad pratar vi om för avkastning på ett ungefär?

Här går David igenom sina dokument.

– Här har jag räknat fram som ett exempel på hur lite det blir: ”Rörelseresultatet förstärks med 1,2 miljarder dollar”, alltså 10 till 15 miljarder kronor per år. Och det är alltså i absolut bästa fall, med ett lågt elpris. Det är inte några större pengar jämfört med investeringen som är långt över 150 miljarder kronor, samtidigt som risken i projektet är jättehög.

Vad skulle du säga är det största problemet för den här satsningen på koldioxidfritt stål?

– Både Hybrit och Stegra kommer använda sig av den här vätgasbaserade järnsvampen, det är där det stora problemet ligger. LKAB kommer ha järnsvamp som en slutlig vara att sälja, medan Stegra kommer använda sig av järnsvamp som en intermediär produkt i sin värdekedja

– Att tillverka vätgasbaserad järnsvamp är problematisk av flera skäl. Dels kommer det bli väldigt dyrt, även om elpriset är lågt, för det krävs enorma pengar bara för att bygga upp järnsvampsanläggningarna. Det ser man när man räknar på anläggningskostnaderna som kommer dra iväg kraftigt.

Hård konkurrens från anläggningar i Mellanöstern

– Det är också en etablerad teknik som finns på många platser i världen, exempelvis i Mellanöstern där man använder naturgas. Och naturgas är fruktansvärt mycket billigare i Mellanöstern än vätgas tillverkad av fossilfri el i Sverige.

– Det får man tycka vad man vill om eftersom naturgasen leder till stora koldioxidutsläpp, men även om man klimatkompenserar för utsläppen så blir det billigare att göra det via naturgas.

Så det pågår alltså liknande satsningar på andra platser i världen som kan konkurrera med den här satsningen i Sverige?

– Ja. Man håller på att bygga upp järnsvampsanläggningar eftersom man vet att man måste dekarbonisera, och bara genom att köra via järnsvampsanläggningarna så minskar man utsläppen betydligt jämfört med att köra via masugnarna. Så det gör man nere i Mellanöstern till största del, men även i Ryssland, Iran och några andra ställen där det finns naturgas, för att det ska bli så billigt som möjligt.

– Där är det bara i princip att koppla på ett rör in till anläggningen från det redan befintliga nätverket, sedan får man naturgas till ett extremt lågt pris. Tanken för många av de här anläggningarna är att konvertera sig till vätgas med tiden.

– Har du väl byggt ett naturgasverk så är det inte så jättemycket mer jobb. Det klart, det är många miljarder, men det är inte komplicerat. Du behöver inte bygga om hela anläggningen utan du kan konvertera den till att använda vätgas istället, när det passar bäst och baserat på hur marknaden ser ut.

– Så länge koldioxidpriset är ganska lågt så är det ingen idé att konvertera dem. Koldioxidpriset går upp och ned men just nu ligger det ganska lågt, på strax över sextio euro per ton. Men när väl det går upp så kommer de att börja konvertera anläggningarna för att kunna sälja sitt stål på den europeiska marknaden.

Analyser från en annorlunda värld som grund

Ett grundproblem för den svenska satsningen på koldioxidfritt stål tror David är att man gjorde de analyser som satsningen utgår ifrån år 2016 - 2017, när förutsättningarna var helt andra än de är idag.

– Då såg ju världen helt annorlunda ut, man trodde att det skulle komma betydligt högre priser på koldioxid, och då hade vi ännu inte haft de här elprischockerna. Vi hade en stabil elmarknad.

– Det har hänt väldigt mycket från när bolagen gjorde de första kalkylerna fram till 2022. Vi hade Covd-pandemin, det här fartyget som ställde sig på tvären i Suezkanalen och blockerade handeln och så invasionen av Ukraina. Det skakade om allting. Priserna blev skyhöga på det mesta, förutom just koldioxidpriset som inte steg lika mycket som man räknat med.

Fartyget ”Evergreen” blockerar Suezkanalen i mars 2021, vilket fick stora effekter på världsmarknad och inflation. Bild: Modified Copernicus Sentinel data [2021], processed by Pierre Markuse/CC BY 2.0

– Kalkylerna jag sett från H2 Green Steel räknar iskallt med över 150 euro per ton koldioxid, vilket är orealistiskt än så länge. Det kanske blir det någon gång in på 2030-talet, men jag menar att det är olika beräkningar. Det ena beräkningen är om man klarar sig in i det initiala investeringsskedet, den andra om man klarar sig när hela marknaden väl är omställd en bit in på 2030-talet, och koldioxidpriset kanske är högt.

– Men vad som händer efter 2030 har vi ingen aning om, och det finns enormt mycket politisk risk i det här. Det kan vara så att EU-ETS (Europeiska unionens utsläppshandelssystem) görs om, som det gjorts flera gånger förut.

– Så vi måste hålla oss till det vi vet här och nu de närmsta åren, och det är att koldioxidpriset troligtvis kommer vara ganska lågt och ligga under hundra euro. Jag säger inte att de hade fel när de gjorde analyserna, men de har gjorts i en annan värld. Då kunde man i lugn och ro anta att man kunde få ett jättelågt elpris, men det finns inte på kartan idag.

”Extrema risker, som gör projekten otroligt vanskliga”

– Det ser man på att LKAB och Vattenfall inte kommer överen om ett vettigt elpris för att kunna bygga LKAB:s anläggningar. Det var det jag sade, att det inte kommer funka för det är ingen elleverantör som vill binda upp sig till att leverera så mycket el till så låga priser, och baserat på vindkraft. Det går liksom inte. Det är extrema risker, som gör projekten otroligt vanskliga.

Ett exempel på problematiken som David pekar på är Markbygdens vindkraftspark utanför Piteå, som var Europas största vindkraftspark och byggdes med en investering på 60 miljarder kronor, främst från kinesiska China General Nuclear Power Group. Det gjorde parken till det dyraste projektet dittills i den norrländska gröna omställningen när den byggdes upp under 2010-talet.

Sedan hösten 2024 genomgår Markbygden en omfattande restruktion för att undvika konkurs. Detta sedan man misslyckats med att leverera avtalad el till storkunden Norsk Hydro, vilket gjort att man tvingats köpa dyr el på marknaden för att uppfylla avtalskraven.

– Sedan hade man Göran Persson i LKAB:s ledning, som säkert har det bästa politiska nätverket i Sverige och var kompis med finansdepartementet och regeringen överhuvudtaget. Jag misstänker att han räknade med att han skulle kunna fixa att elnätet och elproduktionen skulle byggas ut och att elen LKAB behövde skulle levereras.

LKAB:s tidigare ordförande Göran Persson. Bild: Jonas Ekströmer / TT

400 miljarder i LKAB:s största investeringar någonsin

Tidigare har man ju sagt att man planerar att investera 400 miljarder kronor i det här projektet under det kommande årtiondet. Har LKAB tidigare gjort investeringar i samma viktklass?

– Nej, gud nej. Finns inte ens på kartan. Jag vet inte exakt vad det kostade när de ställde om verksamheten från att leverera järnmalm till att leverera järnpellets, men jag kan inte tänka mig att det var någon större summa pengar, även om det naturligtvis var ett långt och tekniskt avancerat projekt. Och sedan har de naturligtvis utvecklat tekniken för att gå djupare och djupare ned i berget, för att plocka upp järnmalmen.

– Men ingenting av det är ju i närheten av de här 400 miljarderna. Av dem är det kanske en tredjedel som man planerar ska gå in i den här järnsvampsdelen. Så det är enorma summor som ska de ska lägga på andra saker, projekt som är ännu större än järnsvampsprojektet och är helt avgörande för LKAB:s fortsatta lönsamhet, men också för att EU ska bli oberoende av Kina vad gäller sällsynta jordartsmetaller.

Projekten i fråga handlar dels om att ställa om all pelletstillverkning till fossilfria DR-pellets, för att kunna säkra att stålet blir fossilfritt även när det gäller pelletstillverkningen.

Ett annat handlar att gå ännu längre ned på djupet i både Kiruna och Malmberget, där LKAB hittat järnmalmsfyndigheter som räcker bortom 2060 på upp till 2 000 meters djup. Detta kräver emellertid att man utvecklar ny teknik och nya sätt att bygga på för att hantera bland annat den högre bergsspänningen och de högre temperaturerna.

LKAB planerar även att investera 10 miljarder i en cirkulär industripark i Luleå under de kommande åren för att utvinna sällsynta jordartsmetaller och fosfor ur gruvavfall, samt att exploatera nya mineraler i Kirunaområdet där exempelvis Per Geijer-fyndigheten uppskattningsvis innehåller mer än 1,3 miljoner ton jordartsmetalloxider.

– De måste lyckas med att gå på djupet, annars har de ingen järnmalm att plocka upp. Då spelar det ingen roll om man gör järnsvamp eller inte, då är det kört överhuvudtaget.

I morgon publicerar Bulletin en andra, avslutande del av intervjun med David Sundén, bland annat om hur LKAB under den nya ordföranden Anders Borg börjat backa från projekten med det gröna stålet, och om de problem aspirerande stålproducenten Stegra står inför.

Bulletin söker LKAB och Stegra med frågor om David Sundéns kritik och uppgifter i intervjun.