Enligt professor Ernst Kretschmers konstitutionslära kunde människans karaktär bedömas utifrån det yttre. Han fann tre grundtyper, i sin forskning för hundra år sedan.

Pykniska människor var rundlagda med korta ben och armar. De hade bred hals och var kortskalliga med platt ansikte och djupt sittande ögon. De var humoristiska, öppna, vänliga och lugna, men växlade mellan glättighet och melankoli. De var praktiska och snabba att anpassa sig; både-och-människor som hade nära till kompromissen.

Atletiska var medeltypen med rejäla axlar, välutvecklad muskulatur och kraftigt skelett. Ansiktena hade tydliga drag med markerad näsa och haka. De hade inte lika särpräglade karaktärsegenskaper, men utmärktes av en viss sävlighet, och hade svårt att få saker ur händerna.

Leptosoma människor var gängliga. De hade smala skuldror, lång hals och äggformat huvud. Ansiktena hade vanligen överdriven näsa, men undflyende haka och kraftiga ögonbryn. De var hyperkänsliga, mentalt inbundna, nervösa, saknade humor, var svåra att lära känna och hade svag sexualdrift. De var egocentriska, höll fast i sina övertygelser och var ofta idealister och fanatiker. 

Kretschmer fick stort genomslag för Körperbau und Charakter (1921) och andra skrifter. Men hans teorier föll i vanrykte med nazismens vurm för rasbiologi. Sedan dess har de vilat i medicinhistoriens kuriosakabinett.

Fram tills nu.

En ny studie i Natures vetenskapliga tidskrift Scientific reports visar att ett vanligt datorprogram för ansiktsigenkänning kan härleda politisk position från ansikten. Forskaren Michal Kosinski vid Stanford University har låtit en algoritm studera ansikten från en dryg miljon profiler från Facebook och en icke namngiven dejtingsajt i USA, Kanada och Storbritannien. Algoritmen bedömer varje ansikte utifrån 2 048 parametrar, och jämför sedan med andra porträtt och uppgift om politisk tillhörighet.

För att undvika att datorn skulle bedöma andra ledtrådar i bilderna har fotografierna beskurits hårt. Och eftersom olika grupper har tydlig politisk slagsida har demografiska segment – kön, ålder, etnicitet – bedömts var för sig. Den politiska uppfattningen är den självdeklarerade – konservativ höger eller liberal vänster i en amerikansk kontext – som användarna angett i respektive socialt medium.

Datorn är långt ifrån perfekt i sina bedömningar. Men överlägsen människan.

Om man visar två porträtt, och det gäller att säga vilken människa som är vänster och vilken som är höger, så har slumpen rätt i 50 procent av fallen. En människa gissar marginellt bättre än slumpen, och får rätt i 55 procent. Algoritmen prickar rätt i 73 procent av fallen. Något lägre, 71 procent, om fotografierna är uppdelade i likartade demografiska grupper.

Låter det obehagligt? Michal Kosinski varnar. Samma tekniker används idag av stater och storföretag. Vi vet inte hur.

2017 visade samma forskare att en algoritm för ansiktsigenkänning kunde avgöra sexuell läggning utifrån porträttfoton. Studien utgick från 35 000 bilder från en dejtingsajt. Användarna hade uppgett sexuella preferenser; hetero- eller homosexuell.

När det gällde bilder på män kunde algoritmen pricka rätt i 81 procent av fallen. På kvinnor i 74 procent av fallen. Vilket ska jämföras med människors gissningar, som blir rätt i 61 respektive 54 procent. Om algoritmen fick se flera bilder av personen, ökade bedömningsförmågan. Efter fem fotografier kunde en mans sexuella läggning avgöras med 91 procents säkerhet.

Studien pekade mot en biologisk förklaring. Mängden testosteron under fosterutvecklingen påverkar sexualiteten, och påverkar också anletsdragen. Men framförallt varnade studien för att ansiktsigenkänningen kunde missbrukas av företag och stater. I en rad länder riskerar homosexuella dödsstraff.

Studien mötte kritik. Det fanns ju så mycket annat i ett profilfoto på en dejtingsajt, än själva ansiktet, som kunde spela in. Datorn kanske bedömde frisyr, skägg, smink, glasögon och smycken? Och på en dejtingsajt kanske användarna framhävde stereotypa karakteristika för att signalera sexuell läggning. Hade Kosinskis algoritm registrerat livsstilsval snarare än anletsdrag?

2019 publicerades en replikeringsstudie av en annan forskare, med en ny uppsättning ansikten och med grundligare kontroller. Den visade att datorn var ännu skickligare än man trott. Även pixlade bilder kunde bedömas. Studien lämnade en rad frågetecken efter sig – bland annat om bildernas färgsättning kan ha med saken att göra – men får ändå anses ha styrkt Kosinskis fynd.

Kanske ska vi vara tacksamma för att pandemiåret har lärt oss att gå med ansiktsmasker. Maskininlärningen ser inte ut att avta.

Kosinski är långt ifrån ensam att intressera sig för ämnet. Psykologins femfaktorteori anger att det finns fem universella personlighetsdimensioner. Människor kan kategoriseras utifrån öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, sympatiskhet och neuroticism. Dessa drag är i någon mån ärftliga. Kanske de syns på utsidan?

Förra året visade en forskningsstudie att en algoritm med hygglig träffsäkerhet kunde bedöma de fem stora personlighetsdragen. Studien byggde på över 30 000 foton, där de drygt 12 000 ryska frivilliga också fyllt i detaljerade frågeformulär.

Samvetsgrannhet var enklast att identifiera för datorn. Forskarna spekulerar i en evolutionär förklaring: karaktärsdrag som är relevanta för samarbete kanske har mejslats fram tydligare än andra?

Studierna visar vad som är möjligt med allmänt tillgänglig programvara i dag. Vi kan utgå från att företag, politiska organisationer och stater kommer att använda tekniken. Hur det har utvecklats om några år törs man knappt tänka sig.

I Philip K Dicks science fiction-novell The Minority Report från 1956 arbetar polisens Precrime-enhet med att låta datamaskiner bearbeta förutsägelser om brott. Presumtiva gärningsmän låses in. Metoden är effektiv, men har sina uppenbara brister. Filmatiseringen från 2002, gjord av Steven Spielberg med Tom Cruise i huvudrollen, förlägger handlingen till år 2054.

Kinesiska kommunistpartiet lär inte ha tålamod att vänta så länge.

Redan i dag kan vi främst förvänta oss en betydligt mer effektivt riktad marknadsföring. Varken företag eller politiska kampanjmakare är kända för att respektera personlig integritet. Skandalen med analysföretaget Cambridge Analytica, där personliga data från sociala medier utnyttjades i den amerikanska valrörelsen 2016, var en föraning.

Samtidigt kan det kanske finnas en tröst i vetskapen att personlighetsdrag och åsikter möjligen till stor del är ärftliga och medfödda. Då blir man i alla fall inte pådyvlad någonting man inte vill ha. Inga kampanjer i världen rår på den vars livsval är förutbestämda.

Så skulle en pykniker välkomna utvecklingen.