KRÖNIKA. Bara drygt 60 av de cirka tusen som bor i Statens institutionsstyrelses olika hem är dömda till sluten ungdomsvård, men de ställer till kaos och borde flytta till Kriminalvården. 

Exempelvis skedde det 26 rymningar förra året – en fördubbling från 2019, enligt Dagens Juridik – och att rymma ger inga påföljder. Barnkonventionen ger de unga rätt att ha både mobiler och internet utan övervakning. Unga med vårdbehov blandas med grovt kriminella. Det saknas utslussningsverksamhet. 53 procent återfaller i brott. En majoritet av personalen på SiS har varnat för att det ofta förekommer våld och hot. 

I september varnade en institutionschef för en trend med ett ökat antal gängkriminella på institutionerna samt att det förekom påtryckningar mellan grupperingar (SVT 7/9). En facklig representant vittnade: ”På ungdomshemmen ser man allt fler unga med koppling till gäng med stort våldskapital” (Aftonbladet 21/8). 

Ett huvudskyddsombud berättade för SVT att personalen känner sig maktlösa eftersom ungdomarna är grovt kriminella och aggressiva (21/1). ”För 25 år sedan var de intagna pojkarna ofta missbrukare och kunde ha gjort mindre brott. I dag är de en helt annan typ. De är hänsynslösa och de har mycket större våldskapital och en del har gjort sig skyldiga till mycket grova brott såsom rån och mord”.

Han berättade att de anställda är totalt oskyddade på grund av att det handlar om unga pojkar och det finns regler kring hur dessa ska hanteras. ”Ingen pepparspray, inga hjälpmedel”.

Enligt honom borde de kriminella i stället hanteras av Kriminalvården i stället, och det vill numera även en majoritet i Sveriges riksdag. I januari röstade justitieutskottet för att uppmana regeringen att titta på frågan. M, C, L och KD har lagt ett initiativ och då SD backade förslaget finns stöd. 

Men hur svarar regeringen på det? Svaret är: Vi får se… 

Nyligen meddelade man att det planeras en utredning om sluten ungdomsvård (20/1). Direktiven har inte kommit, men att trotsa riksdagsmajoritetens vilja och inte ens se över en flytt till Kriminalvården vore märkligt – även om de rödgröna helst skulle vilja.

I januari sa justitieminister Morgan Johansson (S): ”Att överföra ansvaret till Kriminalvården tar ett antal år att göra, med utredning, lagstiftning och praktiska åtgärder. Det löser inte det problem som finns här och nu” (DN 19/1). Till TT sa han: ”Det är ett stort steg att ta att sätta 15-åringar i fängelse, det finns en stor risk att man då bjuder in eller ökar risken för en längre kriminell karriär” (SvD 20/1).

Men det borde gå att höja säkerheten nu och samtidigt finna andra lösningar långsiktigt. Och då Moderaterna på sikt vill se särskilda ungdomsfängelser kan man komma ifrån risken att 15-åringar sitter i finkan ihop med råbarkade äldre. Varför kan inte de rödgröna ens undersöka saken? 

Regeringens egna förslag är knappast nog. I januari meddelades att två av de sex hem där ungdomar som avtjänar sluten ungdomsvård – Tysslinge och Johannisberg – skulle få en högre säkerhetsnivå, och det verkar vettigt. Men räcker det om de unga ändå kan surfa bäst de vill? 

När Kristdemokraterna i april förra året föreslog kriminalisering av rymningar och avvikelser röstade de rödgröna nej. ”Nej” verkar vara deras favoritord.

Det behövs rejälare, snabbare lösningar. 

Ingen kan ha missat att gängkriminaliteten är ett problem och att unga används som en slags minröjare på grund av straffrabatten, men även kring detta är regeringens förslag förresten långsamma och tama. 

I somras började man öppna för slopad straffrabatt vid allvarlig brottslighet (10/7). Men då detta bara ska gälla dem över 18 år ökar risken för att de kriminella finner ännu yngre – barn – att utnyttja. Hur tänkte regeringen där? Det måste ha slagit slint.

Utvecklingen har tyvärr varit känd länge utan att politikerna har agerat nog kraftfullt. Redan 2007 skrev dåvarande länspolismästare i Stockholm Carin Götblad att unga begår allt grövre brott (DN 12/11 -07). 2013 rapporterade TT om ”grövre brott bland unga” (Sydsvenskan 3/4 -13). 

I höstas rappporterade Ekot att brottsligheten går allt längre ner i åldrarna (18/9). ”Vi har en del 12- 14-åringar misstänkta för narkotikabrott”, berättade en polis.

Rikspolischef Anders Thornberg berättade att rekryteringen till de kriminella nätverken ständigt pågår och väldigt många ungdomar kommer in (SR 24/2). ”Samhället har inte riktigt klarat att sätta de gränserna och vidta rätt åtgärder”. 

Vilka åtgärder han tycker är rätt eller hur samhället misslyckats med gränsdragningar är oklart; jag frågade via presstjänsten i förra veckan men väntar ännu svar. Dock kan jag föreslå slopad straffrabatt och kvickare agerande när en ungdom missköter sig. Rappare socialtjänst, modigare lärare, tydligare föräldrar och tuffare straff vore önskvärt. Och en viktig del är att ta ifrån SiS ansvaret för de yngsta. 

Nyheterna om unga som far illa och gör andra illa kommer regelbundet, men ändå sitter vissa politikern på händerna. Hur många ska behöva drabbas innan de reser sig upp? När ska folks trygghet prioriteras? Vi är många som väntar med en orolig klump i magen.

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.