Nästan alla partier säger samma sak, att Sverige ska fungera bättre. Men det är inte där skiljelinjen går. Den går mellan dem som förstår hur ett samhälle styrs – och dem som bara reagerar på konsekvenser.

Samhällen styrs inte av vilja. De styrs av incitament. Av skatter, regler och ekonomiska signaler. Det som lönar sig blir gjort. Resten blir retorik. Det är här svensk politik faller igenom. Man diskuterar resultat – men undviker systemen som skapar dem.

Samtidigt finns en motsägelse som nästan ingen vill röra vid. Vi har byggt ett samhälle där rättigheter och skyldigheter följer helt olika logiker. Rättigheterna är lika för alla. Skyldigheterna är det inte.

Du har rätt till bidrag oavsett vad du bidrar med. Men din skyldighet att finansiera systemet varierar från noll till mycket höga nivåer. Det är inte en detalj. Det är ett systemfel.

Konsekvensen är att kopplingen mellan individ och samhälle bryts. Man kan vara fullt delaktig i rättigheterna utan att bära ansvar. Samtidigt bär en allt mindre grupp en allt större del av kostnaden. Detta håller inte vare sig ekonomiskt, socialt eller kulturellt.

Så vad händer om man gör något så grundläggande att det upplevs som provocerande, nämligen tillämpar samma princip åt båda håll? Lika för alla, även i skyldigheter.

Förslaget är en personlig daglig enhetsskatt för alla i arbetsför ålder, fem dagar i veckan, fyrtiotvå veckor per år. Den ersätter successivt dagens skattesystem.

År 2027 blir ett förberedelseår. År 2028 införs skatten på 50 kronor per dag, som därefter höjs med 50 kronor per år i tio år. Därefter är skatten 500 kronor per dag. Fördelningen är enkel då 200 kronor går till kommunen, 200 till staten och 100 till regionen.

Nästan alla bidrag avvecklas i takt med att skatten höjs, men de mest behövande ska inte få det sämre än i dag.

Principen är lika enkel som avgörande. Du betalar inte skatt beroende på vem du är, utan för att du är en del av samhället.

När alla betalar breddas skattebasen dramatiskt. Då behövs inte längre extrem beskattning av en mindre grupp. Skatten kan i praktiken sänkas kraftigt jämfört med dagens nivåer.

Samtidigt försvinner stora delar av systemets komplexitet, som deklarationer, avdrag och specialregler. Det ersätts av att allt sker öppet varje dag i realtid. Alla har en app i mobilen.

Men den verkliga förändringen ligger i incitamenten. Det blir mer rationellt att arbeta. Mer förutsägbart att driva företag. Och svårare att stå utanför. För systemet får en tydlig konsekvens genom att den som inte fullgör sina skyldigheter omedelbart ställs utanför rättigheterna.

Ett negativt skattekonto innebär att tillgången till offentliga tjänster begränsas. Det handlar inte om straff – utan om konsekvens. Du kan inte ta del av ett system du inte bidrar till.

Detta återupprättar kopplingen mellan individ och samhälle. Rättigheter och skyldigheter binds samman igen. Detta är inget litet reformförslag. Det är ett systemskifte. Och det är exakt därför det saknas i dagens politik. Att förändra incitament kräver förståelse, och inte opinion.

Hans Jensevik

Ordförande för riksdagspartiet Sverige i valsamverkan